Palmedagen 2013: Facklig kamp i Kina

Så avslutade dagens internationella gäst Lee Cheuk-Yan sitt inspirerande anförande om betydelsen av den fackliga kampen för demokratiseringen av Kina. Cheuk-Yan är generalsekreterare för Hongkong Confederation of Trade Unions, Kinas enda fria fackförbund, men är också ordförande för ett av fackföreningsrörelsen nybildat arbetareparti, och sitter som en av partiets fyra ledamöter i Hongkongs lagstiftande församling. Han deltog som studentaktivist i protesterna vid Himmelska Fridens torg 1989, då han arresterades i tre dagar av den kinesiska regimen och utvisades från Kina på livstid.

I sitt tal tecknade han en bakgrundsbild av relationen mellan Hongkong och Kina, och beskrev hur Kina lovat att Hongkong ska få välja sin egen regeringschef år 2017, när det gått 20 år sedan överlämnandet till Kina. Men de som kandiderar till platsen måste deklarera att de älskar sitt land, vilket utifrån regimens definition av patriotism utesluter alla kritiska kandidater. Han menade att Kina inte vågar låta Hongkong införa demokrati på riktigt, eftersom det skulle kunna understödja kraven på en liknande utveckling i övriga Kina.

Därefter fokuserade han på hur arbetarrörelsen kan använda utrymmet mellan Hongkong och Kina för att flytta fram positionerna för arbetare. Tidigare har kineser inte tillåtits resa till Hongkong, men nu besöker 20 miljoner kineser Hongkong varje år. Det möjliggör för en helt ny typ av utbyte mellan grupper i Hongkong och Kina, inklusive ideella organisationer som kämpar för arbetares rättigheter.

Han berättade att bara det här året har omkring 500 strejker ägt rum i Kina, nyligen var det arbetarna på Nokia som gick ut i konflikt. Ett skäl till det ökande antalet strejker såg han i att allt fler kinesiska arbetare kan använda sig av sociala medier för att organisera aktioner.

Frågan gäller nu hur strejkerna ska kunna omvandlas till någon form av beständiga, oberoende arbetarorganisationer, i ett land där bara den regimlojala fackföreningen är tillåten? Han menade att stödet till de ideella organisationerna för arbetares rättigheter har en viktig roll att spela, och att det främst bör ske genom utbildning kring arbetsmiljö, hälsa och kollektiva förhandlingar. Han berättade att det just nu diskuteras huruvida det går att sätta press på företag för att öppna utbildningsprogram för sina anställda, så att de ideella organisationerna kan verka på plats inom ramen för dessa och knyta kontakter med kinesiska arbetare. Han underströk att det som behövs är en nerifrån och upp-organisering, där gräsrötterna lokalt involveras och att den fackliga internationella verksamheten inte bara handlar om möten mellan olika ledare.

– Om sådana möten inte leder till förändring för arbetarna, vad är då meningen med dem, förutom en god middag för representanterna? frågade han sig.

Text: Kristin Linderoth