Filippinerna: Fortfarande en utmaning att organisera arbetare

I slutet av 2016 samlade Palmecentret partnerorganisationer från Afrika, Asien och Europa för att utbyta erfarenheter och diskutera gemensamma utmaningar och möjligheter. En av deltagarna var LEARN som också var med och bildade ett nätverk för fackliga resursorganisationer.

LEARN arbetar främst med utbildning men även med att bygga nätverk och forska. I dag har man 17 fackförbund som medlemmar.

– Vi arrangerar olika kurser, dels grundläggande kurser där vi diskuterat vad ett fackförbund är, vilka värderingar de står för, och varför det är viktigt att organisera sig fackligt. Vi har också kurser för till exempel fackliga ledare, för dem som ska utbilda andra och för dem som sköter förhandlingar på arbetsplatser.

– Våra utbildningar har stark genusprofil. Målet är att öka kvinnors deltagande i arbetarrörelsen, både fackligt på arbetsplatserna och centralt. Vi vill se fler kvinnliga ledare i arbetarrörelsen, slår Jennifer Albano fast.

Första fackliga organisationen för hushållsarbetare

Organisationen grundades 1986, några månader efter att diktatorn Ferdinand Marcos störtades. Arbetarrörelsen var enligt Jennifer Albano splittrad mellan höger och vänster, och LEARN skapades för att fylla utrymmet i mitten.

LEARN har band till vänsterpartiet Akbayan, som är medlem i Socialistinternationalen, och är en av grundarna till arbetarcentret SENTRO. Trots att 30 år har gått sedan diktaturen föll är det fortfarande en utmaning att organisera arbetare fackligt i Filippinerna.

– Även om de sociala rörelserna är väldigt starka – vi lyckades trots allt störta en diktator – så är fackförbundsanslutningen mindre än 20 procent, den kan vara så låg som fem-tio procent på vissa arbetsplatser.

Men jobbet pågår. Nyligen har man skapat den första fackliga organisationen för hushållsarbetare, berättar hon. Att veta vad man har för mål är det viktigaste när man ska börja bygga en organisation, enligt Jennifer Albano.

– LEARN hade ett väldigt tydligt mål från start, vi har varit inriktade på arbetarenighet. Vår analys är att ett sätt att bygga enighet är att organisera de traditionella arbetaryrkena, vi organiserar bland annat metallarbetare och anställda i den privata vården. Vi börjar med att organisera medlemmar på arbetsplatserna, sedan bygger vi vidare inom varje industriområde och sedan på förbundsnivå.

Den stora utmaningen för den filippinska arbetarrörelsen är enligt Jennifer Albano att etablera kollektivavtal. Inte alla fackförbund har rätt att förhandla med arbetsgivarna för sina medlemmars räkning, bara fem-tio procent av landets arbetare omfattas enligt henne av kollektivavtal.

Att jobba fackligt i Filippinerna har inte blivit lättare sedan Rodrigo Duterte 2016 valdes till president. Hans hårdföra kriminalpolitik, som innefattar mord på kriminella och drogmissbrukare, påverkar enligt Jennifer Albano även arbetarrörelsen.

– Det är som att vi är tillbaka i 1986, när det sker övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. Från juli till december har åtta arbetarledare dödats och de har rapporterats som illegala drogrelaterade mord; kriget mot droger används också för att komma åt arbetarledare.

Text och foto: Ylva Säfvelin

[factbox]
Palmecentret stöttar arbetarrörelsen i en rad länder, antingen som en direkt partner till fackföreningar eller via andra organisationer som arbetar med att sätta arbetsmarknadsfrågor på dagordningen. Fackföreningsrörelsen behöver bygga allianser med relevanta parter i resten av samhället och Palmecentret gör detta bland annat via stödet till fackliga resursorganisationer. Det nystartade nätverket för fackliga resursorganisationer är därför en strategisk partner för Palmecentret.

[/factbox]