Katastrofalt läge i irakiska Kurdistan

Kameran sveper över ett tåg av sakta rullande lastbilar, bussar och blekta personbilar i den dallrande ökenhettan. Ombord trötta, förtvivlade människor som har sett för mycket på för kort tid.

– Det var smutsigt, torrt och väldigt varmt. Nästan alla jag träffade befann sig i ett chocktillstånd, säger Hogir Horiri.

– Det är när de inser vad det är de har varit med om som den verkliga krisen kommer.
Horiri kom till Sverige 1999. Hans pappa kämpade för kurdisk självständighet och satt fängslad i flera omgångar. Några år tidigare hade familjen hade tvingats fly från sitt hem. Hans egna erfarenheter av att vara på flykt återspeglades i det han såg under arbetet med dokumentären.

– Trots det vi var med om valde min familj att stanna i irakiska Kurdistan när jag for till Sverige. Det var genom dem som jag fick rapporter om hur kaotisk situationen är på gränsen till Syrien. Ändå var det ganska tyst i media, så jag bestämde mig för att åka ned och skildra vad det är som händer, berättar Hogir Horiri.

I kongressalen i Folkets Hus i Göteborg är det dödstyst när bilderna rullar förbi. Hogir Horiri intervjuar människa efter människa, de flesta yazidier från norra Irak. Under fruktansvärda umbäranden har de tagit sig till fots från Sinjarbergen genom Syrien in i irakiska Kurdistan. Alla har något tomt i blicken. Någon har tvingats lämna kvar sina sjuka barn på den långa vägen mellan Sinjarbergen. En kvinna har sett sin make avrättas framför hennes ögon. En flicka har kidnappats och sålts som sexslav innan hon lyckats fly från de brutala Isis-styrkorna.

– Det är svårt att förstå vad de har varit med om, att föreställa sig deras situation. Det är otroligt att det Isis gör mot yazidierna kan hända år 2014. De är maximalt brutala, det är nästan overkligt, säger Horiri.

FNs flyktingorgan UNHCR räknar med att 1,7 miljoner människor befinner sig på flykt undan Isis, som bäst kan beskrivas som en kombination av sunnimuslimsk extremism och mördarband. Organisationens mål är att upprätta ett ”kalifat” med liknande lagar och regler som gällde under profeten Muhammeds tid på 600-talet. Kvinnor är männens ägodelar, halshuggning och stympning vanliga straff. Mot Isis står Iraks shiamuslimska regering, med en armé som är illa tränad, och de stridsvana kurdiska styrkorna som kallas ”peshmerga”. De senaste månaderna har amerikanskt stridsflyg också börjat angripa dem.

– Även Syriens regeringstrogna armé är motståndare till Isis. Problemet är att USA inte kan tänka sig att samarbeta med Bashar al-Assad efter alla övergrepp under inbördeskriget, förklarar Pål Wrange, professor i folkrätt vid Stockholms universitet.

– Ryssland är Syriens närmaste allierade och kommer att stoppa alla försök att sätta in FN-styrkor mot Isis eftersom de inte vill ge amerikanerna tillgång till baser på syriskt territorium. Att det skulle kunna bli fråga om ett samlat angrepp på Isis på FN-mandat är osannolikt, fortsätter han.

Och på gränsen mellan Irak och Syrien fortsätter flyktingströmmarna.

– Det finns mycket som talar för att kriget kommer att fortsätta under en lång tid framöver, nu gäller det att ge flyktingarna så bra hjälp som möjligt. Situationen är katastrofal, säger Hogir Horiri.

Text: Eric Öbo