Skriv ut

Västsahariernas fredliga kamp måste belönas och uppmärksammas. Frustrationen bland befolkningen ökar, när man ser hur framgångsrik den marockanska förhalningsstrategin har varit. Nu tar Palmecentret initiativ till ett projektsamarbete över partigränserna för att uppmärksamma konflikten.

För att uppmärksamma den bortglömda konflikten i Västsahara har Palmecentret och Socialdemokraterna tagit initiativet till ett projektsamarbete över partigränserna där ytterligare tre riksdagspartier ingår. Projektet, som ryms inom det bistånd som benämns partiinriktat demokratistöd, ska stödja Polisario och det västsahariska folket i deras kamp för självständighet. Som en del i detta projekt besökte en delegation Polisarios läger.

Under ett demokratiseminarium mötte vi en kvinna som argumenterade för en åsikt som hon säkerligen inte är ensam om. Hon menade att det var dags att återuppta den väpnade kampen, eftersom den fredliga vägen enligt henne uppenbarligen inte leder någonstans. Polisario och det västsahariska folket har, sedan vapenvilan inleddes för mer än femton år sedan, valt att avstå från våld. För detta har man hamnat i skuggan av de konflikter där den ena eller båda parter har valt att använda våld för att skapa uppmärksamhet eller för att tvinga fram handling och förändring. Enligt kvinnan har tiden nu kommit för västsaharierna att återigen pröva våldets väg för att inte ytterligare en generation skall behöva växa upp i flyktingläger långt från det land som tillhör dem.

Hur länge orkar befolkningen?

Tragiskt nog innehåller hennes krassa analys också ett visst mått av sanning. Den dag då en bomb briserar på en överfull uteservering i Marrakech och det är en västsaharisk medborgare som står som avsändare vore samma dag som Västsahara för första gången på många år skulle få stora rubriker i dagstidningar och landets öde skulle diskuteras i direktsända tevedebatter. Det skulle också utgöra början på en hårdare förföljelse från den marockanska polisen och därmed vore det första steget taget i en våldsspiral som med sitt blod skulle locka till sig intresset från såväl medier som internationella aktörer. Önskvärt vore med andra ord att Västsaharas folk istället belönades för sin fredliga kamp genom att deras situation gavs sin rättmätiga uppmärksamhet och deras tålamod framhölls som ett föredöme i vår annars så våldsamma värld.

Just detta är också förhoppningen med det initiativ som 2006 togs av Palmecentret och Socialdemokraterna.

Utbildningar och seminarier kommer att hållas i flyktinglägren utanför Tindouf och de ockuperade områdena, med medverkan från de fyra involverade partierna. De besökande får då en möjlighet att dela med sig av sina erfarenheter av politiskt arbete och den kännedom de har om det internationella politiska systemet.

Under besöket i Västsahara stod det klart att situationen på många sätt är desperat. Reducerade matransoner från FN:s hjälporgan har orsakat en akut matbrist i lägren och undergrävt förtroendet för de internationella organisationernas vilja att bistå det västsahariska folket när de som mest behöver det. Samtidigt växer frustrationen hos de vuxna människor som börjar tvivla på att de någonsin kommer att få återse sitt hemland och de unga människor som tvingats växa upp i flyktingläger under mycket svåra omständigheter. Sakta etablerar sig uppfattningen att man från marockanskt håll har valt en framgångsrik strategi när de ständigt har förhalat varje försök till att finna en diplomatisk lösning på konflikten.

Tålamodet får inte vara förgäves

Projektets fortsättning blir fler besök där riksdagsledamöter från de involverade partierna kommer att medverka och träffa såväl Polisarios ledning som den västsahariska befolkningen på ockuperat område och i lägren. Förhoppningen är att dessa möten inte bara skall innebära ett konkret utbyte mellan de inblandade, utan att det också skall kunna leda till att Sverige fortsätter att vara drivande i EU när det gäller att stå upp för Västsaharas rätt till självständighet. Detta är ett nödvändigt vägval för dem som utformar framtidens säkerhetspolitik och gör anspråk på att värna freden.

Att belöna icke-våldet som metod är en avgörande signal till dem som väljer att avstå från våldsanvändning och ett tecken till Västsaharas folk på att deras tålamod inte är förgäves.

Text: Johan Moström

__________________________________________________________

Samarbetet i Västsahara är ett projekt som sker inom ramen för det bistånd som kallas för demokratiinriktat partistöd, en stödform som syftar till att etablera ett utbyte mellan svenska partier och politiska partier i länder med ett demokratiskt underskott. Detta stöd hanteras av organisationer med anknytning till de respektive sju riksdagspartierna och för socialdemokratins del ligger detta ansvar hos Palmecentret. Tillsammans med Centern, Folkpartiet och Vänsterpartiet har vi valt att samarbeta över partigränserna i ett projekt som syftar till att stödja Polisario som organisation och till att skapa uppmärksamhet för konflikten.

Artikeln har tidigare publicerats i Tidskriften Västsahara.

Publiceringsdatum: 2007-04-02

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...