Skriv ut

De som väljer att opponera sig mot makten i Vitryssland kan råka illa ut. Vanliga metoder för bestraffning är att anställningskontrakt inte förlängs, att studieplatsen på universitetet inte längre är tillgänglig eller att myndigheterna trakasserar den som vågar protestera mot makten.

Valentina Kerova samlar in namn. Foto: Maria Söderberg”Jag vill inte gå omkring och vara rädd hela tiden”.

Vasiljev Vasilijevitj är 35 år och flerbarnsfar. Han är småföretagare i staden Barysau som ligger en timmes bilresa fran Minsk.

”Jag fick nog av det här systemet för fyra år sedan och började engagera mig politiskt. I år har jag engagerat mig i rörelsen ”Säg sanningen!”. Men det innebär också att jag får problem. Både i mitt arbete och på fritiden. Om jag hade varit anställd i ett statligt företag, som de flesta är, hade jag förlorat mitt arbete”.

Det går att kopiera Vasiljev Vasilijevitjs berättelse på många platser och personer. De som väljer att gå i opposition mot den sittande presidenten och hans maktapparat riskerar att förlora sin plattform i arbetslivet, och kanske även att få svårigheter privat. Därför utgör de oppositionella en egen samhällskategori. De är arbetslösa, pensionärer, egna företagare, definierade som handikappade eller arbetar inom den icke-statliga frivilligsektorn med eller utan utländska medel.

Oppsitionella beskrivs som kriminella

I de statskontrollerade medierna har oppositionen i mer än femton år beskrivits som ett slags kriminella, eller åtminstone som destabiliserande faktorer i samhället. Presidenten har till exempel inför parlamentets hela församling, utan en enda röst emot, beskrivit den tidigare rektorn för det statliga vitryska universitet Aljaksandr Kazulin som terrorist. Det anses helt meningslöst att försöka väcka åtal eftersom domstolarna är statens (läs presidentens) förlängda arm. Kazulins brott? Han valde att ställa upp i presidentvalet 2006 som kandidat för ett av de socialdemokratiska partierna. Han dömdes for ”huliganism” sedan han initierat en otillåten demonstration.

I landet Vitryssland, tidigare en av de mer ”sovjetiska” av delrepublikerna i forna Sovjetunionen, var en anställning på arbetsmarknaden given. Bostad likaså. I dag får en lärare eller en fabriksarbetare räkna med kontrakt på ett eller två år. Om kontraktet inte förnyas finns ingen ersättning för uppsägning. Ersättningen som arbetslös är inte möjlig att leva på.

Eftersom huvuddelen av arbetskraften i Vitryssland är statligt anställd innebär det ett starkt beroende av ett system där rädslan slagit rot.

Rösträkning bakom stängda dörrar

När detta skrivs är det en månad kvar till 2010 års presidentval. Den segervisse presidenten Aljaksandr Lukasjenka kommer att vinna.

”Det blir inga problem! Nu ska jag lämna plats för fler kandidater”, utropade han redan i början av oktober månad.

Han har den huvudsakliga kontrollen över statsapparaten och valkommissionens arbete. Det har ingen avgörande betydelse om det finns utländska valobservatörer på valdagen om det inte finns möjlighet att se och kontrollera själva räkneprocessen. Då möts observatörerna av bortvända ryggar som täcker borden med röstsedlar eller av stängda dörrar.

Ett av Lukasjenkas bästa vapen ar vitryssens oro för instabilitet. Ju mer oro i världen, desto säkrare sitter han. När oron dessutom ökar i närområdet med valutakriser i Grekland, bränder i Ryssland och översvämningar i Tjeckien, kan vitrysk media rapportera om det lugna landet i Europas mitt. För ett land som offrade så mycket under andra världskriget är stabilitet nyckeln till framgång. Inget annat land i Europa odlar minnet av kriget lika starkt i de offentliga miljöerna. Det utgör själva livsluften för de flesta centralt organiserade högtidsdagar.

Knackar dörr för förändring

”Det är själva kampanjen som är intressant. Den aktiverar människor”, säger valarbetaren Valentina Kerova i Pinsk. Hon är 59 år och pensionär. Hon beskriver hur intresserade människor blir när hon, med stöd av den nya vallagen, kan stå vid marknaden och presentera sin kandidat.

”Jag tror inte på en ändring i detta val, men steg för steg blir människor medvetna att de måste våga agera”, menar hon och önskar att hon ska få se ett mer fritt land under sin levnadstid.

”Mig kan de inte göra så mycket, jag har nästan ingenting att leva av. Det är värre for unga män som går i opposition. De kan råka illa ut”.

Valentina Kerova berättar om en ung man i Pinsk som ständigt trakasseras av polisen för att han agerar politiskt. Han ger ut en liten trycksak, men eftersom en domstol fann att den tryckts i fler än 299 tillåtna exemplar blev han dömd till en miljon vitryska rubel i böter. Det motsvarar sjutusen svenska kronor, vilket är en omöjlighet för honom att betala. Hans enda inkomst är en anhörigersättning för vård av sjuk bror.

”Mina barn och barnbarn ska få uppleva något annat”, säger Valentina Kerova, ”det är därför jag ger mig ut och knackar dörr”.

Tänk om det ändå blir en förändring

Tiden före murens fall 1989 var det inte många som förutsåg vad som skulle hända. Presidentvalet i Vitryssland den 19 december 2010 kommer att bli maktens tuffaste utmaning. Ingen tidigare valrörelse har haft så starka alternativa kandidatnamn som denna. Inte minst därför att de också representerar de som tidigare försökt nå fram. Deras försök har därmed inte varit förgäves, även om de slutat sin politiska karriär i fängelse eller som marginaliserade personer utan arbete.

”Droppen urholkar stenen”, säger Andrei Sannikou, en av kandidaterna, på en presskonferens inför valet. Han var tidigare vice utrikesminister och arbetade mellan åren 1992 till 1995 med Vitrysslands nedrustningsprogram av kärnvapen.

”Vi har en unik möjlighet! Förvalsundersökningar visar att Lukasjenkas egentliga stöd är 30 procent!”, sager Uladzimir Nyaklaeu, författare och initiativtagare till kampanjen ”Säg sanningen!”.

Genom historien kan man följa hur ett tal, en person, en rörelse kan förändra ett skeende över några timmar. Vitryssland kan vara ett annat land efter den 19 december. En spännande tid för ett av Sveriges grannländer väntar.

Text och foto: Maria Söderberg

Publiceringsdatum: 2010-11-25

Till toppen av sidan
Jag tror inte på en ändring i detta val, men steg för steg blir människor medvetna att de måste våga agera. - Valentina Kerova

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...