Skriv ut

Varje dag kommer Iso 5 år, Thando 5 och Shaun, 7, till Ekuphilene Drop In Center i år i Umjinji i Sydafrika. Där får de en gratis lunch - majsmos, bönor och morötter i varsin skål – och oftast sitter de tillsammans under ett träd i skuggan och äter. Iso, Thando och Shaun är tre av 1,4 miljoner barn i Sydafrika vars föräldrar dött i aids.

Tre pojkar som väntar på mat. Foto: Birgitta SIlénPå Ekuphilene  får de dagens lagade mål mat och med Aidsrådet hjälp kan de gå i skolan.

Det finns Aidsråd i omkring hälften av Sydafrikas 283 kommuner. Aidsråden samlar organisationer, politiker, myndigheter och frivilliga i arbetet mot HIV/aids. Det bygger på frivilligt arbete, men alla får utbildning i hur man informera om aids och hur man vårdar aidssjuka. Aidsråden är nödvändiga eftersom statens och kommunernas kapacitet och organisation inte räcker till för att ta hand om alla smittade och sjuka. 1000 personer om dagen dör i aids i Sydafrika. Palmecentret stöder sedan flera år bildandet av Aidsråd i Sydafrika genom folkbildningsorganisationen ETU.

Morötter från fängelset

En härlig kryddoft letar sig ut genom dörren till trädet där Iso, Thando och Shaun sitter i skuggan och äter. Till dagens lunch har gruvbolaget bidragit med majsmjöl och bönor, fängelset har precis levererat färska morötter, som ligger i en stor hög utanför huset. En frivilligorganisation samlar in pengar som räcker till lite kött då och då.

En ström av vuxna kommer och sätter sig under träden och väntar tills barnen fått sitt.  Vilka som får mat i Ekuphileni bestäms av Aidsrådets frivilliga hemvårdare. En av dem är Virginia Ngwenyama som är pensionerad sjuksköterska men nu jobbar varje dag och tar hand om aidssjuka.

Aidsvård med ett leende

Virginia Ngwenyama är hemvårdare i distrikt 11, en kåkstad i Umjinji.  Hon samarbetar med sjukhus, polis och barnhemmet för aidssjuka barn som drivs av katolska kyrkan. På sjukhuset får aidssjuka lära sig hur de ska ta sina bromsmediciner. Men många kommer alltför sent, oftast är de svårt sjuka i TBC. De skickas hem att dö eftersom det inte finns plats och resurser på sjukhusen. Det är en enorm påfrestning för en familj, i synnerhet som de flesta är mycket fattiga, unga och föräldrar till små barn.

– Jag undervisar om aids, om HIV-smitta, vad som händer med den som blir sjuk, om näring och kost. Men det är också viktigt att möta de aids-sjuka med ett leende, en kram, visa att det finns någon som bryr sig, berättar Virginia Ngwenyama.

– Folk tycker aids är skamligt och de är rädda att dö, därför testar de sig inte, de förnekar att HIV finns eller att de har aids när de blir sjuka. Särskilt män säger de att de är förgiftade och går till medicinmännen istället för till sjukhuset.

Centret med soppkök och hemvård drivs av Ellen Makoko, som just fyllt 71 år. Hon är djupt religiös och mitt under intervjun piper hennes mobiltelefon – som hon har i en liten virkad väska runt halsen – att det är tid för bön. Vi gör en liten paus och hon försvinner fem minuter och kommer sen tillbaka. Ellen Makoko är med i Aidsrådet.

– Att vi fått kontakt med andra som nu ger oss mat regelbundet är en trygghet, eftersom vi måste tigga ihop allt vid behöver.

Vi får bidrag från kommunen till lite administration, och till hemvårdarna. Det är också bra att veta vilka som gör vad. Vi får också utbildning genom Aidsrådet. Det har varit bra, berättar Ellen Makoko.

Tar hand om barnen

Olga Nkosi är samordnare för Aidsrådet i Umjinji:

– Att ta hand om barnen är vår främsta uppgift. Det finns minst 1 200 föräldralösa barn i skolåldern här, hur många små barn det finns vet vi inte ännu, vi försöker upprätta en databas, berättar Olga Nkosi.

– Många barn har inte släktingar som kan ta hand om dem utan som måste klara sig på egen hand. Vi måste hjälpa dem att få någonstans att bo, att gå i skolan och att äta minst ett mål lagad mat om dagen.

