Idrott och politik hör ihop

Friidrotts-VM 2019 avgörs i Qatar. Och fotbollens världsorganisation, Fifa, har beslutat att VM i fotboll 2022 ska avgöras i samma land. Besluten har kritiserats, både av idrottsliga skäl och på grund av de slavliknande arbetsvillkoren för miljontals migrantarbetare i Qatar.

De svenska bygg- och träfacken är drivande i det globala fackliga arbetet för att förmå Fifa och friidrottens motsvarighet, IAAF, att driva på för mänskliga rättigheter i Qatar. Men samtidigt finns andra exempel på att idrottens makthavare blundar för övergrepp när idrottsfesterna planeras, förbereds och genomförs. Som i Ryssland.

Vinter-OS genomfördes i Sotji i februari 2014. När vi besökte ”Rysslands riviera” under förberedelserna mötte vi migrantarbetare som bodde i plåtcontainrar och fackliga företrädare som inte släpptes in på arbetsplatserna. Vi såg riskfyllda arbetsmiljöer men bortsett från enstaka dödsolyckor som redovisats i tidningsnotiser möttes våra frågor om arbetsolyckor med tystnad.

Senare, när miljardsatsningarna i princip stod klara, visade det sig att de farhågor vårt besök väckte var berättigade.

SVT:s Uppdrag Granskning kunde strax före OS visa vad som hände med de människor som utnyttjades under byggnationerna. Till exempel Mardiros Demirtjan som torterades när han krävde att få ut sin innestående lön. Sedan dess har reportrarna på Uppdrag Granskning följt upp vad som hänt honom. Nu har Mardiros dömts till straffarbete för falsk anklagelse i en rättegång som beskrivs som en fars av hans advokat. Den ryska organisationen Memorial uppskattar att 40 000 arbetare inte alls fick ut sina löner. Och enligt det ryska byggfacket har myndigheterna i Krasnodar bekräftat att minst 70 byggnadsarbetare förolyckades under förberedelserna inför OS.

Nu har vi inom svenska bygg- och träfacken påbörjat undersökningen av villkoren för de som bygger arenor och infrastruktur inför fotbolls-VM 2018. Vi är djupt oroade över det vi hittills sett.

I S:t Petersburg bor tusentals migranter från Centralasien i baracker inne på bygget av Zenitstadion. De berättar om låga löner, löner som inte betalas ut i tid och om dåliga hygienutrymmen. Från S:t Petersburg och från andra arrangörsstäder har vi fått berättelser om hur migrantarbetare från Balkan och Centralasien utnyttjas. Många av dem arbetar illegalt i Ryssland vilket gör att de är helt i händerna på samvetslösa arbetsgivare.

I det globala bygg- och träfacket, BTI, har vi nu tillsammans med det ryska byggfacket gjort en plan för organisering, avtalstecknande och bevakning av arbetsvillkoren. Vi menar att det är dags att åter vända strålkastarljuset mot Ryssland och på nytt ta diskussioner om landets förhållande till de mänskliga rättigheterna. Arbetsvillkoren för miljontals migrantarbetare är en av flera faktorer att bevaka. Situationen för hbtq-personer är en annan. En tredje är den bristande respekten för yttrande- och åsiktsfrihet.

En sak är säker, idrott och politik hör ihop. Det är hög tid att idrottens makthavare inom både IOK och Fifa börjar ta sin del av ansvaret för att mänskliga rättigheter respekteras i alla dimensioner av idrottsevenemangen. Och vi hoppas och tror att den svenska idrottsrörelsen kommer att ställa sig sida vid sida med oss i kravet på mänskliga rättigheter i de länder som tilldelas globala idrottsfester.

Text: Christer Wälivaara

Artikeln har även publicerats i Internationella socialdemokraten 2015.