Enträgen vinner

”Det är inte människovärdigt att ge upp” sa Alva Myrdal, socialdemokratisk minister och diplomat som bland annat fick Nobels fredspris 1982, en gång om sitt livslånga engagemang i nedrustningsfrågor och däribland inte minst nedrustning av kärnvapen. Världen har än i dag cirka 16 000 kärnvapen, innehavet av sådana mängder massförstörelsevapen är svårgreppbart när vi vet att effekten av ett enda nedslag vore förödande.

Trots det har arbetet från folkrörelser i många länder varit oerhört intensivt under decennier. Något som också gett resultat i en avsevärt mycket mindre talrik kärnvapenarsenal än under kalla krigets mest intensiva period.

Även Sverige har varit en del av denna rörelse. Det svenska motståndet mot kärnvapen blossade upp under 1950- och 60-talet. Sveriges regering förespråkade länge ett svenskt kärnvapeninnehav. Men i mitten av 1960-talet vann kritikerna, inte minst Alva Myrdal, gehör och kärnvapenprogrammet nedmonterades.

Det här visar hur viktigt motståndet från folkrörelser har varit i frågan om nedrustning av kärnvapen. På samma sätt var det ett massivt internationellt motstånd från det globala civilsamhället som slutligen ledde till ett förbud mot landminor och vissa former av kemiska vapen.

Än i dag spelar folkrörelserna en viktig roll i arbetet för nedrustning. Vid den pågående NPT-konferensen (non-proliferation of nuclear weapons) för kärnvapennedrustning och icke-spridning som just nu pågår i FN-byggnaden i New York finns ett oerhört närvarande civilsamhälle. Inte minst den internationella rörelsen Kvinnor för fred och frihet har varit tongivande i nedrustningsdebatten. Deras organisation ”Reaching critical will” spelar under NPT-konferensen en avgörande roll för att samordna kärnvapenmotståndare på plats. Likaså finns det japanska initiativet ”Mayors for peace” som initierades 1982 av Hiroshimas dåvarande borgmästare för att samla in namnunderskrifter och påbörja samarbeten mellan städer för att motverka spridning av kärnvapen.

Vilka folkrörelser som varit pådrivande för nedrustning av kärnvapen har varierat under åren. Men den tveklöst mest välorganiserade och pådrivande vid 2015 års konferens om nedrustning är ICAN, The International campaign to abolish nuclear weapons.

På plats i New York arrangerades en klar majoritet av informationsseminarierna av ICAN, likaså var de aktiva debattörer i media, på Twitter och i att samordna lobbyutskick med information till organisationer som hade direktkontakter till sina respektive regeringar. Deras arbete är både effektivt och välorganiserat. Målet för ICAN under NPT-konferensen är att samla världens länder kring ett förslag som kallas ”Austrian pledge” och vars syfte är ett uttalat förbud mot kärnvapen, något som inte finns i dag.  Initiativtagarna till uppropet är medvetna om att ett förbud mot kärnvapen inte är samma sak som nedrustning och att arbetet mot det så kallade ”Global zero”, alltså total nedrustning av alla kärnvapen, har långt kvar. Inte desto mindre tror många att ett förbud mot kärnvapen hade förändrat normer och därmed gjort det svårare för kärnvapenstaterna att behålla sina kärnvapen på lång sikt.

Vägen mot en helt kärnvapenfri värld går i långsamma etapper. Trots det är det oerhört inspirerande att se hur ett äkta globalt civilsamhälle faktiskt arbetar målinriktat för den drömmen. Förhoppningsvis kan Sverige i framtiden återigen ta det initiativ där Alva Myrdal var så central. För om det är något som vi kan vara säkra på så är det att i politiken vinner den som är enträgen – Sveriges nedmontering av vårt eget kärnvapenprogram är ett bevis på detta. För precis som Alva Myrdal sa så är det inte värdigt att ge upp.

Text: Magnus Nilsson, medverkade för Palmecentret vid FNs nedrustningskonferens NPT

Vill du veta mer om NPT-arbetet? Lyssna gärna på Magnus Nilssons podd.