– Vi måste också prata öppet om HIV/aids, få bort skamstämplen. Annars kommer vi aldrig att kunna stoppa epidemin, säger Olga Nkosi.

Nära fotbolls -VM-stadion

Umjinji har 88 000 invånare och ligger inte långt från Sydafrikas mest berömda turistmål Krugerparken – och bara 4 mil från Nelspruit där en av de stora arenorna för fotbolls-VM just nu byggs. Umjinji är en fattig landsbygdskommun – som de flesta i Sydafrika. Minst 4 av 10 invånare är HIV-smittade här och epidemin visar inga tecken på att minska – tvärtom har den ökat. Och man undrar – hur skulle det se ut utan denna intensiva kamp mot HIV/aids?

I Umjinji är utmaningarna många: fattigdom, arbetslöshet, illegal gruvbrytning, alkohol och andra droger. Kampen är ojämn.

– Här finns många gamla stängda gruvor. Immigranter tar sig olagligt över gränsen, de tjänar stora pengar på att bryta i de gamla gruvorna.  De strör pengar omkring sig, och lockar självklart till sig unga flickor. De köper sprit och bjuder runt och det leder till våld i bostadsområdena. De anställer också barn som de tar med sig ner i gruvorna. Polisen försöker komma åt dem, men de illegala gruvarbetarna har så mycket pengar att det alltid finns någon de kan muta, berättar Olga Nkosi.

I Umjinji begravs i genomsnitt 2 personer varje dag. Men Olga Nkosi väljer att se det positiva:

– Många fler testar sig idag, fler pratar öppet om epidemin så det sker trots allt en förändring. Men det går alldeles för långsamt och det är inte enkelt. Många, särskilt på landsbygden,  är analfabeter, de kan inte läsa sig till kunskap om HIV/aids. Vi måste knacka dörr, och ordna tillställningar som lockar folk till sig och sen informera där. Arbetslösheten och fattigdomen är oerhörd. Därför är Aidsråden så viktiga, vi måste samarbeta och stötta varandra så vi blir både effektiva och starka. Det är ett tungt arbete men vi har ett mål – att barnen ska bli en generation fri från HIV/aids, säger Olga Nkosi.

På Drop In Center har Iso, Thando och Shaun ätit ännu en god måltid. De sköljer sina plastlådor och tvättar händerna ordentligt under en vattenkran. Sen är de redo för lite fotboll i sanden – mätta och fyllda av energi.

Text och foto: Birgitta Silén

 

Faktaruta HIV/aids i Sydafrika
Palmecentret stöder bildandet av Aidsråd i Sydafrikas 273 kommuner och 10 provinser genom ETU, Education and Training Unit som är en folkbildningsorganisation. Genom Aidsråden mobiliseras och organiseras förebyggande och praktiskt HIV/aidsarbete på gräsrotsnivå.HIV/aids i Sydafrika
• 5,6 miljoner är HIV/smittade (2008)
• 2,5 miljoner har dött i aids hittills (08)
• 370 000 döda i aids 2008 (= mer än 1000 personer per dag)
• 488 000 behandlas med bromsmediciner, ytterligare 525 000 i behov, men har inte tillgång
• Förväntad medellivslängd är nu 50 år, år 1985 var den 61 år.
• Sydafrika har flest föräldralösa barn p.g.a. aids i världen, och beräknar att antalet år 2010 kommer att överstiga 2 miljoner.
Statistiken är förmedlad via TAC – Treatment Action Campaign.Sydafrika har fortfarande världens högsta andel HIV-smittade, omkring 20 procent, även om andelen inte ökar lika snabbt som tidigare. Under lång tid förnekade landet politiska ledare sambandet mellan HIV och aids, och människor fick varken vård eller medicin. Numer har Sydafrika en nationell handlingsplan mot HIV/aids och det finns bromsmediciner för sjuka.
Målet är att till 2011 halvera antalet nysmittade med 50 procent och se till att 80 procent av dem som behöver vård får det.

 

För den som vill veta mer om HIV/aids i Sydafrika:

www. tac.org.za
www.avert.co.za

 

Publiceringsdatum: 2009-10-08

Till toppen av sidan
Folk tycker aids är skamligt och de är rädda att dö, därför testar de sig inte, de förnekar att HIV finns eller att de har aids när de blir sjuka. Särskilt män säger de att de är förgiftade och går till medicinmännen istället för till sjukhuset. - Virginia Ngwenyama

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...