Belarus: En politisk fånge blir fri

I augusti frigavs den belarusiske oppositionspolitikern Mikola Statkevitj efter att ha sut­tit fängslad i närmare fem år. Mikola Statkievitj kommer till Palmedagen i Oskarshamn den 24 okt. Läs mer och anmäl dig här.

”Leve Belarus” ropade Mikola Statkevitj när han hoppade ur fram­sätet på minibussen. Busstatio­nen i Minsk var fylld av anhängare och journalister. Det var svårt i den stunden att tänka sig att han sut­tit fängslad i närmare fem år efter en halvårslång rättegångstid. Han log, skrattade och omfamnade sin hustru Marina Adamovitj. Det var den 22 au­gusti 2015 och fem år efter den presidentvalskampanj som avslutades i en cell. Den socialdemokratiska politikern uttalade en obruten vilja att bekämpa den sittande regimen. Det var som om han fortsatte med den kampanj han bedrivit sedan mitten av 1990-talet. Fokus har riktats mot den diktatoriska presidenten Aljaksandr Lukasjenka.

Många minns det tal som Statkevitj höll i ett TV-framträdande dagen före valet i december 2010. Han vände sig direkt till presidenten om de försvunna meningsmotståndarna vars öde aldrig blivit klarlagt.

Statkevitj sa: ”Om du vinner ärligt, så erkänner vi dig som Belarus president. Om du förlorar ärligt så får du en hedervärd pensionering. Ifall det inte kommer fram bevis på att det var du som gav order om att kidnappa, tor­tera och mörda dina tidigare vänner Jury Zacharanka och Viktar Hantjar, förstås. De mördade och deras anhö­riga har också rätt till rättvisa. Är det kanske på grund av din inblandning i morden som du så hårt klamrar dig fast vid makten?”

Orden blev också något av det sista Mikola Statkevitj sa i frihet innan han dömdes till 6,5 års fängelse. Det ska tilläggas att han största delen av tiden hållits i isolering. En av de sista virala kampanjerna för att upp­märksamma hans fall handlade om att han skulle få en chans att se blå himmel – #Sky4Statkevich – vilket han förvägrats i flera år.

Frigivningen av Mikola Statkevitj och andra politiska fångar i augusti 2015 menar många bedömare ska ses i ljuset av en upprepad ”handel” från president Lukasjenkas sida med Euro­peiska unionen, EU, och den interna­tionella valutafonden, IMF. Det är känt att kraven på lättnader i sanktions­politiken kan ges om myndigheterna visar större engagemang för mänsk­liga rättigheter. Ett sätt att blidka in­ternationell opinion är att de släpper politiska fångar.

De senaste sanktionerna från EU infördes 2012 och förstärkte redan befintliga som man beslutat om efter våldsamheterna vid valet 2010. De berörde fler företag och inreseförbud för en större krets med anknytning till president Lukasjenka.

Trots frisläppandet av fångar i au­gusti 2015 menar människorättsorgani­sationer som Vjasna i Minsk att det inte innebär någon förändring i grunden.

– De mänskliga rättigheterna kränks alltjämt systematiskt och i oförmin­skad skala i Belarus. Det repressiva systemet finns kvar och regimen kan när som helst låta fängsla oliktänkan­de igen, sa företrädare för organisatio­nen redan dagen efter frisläppandet.

Hur används då den nyvunna friheten? Visserligen får inte den nu 59-årige politikern röra sig helt fritt. Han måste infinna sig på polisstatio­nen med jämna mellanrum. På så vis kan frigivningen ses som villkorlig.

Men redan där på busstationen, i första mötet med sina anhängare, höll han tal om fortsatt kamp. Ett av hans trumfkort är att han aldrig un­dertecknade den nådeansökan som presidenten uppmanade honom att göra under alla år i isolering.

– Det viktigaste för vårt land är att det kan hållas öppna fria val, upprepar Mikola Statkevitj.

Precis som för både tjugo och fem år sedan.

Text: Maria Söderberg