Burma: För rohingya betyder den nya regeringen ingen förändring

Förhoppningarna har varit stora på riktig förändring. Man har särskilt hoppats på ökad demokratisering och respekt för mänskliga rättigheter, samt fred i konfliktdrabbade delstater som Rakhine state och Shan state. Men optimismen i och utanför Burma har börjat dala. Regeringen och Ang San Suu Kyi har fått särskild kritik för sin oförmåga att förbättra situationen för Burmas rohingyabefolkning i delstaten Rakhine.

FN:s flyktingorgan UNHCR, Amnesty och Human Rights Watch har slagit larm om att det pågår etnisk rensning av rohingya i Rakhine sedan våldet bröt ut igen i augusti. Vittnesmål och satellitbilder bekräftar hur militären gjort sig skyldig till systematiska utomrättsliga avrättningar, våldtäkter, tortyr och utbredd förstörelse av hus. Våldet har pekats ut som en form av kollektiv bestraffning och det rör sig därmed om både krigsbrott samt brott mot mänskligheten enligt Genèvekonventionen. Sedan 25 augusti beräknas 1,2 miljoner flytt över till Bangladesh, vilket utgör en tredjedel av alla rohingya i Burma.

En anledning till att situationen för rohingya inte har förbättrats skulle kunna vara att militären fortfarande har mycket makt i Burma. Till skillnad från renodlade demokratier är militären inte under det folkvalda styrets kontroll. Militären har dessutom tre viktiga ministerposter som berör försvaret, inrikesfrågor (home affairs) och gränser (border affairs). Reell förändring så som medborgarskap och ansvarsutkrävande för vad militären gör blir därmed extremt svårt.

Dessa förklaringar ger dock inget svar till varför Aung San Suu Kyi har försökt att tona ner våldet mot rohingya i stället för att använda sin position till att fördöma och skuldbelägga militären. Jag pratade med en vän om rohingya och hon påminde mig om narrativet kring rohingya som immigranter från Bangladesh och den vikt som fästs vid etnicitet i Burma. Medborgarskap baseras enligt medborgarskapslagen från 1982 på tillhörighet till en av Burmas åtta ”etniska” grupper, där rohingya exkluderades. De faktorerna har bidragit till avhumaniseringen av rohingya. Hon konstaterade att det handlar inte så mycket om att Aung San Suu Kyi inte har möjlighet att sätta press på militären, utan det är bristande engagemang.

Det är tydligt att situationen för rohingya är komplex, den kommer inte att lösas inom en snar framtid. Det handlar om att säkra rohingyas rättigheter, åtgärda fattigdomen i en delstat rik på olja och gas, samt åtgärder för försoning, upprättelse och tillit efter decennier av våldsam konflikt. Den förstörelse som skett kommer ta väldigt lång tid att åtgärda och trauman ännu längre. Palmecentret driver nu en insamling till förmån för Children on the Edge som skapar trygga platser för rohingyabarn som tvingats fly och för den oberoende nyhetsbyrån Kaladan Network för rohingyer. Två viktiga steg mot bearbetning av trauman och ansvarsutkrävande. Vill du stödja det arbetet kan du göra det genom att swisha, sms:a och föra över pengar via banken:

Swish: 123 240 60 72

Sms: Skicka ”tryggaplatser” till 72 456 för att ge 100 kronor.

Plusgiro: 570-2

Text: Sofia Hvittfeldt, volontär hos Palmecentrets partnerorganisation Students’ and Youth Congress of Burma

Läs mer om insamlingen