Skriv ut

Fatma Mehdi från den västsahariska befrielserörelsen Polisario besökte nyligen Sverige i samband med Socialdemokraternas kongress i Göteborg. Den 5 december 2012 beslutade riksdagen att erkänna Västsahara som en självständig stat. Men regeringen har ännu inte verkställt beslutet.

Fatma Mehdi, foto Palmecentret– Ett erkännande av Västsahara skulle spela en viktig roll som verktyg för att sätta press på Marocko. Vi måste få dem att förstå situationen och att samarbeta med det internationella samfundet, säger Fatma Mehdi.

För några månader sedan var Mehdi i Irland. Där hade de varit positiva till ett erkännande.

– Men de var samtidigt rädda för att vara först. Om Sverige gick i bräschen skulle Irland och andra länder våga följa efter. Därför är det viktigt med en dialog mellan de europeiska länderna, säger hon.

Fatma Mehdi representerar Polisarios kvinnoförbund, National Union of Saharawi Women. Formellt sett har kvinnor samma rättigheter som män i Västsahara. Medan männen deltog i kriget fram till vapenvilan 1991, var det kvinnorna som hade det huvudsakliga ansvaret för flyktinglägren i västra Algeriet. Därför har de en stark ställning i samhället, med regionala mått mätt.

– Men det är alldeles för få kvinnor som deltar i politiken. Särskilt bland de unga. Jag undrar hur det kommer att bli om 20-30 år om vi inte kan få fler att engagera sig, säger Mehdi.

Hon berättar att det finns fem kvinnliga ministrar i Västsahara. Och att premiärministern gick ut förra månaden och hävdade att just deras departement är de mest välskötta.

– Det är något som kan uppmuntra fler unga kvinnor att engagera sig. Men alla män har inte det synsättet. Ibland måste vi kvinnor liksom trycka på extra hårt, säger Mehdi.

Men den överhängande politiska frågan för Mehdi och Polisario är ockupationen, menar hon. Sedan 1975 kontrolleras två tredjedelar av Västsahara av Marocko och en tredjedel av Polisario. Landet delas av en 200 mil lång mur som bevakas av 130 000 marockanska soldater.

– Den sahariska befolkningen som bor i den ockuperade delen är fattigast av alla saharier. Tills för några år sedan kunde vi inte ens prata i telefon med någon på andra sidan muren. Numera ordnar FN resor för västsaharier från de Polisario-kontrollerade områdena till den ockuperade delen av Västsahara. De får stanna i fem dagar och besöka sina släktningar. Men jag tycker att FN borde lägga pengarna på att riva muren i stället, säger Mehdi.

I slutet av mars 2013 var FN-sändebudet Christoffer Ross på sitt senaste besök i regionen. I det ockuperade Västsahara pågick demonstrationer på gatorna. Enligt Mehdi var det folkets sätt att efterfråga den folkomröstning om Västsaharas status som FN beslutade om 1991, och som ännu inte har ägt rum. Men demonstrationerna blev nedkämpade av marockansk polis och en del demonstranter misshandlades.

Det påminner Mehdi om händelserna i november 2010. Då gick marockanska säkerhetsstyrkor in i demonstrationslägret Gdeim Izik utanför staden El-Aaiún i den ockuperade delen av Västsahara. Våldsamheter bröt ut och flera demonstranter greps. Några av dem har nyligen dömts till långa fängelsestraff i marockansk militärdomstol. Nio stycken till livstids fängelse. Domarna har kritiserats av bland andra Human Rights Watch för att de framför allt bygger på erkännanden som har framkommit under tortyr.

Händelserna i Gdeim Izik skedde någon månad innan det som brukar räknas som startskottet på den arabiska våren, när en tunisisk grönsakshandlare tände eld på sig själv och utlöste de demonstrationer som ledde fram till Tunisiens diktator Ben Alis avgång. Sedan dess har fler regimer bytts ut i Nordafrika. Mehdi tror att det kan få positiv betydelse för Västsahara och Polisario.

– Jag hoppas att vi kan bygga relationer med regimerna i Tunisien och Libyen. Det hade vi inte med de gamla diktatorerna. De var alldeles för beroende av ekonomiska band till Marockos regering. Därför är det värdefullt att komma hit och träffa socialdemokrater från andra länder i arabvärlden, säger Mehdi.

Tillsammans med representanter från systerpartier i Tunisien, Egypten och ett tjugotal andra länder, deltog Mehdi i seminarier om politikutveckling och interndemokrati på den socialdemokratiska partikongressen. En del tid ägnades också åt att byta rent praktiska lärdomar, som hur mycket tid som egentligen behövs för att arrangera en partikongress.

– Den här sortens samarbete är viktigt. Vi vill ha ett utbyte av erfarenheter och idéer. Ibland är demokrati bara ett ord. Men en sådan här kongress bevisar vad meningen med det här ordet är. Värderingar om fred och jämlikhet handlar om hela livet, de finns med i varje liten del, varje aspekt av tillvaron, säger Mehdi.

Text och bild: John Runeson

Läs mer om domarna mot demonstranterna vid Gdeim Izik på Human Rights Watchs hemsida.

Publiceringsdatum: 2013-04-22

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...