Skriv ut

Är koreanska halvöns framtid en fortsättning av den status quo som rått ända sedan vapenstilleståndet 1953 utan fredsavtal mellan Nord- och Sydkorea? Eller kommer ett närmande, eller sammanslagning av de bägge staterna att bli framtidens lösning? Kan det bli en ge-och-ta-lösning eller kommer det rikare, väststödda Sydkorea att inkorporera den fattigare, kommunistdiktaturen Nordkorea ungefär som Förbundsrepubliken Tyskland gjorde med DDR för snart 20 år sedan?

Under hösten och våren har Center for Pacific and Asian Studies, CPAS, och Koreanska institutionen vid Stockholms universitet ordnat en lång serie av kvalificerade föreläsningar med internationella experter om situationen på den koreanska halvön. Inte bara koreanerna utan även omvärlden kan lära en hel del av konfliktlösningsarbetet på halvön. Enligt någon av föreläsarna kan det tjäna som vägvisare även för Mellanöstern, Afghanistan och andra konflikthärdar.

En första öppning skedde i juni 2000 med dåvarande sydkoreanske presidenten Kim Dae- jungs besök i Pyongyang och så kallade solskenspolitik riktad mot Nordkorea. För denna avspänningsinsats tilldelades Kim Nobels fredspris samma år.

Vid ett seminarium ordnat av Palmecentret i Stockholm i november 2004 sa Kim Dae-jung, ibland kallad ”Sydkoreas demokratis fader”:

– Solskenspolitiken har givit en stor ökning av de tidigare helt frusna kontakterna, nästan 10 000 familjer återförenats, 80 000 personer har besökt varandra över vapenstilleståndslinjen, handelsutbytet mer än trefaldigats och en industrizon börjat skapas i Keasong i Nordkorea.

Kim Dae-jung kandiderade första gången 1971 och sammanlagt fyra gånger till presidentposten, innan han uppnådde den 1998 under finanskrisen i Sydkorea.

Under ett besök i Japan 1973 kidnappades han av Sydkoreas underrättelsetjänst. Planen var att döda honom, men ledare från hela världen ingrep till hans försvar, inklusive Olof Palme och Socialistinternationalen. Fem gånger försökte diktaturen ta hans liv. Kim har suttit fängslad och dömts till döden, men frigavs efter internationella protester, begav sig till USA därefter, men återvände till Sydkorea och politiken några år senare.

– Vi måste åka till Nordkorea och bygga fabriker, vägar, hamnar. Det blir en satsning alla vinner på. Det viktigaste är att öppna vägarna från Syd- till Nordkorea. Sydkorea skulle kunna spara 30 procent av kostnaderna på att välja järnväg istället för fartyg för transporterna till Europa. Sydkorea behöver den skickliga arbetskraften i norr och vägarna norrut, fortsatte Kim Dae-jung under Palmecentrets seminarium, men tillade att den politiska och militära spänningen på Koreahalvön fortfarande är stor.

I en intervju i slutet av 2007 förespråkade Kim att en jämlik återförening är bäst, inte att vinnaren tar allt som i det tyska fallet.

– Demokratin är en trend som inte kan vändas. Till slut kommer demokratin att vinna.

Uttalandet gjordes då militären höll ett järngrepp över Burma och militärstyre också rådde i grannlandet Thailand.

– Vad gäller ekonomiskt välstånd ligger framtiden i Asien, och Kim förespråkade tre steg för Sydkoreas och Nordkoreas återförening.

– För det första upprättande av ett löst statsförbund, en konfederation mellan norr och söder där de bägge länderna behåller sina respektive regeringar, men agerar tillsammans bland annat på det utrikespolitiska planet. Steg två bör vara en federation med en gemensam regering, och steg tre en totalförening. Men det kommer inte att ske under min livstid, utan blir nästa generations uppgift (SvD 2007-12-12).

Nytt toppmöte 2007

I början av oktober 2007 möttes Nordkoreas ledare Kim Jung Il och Sydkoreas förre president Roh Moo Hyun i Pyongyng. Toppmötet beskrevs som trevande, men behandlade centrala frågor som fred, bistånd och investeringar, havsgräns, familjeåterförening, turism, gruvdrift, järnvägsförbindelser, mänskliga rättigheter och krigsfångar.

I valet drygt två månader senare, där ekonomin var huvudfrågan, valdes den konservative Lee Myung Bak till ny president i Sydkorea. Med den nye presidenten sades i en första kommentar att han som tidigare VD i byggföretaget Hyundigruppen och Söuls borgmästare förutses driva Sydkorea som ett företag, och att politiken mot Nordkorea kommer att hårdna. Lee har villkorat framtida hjälp till grannlandet med att Nordkorea genomför avvecklingen av sitt kärnvapenprogram.

Sedan några år pågår internationella så kallade sexpartsöverläggningar om framtiden på koreanska halvön, i vilka USA, Kina, Japan, Ryssland och de bägge koreanska staterna deltar. USA och Kina kan bedömas ha huvudroller som aktörer. USA genom att uppgradera sin syn på Nordkorea som part och belöna landet med vissa politiska och ekonomiska fördelar såsom diplomatiskt erkännande, humanitärt biståndsstöd som av spannmål och gåva av brännolja, vilket nyligen blivit fallet. Nordkoreas motprestation skulle vara att ge avkall på sina planer att tillverka egna kärnvapen.

