Belarus: Hungerstrejk och facklig strid i Babrujsk

I skuggan av kriget i Ukraina förstärks repressionen i Belarus. Ledordet är ”stabilitet” vilket innebär att fria åsiktsyttringar och aktioner bestraffas än mer beslutsamt.

Staden Babrujsk har 200 000 invånare och 3 700 av dessa arbetar på stadens traktorfabrik. Den startade 1945, samma år som andra världskriget slutade. Få industriprodukter i Belarus är så välkända. Modellen ”Belarus 320” exporteras till femtio länder i världen. Babrujsk är dessutom en plats som ligger i hjärtat av landet; centralt och med en järnvägsknut.

I november 2014 har det hettat till i Babrujsk. Ingen har varit oberörd, men få har agerat offentligt. Liksom på andra arbetsplatser i landet motarbetas den fackliga organiseringen som sker på oberoende grund. Företaget vill att alla ska ansluta sig till det regimtrogna facket. Men mot denna idé står Det fria belarusiska fackförbundet som ingår i en facklig federation med tiotusen medlemmar.

Visstidskontrakt på ett år har ersatt fasta anställningar för att arbetsgivare lättare ska kunna göra sig av med obekväm personal. Så ser det ut i hela landet och på traktorfabriken i Babrujsk avskedades sju välmeriterade arbetare under året. Alla var med i det oberoende facket. Aljaksandr Varakin hade arbetat sexton år i företaget och fick veta att hans kontrakt inte skulle förlängas.

– Men om jag gick med i den andra fackliga organisationen skulle jag få ha kvar min anställning.

Han vägrade och inledde en hungerstrejk tillsammans med tre andra. Under de nio dagar som de satt i en korridor på företaget lyckades de inte få till något samtal med företagsledningen. Än mindre bli återanställda. De skrev ett öppet brev till president Aljaksandr Lukasjenka som förblev obesvarat. Brevet hamnade på länsnivå och hos länsordföranden (ungefär motsvarande landstingsråd), som även är chef för traktorfabriken, och meddelandet blev att begäran om återanställning avslogs.

Men uppmärksamheten blev stor.

Två kvinnor anslöt till aktionen. Den ena var sedan tidigare fackligt engagerad, den andra var en stridbar barnboksbibliotekarie i Babrujsk, Svetlana Gritsenko. I slutet av sommaren hade hon vunnit ett mål i domstol där hennes arbetsgivare försökt få henne avskedad för politisk aktivism. Hon hade valt att ställa upp i ett lokalt val för ett oppositionsparti.

–  Jag vet hur det är att  utsättas för repression, berättar hon två veckor efter sin aktion för Palmecentret.

– Därför hungerstrejkade jag också.  Visserligen blev det bara fyra dagar, sedan var det över. Det var inte populärt hos min arbetsgivare, eftersom jag drog till mig intresse även för biblioteket där jag arbetar. Men ännu har inget hänt.

Svetlana Gritsenko, 42 år, har arbetat i över tjugo år på olika bibliotek i staden. Hon beskrivs som en ”prickfri” arbetare, men anser sig själv i övrigt inte vara någon särskild person. Möjligen bara litet mindre rädd än andra.

– Jag ser gärna att omvärlden vet vad som pågår hos oss. Professionella oberoende fackliga organisationer är satta under press och medlemmarna förvägras sina rättigheter.

Svetlana Gritsenko vann alltså i domstol och återanställdes, sämre gick det i fallet med lastaren Victor Osipov, 40 år, på traktorfabriken. I april 2014 skulle hans kontrakt inte förlängas – trots mycket goda vitsord – om han inte lämnade det oberoende facket. Dessutom skulle han aldrig mer få ett arbete i Babrujsk, påstod företagsledningen.

Victor Osipov anmälde frågan till domstolen, men förlorade. Företaget påstod att det var arbetsbrist.

– Men samtidigt annonserade man efter kvalificerad arbetskraft.

Han berättar:

– I dag arbetar jag på ett bygge i Minsk, men kommer tillbaka till i Babrujsk då och då. Min pappa är sjuk och behöver hjälp med mediciner.

Victor Osipov och de sex andra anställda på företaget förlorade striden för den här gången. Men genom sitt exempel visade de att de inte är rädda för att pröva systemet.

I en klagan till borgmästarkansliet har tio invånare i staden begärt att de avskedade fabriksanställda ska få stöd. Annars tänker de hungerstrejka.

Text: Maria Söderberg och Marina Mausjanava

[factbox]

Fakta

Belarusiska kongressen av demokratiska fackföreningar är den oberoende fackliga landsorganisationen i Belarus. Den består av tre fackförbund som totalt samlar nästan 10 000 medlemmar.

[/factbox]