Skriv ut

I över två decennier har Zimbabwe varit en enpartistat under ledning av Robert Mugabe och hans parti ZANU-PF. Från att ha varit ett land med ljusa framtidsutsikter utvecklades Zimbabwe till att bli ett av Afrikas stora misslyckanden.

Den negativa utvecklingen förstärktes av att statsapparatens förtryck av oliktänkande ökade, ekonomin försämrades och de etniska motsättningarna ökade när den mark som brukats av de vita bönderna togs tillbaka.

Under de senaste åren har framför allt den ekonomiska situationen försämrats i alarmerande riktning. Idag är Zimbabwe ett av världens fattigaste länder. Utanför bankerna ringlar långa köer till följd av uttagsrestriktioner.

Landet har en hyperinflation på astronomiska 1800 procent årligen och omfattande korruption och matbrist som till och med tvingar myndigheterna att handla på de inofficiella marknaderna för att få tillgång till produkter.

Hiv/aids skördar allt fler offer. Var femtonde minut dör ett barn i Zimbabwe av sjukdomen och 100 nya barn smittas varje dag. En hel generation riskerar att utplånas till följd av epidemin. I få länder i världen är hiv/aids-situationen så allvarlig som i Zimbabwe.

Som en följd av ett växande missnöje med korruption, den misslyckade ekonomiska politiken och Mugabe-regimens maktfullkomlighet växte sig under ett antal år oppositionen Movement for Democratic Change, MDC, allt starkare. Tyvärr splittrades MDC i höstas vilket har försatt landet i en allvarligare kris än på mycket länge.

Mugabe och hans parti Zanu PF har systematiskt använt våld och matbristen som politiska medel för att vinna val. Tillhör man oppositionen har hela familjer straffats genom att inte få tillgång till matpaket och andra förnödenheter.

Krisen i Zimbabwe är ett hot mot stabiliteten i södra Afrika och påverkar grannländerna i regionen. Sydafrika har under president Thabo Mbeki utan framgång fört dialog med Robert Mugabe. I dag bor det ca 3 miljoner zimbabwier i Sydafrika och de andra grannländerna har också tagit emot flyktingströmmar ifrån Zimbabwe. Botswana håller just nu på att sätta upp ett staket utefter gränsen för att förhindra flyktingströmmarna och kommer att stå som ett bevis på hur desperat situationen blivit.

Även om världssamfundet har ett stort ansvar för att mildra krisen är det på zimbabwierna det beror om en utveckling bort från korruption och fattigdom kan komma till stånd. Det är endast zimbabwierna och dess grannländer som kan skapa förutsättningar för en varaktig demokratisk utveckling i landet.

En förutsättning för detta är att oppositionen samlar sig igen och formerar ett motstånd mot Mugabe inför valet 2008. Dessutom måste den Afrikanska Unionen och SADC (Southern African Development Community) öka sitt engagemang. Mugabe har under lång tid nonchalerat ingångna avtal som ska leda fram till en demokratisering av Zimbabwe. SADC har tydligt deklarerat vad som gäller i frågan om val och grundläggande demokratiska rättigheter. Robert Mugabes agerande underminerar SADC:s trovärdighet vilket påverkar hela regionen negativt. Förhoppningsvis kan också Kofi Annans kommande besök i Zimbabwe leda till att dödläget bryts och nytt hopp för landet skapas. Zimbabwe och dess plågade befolkning har varken råd eller ork att vänta så mycket längre till.

Text: Viola Furubjelke

Publiceringsdatum: 2006-05-24

Till toppen av sidan

Nyhetsbrev

Prenumerera gratis på våra nyhetsbrev och inbjudningar till seminarier.
Jag önskar prenumerera på följande...