Under Clintonadministrationen uppnåddes vissa förbättringar av de amerikanska relationerna till Nordkorea. De försämrades på nytt genom George W Bush ”krig mot terrorismen” från 2001 och utpekandet av ”ondskans axelmakter”, främst Irak, Iran och Nordkorea. År 2003 lämnade Nordkorea ickepridningsfördraget som signatär icke-kärnvapenmakt.

USA har på senare tid åter uppträtt diplomatiskt skickligare i relationen till Nordkorea än vad supermakten gjort i Irak, Afghanistan, Mellanöstern och kan befaras göra i Iran. Kinas roll är att utöva påtryckningar på Nordkorea och göra landet mera internationellt samarbetsvilligt. Även Kina har därvid klart visat att det inte godtar att Nordkorea blir en kärnvapenmakt.

Nordkoreas kärnvapenprogram och strategiska koncept

I oktober 2006 deklarerade Nordkorea att det sprängt en första mindre kärnvapenladdning, efter att det  tidigare uppgivits att landet hade sex kärnstridsspetsar. De efterföljande internationella protesterna blev våldsamma.

En första ny uppgörelse nåddes vid sexpartssamtalen i februari 2007 som antog ”Denuclearization Agreement”. Och vid en ny uppgörelse vid sexpartssamtalen i oktober 2007 lovade Nordkorea att avveckla alla sina kärnanläggningar och öppna sig för inspektioner från IAEA. I utbyte höll USA öppet för att stryka Nordkorea från listan över ”skurkstater” som anses stödja terrorism, häva spärren av nordkoreanska bankkonton utomlands, bana väg för att avskaffa fler sanktioner och ge Nordkorea en miljon ton brännolja i gåva. I juni 2008 sprängde Nordkorea en av kylanläggningarna vid kärnkraftverket i Yongbyon, dit kärnvapenprogrammet bedömts ha lokaliserats.

Ännu återstår det att övervaka att uppgörelsen genomförs fullt ut, och ett kärnvapenfritt Nordkorea blir en realitet. Kärnvapenhotet har varit det enda starka politiska förhandlingskort som Nordkorea kunnat demonstrera.  Dessutom har Nordkorea ett missilprogram med raketer som kan nå Sydkorea, Japan och delar av USA. Landet misstänks även ha tillgång till biokemiska vapen.

Nordkorea med 22,7 miljoner invånare är ett av världens fattigaste länder med mycket svag ekonomisk utveckling, en sluten totalitär diktatur med personkult av ledaren Kim Jong Il och en mycket stor militärmakt. En stor del av befolkningen lider av svält.

The Economist Intelligence Unit, EIU, definierar världens länder utifrån fem variabler för demokratisk status, bland annat fria och rättvisa val och civila friheter. Nordkorea är det land som enligt EIU kommer allra längst ned på listan i världen. Det nordkoreanska systemet bygger på hård ideologisk indoktrinering, och politiska avvikelser tillåts inte alls. I längden är det emellertid svårt för Nordkorea i dagens globaliserade IT-värld att isolera sig från omvärlden.

”Military-first” har ansetts vara Nordkoreas första strategiska prioritering för sin nationella överlevnad. Nu frågas det ofta om prioriteringen ändrats till ”Military-first, Economy-first” eller en blandning av de bägge prioriteringarna. Den mycket låga levnadsstandarden och Kinas påtryckningar kan ha bidragit till en viss förskjutning, men fortfarande reagerar Nordkorea försiktigt, med litet förtroende och fientligt mot främst USA, men också mot Sydkorea.

Sydkorea

Sydkorea är en av Asiens så kallade ekonomiska tigrar med 48 miljoner invånare, snabb ekonomisk tillväxt på 70- och 80-talen, tillfälligt avbruten av finanskrisen eller IMF-krisen som den också kallas för ett decennium sedan. Sydkorea är en USA-understödd aktiv partner med nyliberal inriktning i den globaliserade ekonomin som dragit till sig stora direkta utlandsinvesteringar och också av egen kraft kraftigt ökat sin export.

Sommaren 2008 har en Sydkoreansk sanningskommission medgivit att åtskilliga 10 000-tals eller 100 000-tals kommunistsympatiserande koreaner dödades under koreakriget, särskilt i början av detta, år 1950.

I industrizonen Kaesong, ett pilotprojekt i form av en industrizon med investerare från Sydkorea strax norr om sydkoreanska gränsen arbetar 16 000 nordkoreaner som billig arbetskraft med låga löner, bristfälliga arbetsvillkor och utan fackliga rättigheter som fackligt oorganiserade. Antalet nordkoreanska arbetare i zonen planeras öka till 100 000. Trots missförhållandena uppges ändå deras livssituation vara bättre i industrizonen än vad fallet är för de flesta andra nordkoreaner.

Den politiska situationen i Sydkorea har växlat mellan militärdiktatur tidigare och numera förbättrad politisk demokrati med ett fungerande parlament. Sedan 1987 hålls presidentval vart femte år och demokratin har gjort framsteg. Merparten av de demokratiskt valda presidenterna har varit inblandade i korruptionsskandaler. De sociala förhållandena är eftersatta och en närmast fackföreningsfientlig politik tillämpas.

Text: Gunnar Lassinantti

Mera information kan t ex hämtas på utrikespolitiska institutets informativa landguider om Nordkorea och Sydkorea – www.ui.se eller www.landguiden.se

Publiceringsdatum: 2008-07-03

Till toppen av sidan
Demokratin är en trend som inte kan vändas. Till slut kommer demokratin att vinna. - Kim Dae-jung

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...