Jens Orback: Flykten är det enda som återstår för rohingyas

Trots att vår nyhetsrapportering ofta ser till Europas försök att hantera situationen med flyktingströmmar från främst Mellanöstern och Nordafrika så finns det andra, ofta bortglömda, flyktingkatastrofer i världen.

En av de svåraste situationerna står minoritetsgruppen rohingyas inför. Rohingyas är en muslimsk minoritet som lever i framför allt Burma och Bangladesh. Gruppen har under många decennier utsatts för religiöst förtryck, systematisk diskriminering och hat från stora delar av majoritetssamhället i Burma. En situation som de senaste åren övergått i vad som liknar etnisk rensning. Konsekvensen är hundratals döda och hundratusentals på flykt.

Liksom de som flyr över Medelhavet så har rohingyas tvingats ut i osäkra båtar på Indiska oceanen i hopp om att något land vill ta emot dem. Resan går framför allt till Malaysia och Indonesien i hopp om att dessa främst muslimska länder ska kunna visa större kulturell förståelse. Men förståelsen och medmänskligheten från grannländerna i regionen är svag och många båtar nekas tillträde till hamnar som inte vill kännas vid denna flyende folkgrupp. I de fall de har tagits emot hamnar många i flyktingläger med mycket dålig levnadssituation som följd.

Vi på Olof Palmes Internationella Center har under många år arbetat i Burma och vet att förtrycket mot rohingyasfolket är och länge har varit omfattande. Främst är det religiösa motsättningar mellan buddism och islam som göder rasism och förföljelse, men rohingyas har även använts som ett verktyg i det politiska spelet av militärjuntan i Burma.

Varje år flyr tiotusentals desperata rohingya med båt och många av dessa når aldrig fram, men det är först nu som deras situation har fått uppmärksamhet medialt. En strimma hopp kan dock ses i att den svåra situationen med tilltagande flyktingströmmar inneburit att den demokratiska oppositionen i Burma för första gången börjat tala om rohingyas rättigheter och möjligheten att erkänna deras medborgarskap i Burma. Rohingas har levt i Burma i många generationer och ska därför ha medborgerliga rättigheter som alla andra etniska grupper i landet. Tillsammans med den demokratiska oppositionen i Burma måste omvärlden reagera mot de brott mot mänskliga rättigheter som delar av Burmas folk utsätts för.

FN ställde sig för några år sedan bakom en norm som sade att världssamfundet kan gå in i det land som inte kan skydda sina egna medborgare: Responsibility to protect. Det börjar bli dags för ett Responsibility to respect, med hänvisning till grundläggande mänskliga rättigheter. Exempelvis bör EU fråga sig om alla de handelshinder man lyft i förhållande till Burma bör kvarstå. Och den svenska regeringen bör pröva den del av biståndet som riktas till den burmesiska statsapparaten.

Världssamfundet måste agera för att de okränkbara rättigheter som tillskrivits alla världsmedborgare efterlevs. Situationen för rohingyas är bara ytterligare ett exempel på hur människor på flykt från svält och fördomar utmanar vår bild av nationalstatens ansvar och gränser.

Text: Jens Orback, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center