Turkiet behöver fler romska opinionsbildare

Det finns mellan 500 000 och fem miljoner romer i Turkiet. Det går inte att vara mer exakt än så eftersom det saknas statistik.

– Enligt konstitutionen råder likhet inför lagen men i verkligheten är det inte så. Zero Discrimination uppmärksammar missförhållanden och övergrepp. Målet är att romer ska få sina rättigheter, säger Elmas Arus.

Hon är en av landets viktigaste romska opinionsbildare och mottog 2013 Europarådets Raoul Wallenberg-pris. Idén till projektet The Other School of Politics fick Elmas Arus efter att hon själv hade deltagit vid European School of Politics på Bogazicis universitet. Hon och ledaren för kursen, doktor Hakan Altinay, tog fram en specialanpassad kurs riktad mot unga romer.

– Skolan är resultatet av en rad tidigare program som vi har genomfört. Romer lever i 34 olika områden i Turkiet och vi menar att ett gemensamt problem i hela landet är att alltför få unga romer deltar i det politiska livet och i beslutsfattandet. Därför försöker vi bidra till att fylla det gapet.

– Genom kursen skapas en mötesplats för unga romer med olika politiska övertygelser där de kan diskutera gemensamma mål. Och förhoppningsvis kan det leda till fler självständiga romska röster.

De senaste åren har det hänt en del vad gäller romers rättigheter i Turkiet. 2009 erkände regeringen att romer var diskriminerade. 2016 togs ytterligare ett steg genom en strategisk plan och handlingsplaner. Det gör att det nu finns en grund att stå på för att kräva sina rättigheter.

– Det är en viktig utveckling. Men det är inte tillräckligt eftersom målen är för allmänna, utan hänvisning till exempelvis regioner och utan en genusanalys. Romska kvinnor är dubbelt diskriminerade säger Elmas Arus.

Hon säger att det romska civilsamhället är väldigt svagt, och att särskilt kvinnors röster inte hörs.

– Kursen är väldigt viktig vad gäller genusbalansen. Romska män kan hitta plattformar men eftersom skolan tar in lika många kvinnor som män får nu fler kvinnor en plats, en röst.

Hon berättar att det i Turkiet finns 360 romska föreningar. Elmas Arus är den enda kvinnliga ledaren i någon av dessa.

– Det var väldigt motiverande att träffa så många starka kvinnor på kursen. Vi lever i en väldigt patriarkal kultur. Romska kvinnor som har utbildning har fortfarande svårt att säga sin mening inför en manlig romsk ledare, säger hon.

Kursen som hölls sommaren 2017 var ett pilotprojekt men både Elmas Arus och Hakan Altinay tycker att det föll väl ut och vill fortsätta.

– Det var väldigt lyckat. Bara att vi genomförde kursen är en framgång. Resultatet deltagarna upplevde var att vi fick respekt. Något vi också hörde väldigt tydligt i våra utvärderingar var att de kände att de kunde samarbeta med varandra. De började se andra romer, andra romska grupper, som fränder, säger Hakan Altinay.

Elmas Arus säger att nästa steg skulle kunna bli att lägga mer fokus på att utbyta personliga erfarenheter som hon menar är viktiga för hela den romska gruppen.

Detta håller Hakan Altinay med om.

– Vi måste fortsätta prata om beslutsfattande men också studera personer som framgångsrikt har organiserat människor, som Barack Obama, eller Olof Palme, säger han.

– Vi måste bort från individuella lösningar. Varje gång de mest begåvade lämnar sitt ursprung förlorar hela gruppen. Vi måste uppmuntra till organisering.

De sociala barriärerna gör att romer som har utbildat sig ofta döljer sin identitet.

– Min motivation för att fortsätta med den politiska skolan är att uppmuntra unga romer att visa sin identitet, att skapa en grupp som inte känner skam för sin bakgrund, som har fått redskap att bekämpa problemen deras grupp står inför, säger Elmas Arus och tar ett exempel från sitt eget liv.

– Mina föräldrar tänkte att jag genom min utbildning skulle bli fri från fattigdomen. Vilket jag blev. Men när jag var klar förväntade de sig att jag skulle få högre status och klättra på den sociala stegen. Att jag fortsätter att kämpa för romska rättigheter gör dem inte särskilt nöjda. De skulle vilja att jag hade en annan karriär och lämnade det romska bakom mig.

Hon berättar att hon 2009, då regeringen presenterade sin nya policy om romer, fick tala för romerna inför hela folket. Hon var stolt, och trodde att hennes familj också skulle vara det.

– Men när jag kom hem var mamma upprörd och sa: ”Skämdes du inte att säga inför alla dessa människor att du är rom, zigenare? Om du inte tänker på dig själv, tänk på din man och dina barn.

Elmas Arus förklarar att hennes föräldrar inte tycker att hon är rom längre eftersom hon har en utbildning, en bra lägenhet och ett gott liv. Hon säger att hon blev ledsen och arg, att hon har tänkt mycket på detta efteråt och insett att hennes mamma har skapat en bild av henne, av familjen. Hon har sagt till andra i området: ”Se till att era barn går i skolan, titta hur bra det har gått för Elmas”.

– Genom att säga att jag var rom har jag påverkat mammas ställning, säger hon och fortsätter:

– Detta är en kamp med många fronter. Mot ett stelbent politiskt system, mot patriarkala strukturer, och inom familjen. Jag tror att The Other School of Politics är ett bra instrument för att bryta isoleringen och skapa nätverk.

Text: Annika Torstensson