Skriv ut

- Situationen i den ockuperade delen av Västsahara är mycket kritisk. Människor är frustrerade, sa Brahim Dahane, västsaharisk människorättsaktivist och Per Angerpristagare vid seminariet ”Västsaharas framtid” i riksdagen i Stockholm i mitten av november.

– Vi kan inte se några framsteg. Hundratals västsaharier är försvunna. Vi vet inget om deras öden. De har fängslats enbart för sina politiska åsikter. Det finns nu mängder av internationella rapporter från bland andra Amnesty International och Human Rights Watch om vad som händer i Västsahara.

– De västsahariska städerna är i dag omringade av militär. Det finns soldater i varje kvarter. Demonstrationer är förbjudna. Alla aktivister riskerar att bli arresterade och torterade.

Marocko har begått så många grymma brott sedan ockupationen började 1975. De har kastat ut människor från helikoptrar, begravt människor levande, förgiftat vattenbrunnar och boskap.

Vi försökte att bilda föreningar för att dokumentera alla kränkningar och brott men det var förbjudet.

– Marocko förbjuder oss att tala. Nu använder de också de marockanska bosättarna för att skapa nya konflikter.

– Hela världen har kunnat se hur marockansk militär och polis brände ned protestlägret Gdeim Izik för ett år sedan. FN-styrkan Minurso fanns på plats men de har inte dokumenterat dessa händelser. Fortfarande sitter deltagare i detta fredliga protestläger fängslade. De hungerstrejkar sedan 17 dagar för att få en rättvis rättegång eller släppas fria. De har vårt fulla stöd.

Västsaharas president Mohamed Abdelaziz fanns med på telefon från flyktinglägren:

– Västsaharafrågan är enkel. Spanien har inte levt upp till sina åtaganden, har inte avkoloniserat. Marocko har genomfört en militär illegal ockupation. Marocko är inkräktaren och västsaharierna är offret.

– 1991 trädde den plan i kraft som hade undertecknats av båda parter, Marocko och Polisario och som ratificerades av FN:s säkerhetsråd. En folkomröstning om Västsaharas självständighet skulle genomföras, men Marocko började backa. 2004 visade Marocko sitt rätta ansikte. Man vägrade att fullfölja folkomröstningen. Därför var det bara för västsaharierna att fortsätta kampen. Den 1 maj 2005 startade en fredlig proteströrelse på ockuperat område. Den möttes av stor brutalitet och pågår fortfarande.

– Den så kallade ”arabiska våren” började egentligen i Gdeim Izik i oktober 2010. Sedan dess har en enorm utveckling skett i arabvärlden. Till och med världssamfundet har varit inblandat för att skydda civilbefolkning i andra länder och för att ta bort en diktator, men när det gäller Västsahara så har man inte ens fördömt situationen, sa Mohamed Abdelaziz.

– Vet ni att Marockos regering har byggt en militär mur som är 2700 km lång och som delar vårt folk i två delar? Längs muren finns tonvis av militär utrustning, taggtråd och miljoner minor som drabbar både människor och djur.

– Vet ni att den marockanska regeringen systematiskt plundrar Västsahara på dess naturresurser.

– Vet ni att Frankrike är det land som har hindrat FN-styrkan Minurso från att dokumentera brott mot de mänskliga rättigheterna?

– Vi lever i exil, vi är splittrade, vi lider brist på humanitärt stöd och vi är utsatta för hot och terror.

Det vi nu ber om är
* Skydda vårt folk mot Marockos övergrepp!
* Stoppa plundringen av våra naturresurser!
* Erkänn Västsahara som land!
* Ge Polisario rätt till diplomatisk status!

– Västsaharafrågan är ett flagrant brott mot folkrätten, sa docenten i folkrätt Pål Wrange. Det finns tre grundläggande principer i folkrätten: Folkens rätt till självbestämmande. Våldsförbud i ockuperade områden. Tredje länders skyldighet att agera.

– Spanien uppmanades att avkolonisera Västsahara, påminde Pål Wrange. 1975 undersökte Internationella domstolen i Haag om det fanns band mellan länderna som skulle kunna hinda ett självbestämmande. Svaret var nej, men redan innan det kom ockuperade Marocko. FN uppmanade Marocko att lämna Västsahara.1991 beslutades att en folkomröstning om självständighet skulle äga rum. Så har ännu inte skett på grund av att Marocko obstruerar.

– Slutsatserna av detta är att Västsaharafrågan folkrättsligt är kristallklar, sa Pål Wrange.

* Rätten till självbestämmande gäller.
* Marocko har ingen suveränitet över Västsahara.
* Marocko kan bara utnyttja naturresurserna om det ligger i västsahariernas intresse och om de så vill.
* Andra stater får inte erkänna ockupationen och inte stödja den.
* Marocko som ockupationsmakt måste respektera mänskliga rättigheter
* Fiskeavtalet mellan EU och Marocko är illegalt

När det gäller en eventuell återgång till väpnad kamp, sa Mohamed Abdelaziz att FN har erkänt Västsaharas rätt till självständighet. Därmed har man också legaliserat en väpnad kamp.

– Om de fredliga metoderna misslyckas, så har vi inget annat val.

Text: Lena Thunberg

_________________________________________________________

Riksdagens Västsaharanätverk i samarbete med Emmaus Stockholm, Olof Palmes Internationella Center och Kristna Freds med stöd av Olof Palmes Minnesfond arrangerade seminariet. I panelen satt Abir al-Sahlani, riksdagsledamot Centerpartiet, Bodil Ceballos, riksdagsledamot och ordförande i riksdagens Västsaharanätverk samt Jens Orback, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center.

Publiceringsdatum: 2011-12-07

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...