Medborgarjournalister skriver för förändring i Burma

För Burmas etniska minoriteter har Aung San Suu Kyis valseger och regeringsskiftet som följde inte lett till den ökade respekt för mänskliga rättigheter som många hoppades på. Särskilt tydligt blir detta i Kachinstaten i norra Burma där den väpnade konflikten, mellan den burmesiska armén och den etniskt baserade väpnade organisationen Kachin Independence Army, blivit allt intensivare. Detta trots nystartade fredssamtal.

– I ett land med våldsamma konflikter behövs journalistiken för att förse medborgarna och det internationella samfundet med korrekt information. Tyvärr klarar inte regeringen av det, så ansvaret faller på oss, säger en 37-åriga man som skriver om landets utveckling.

Med stöd av Olof Palmes internationella center driver mannen och hans kollegor ett projekt för att främja så kallad medborgarjournalistik, där människor i Kachinstaten tränas i att samla och vidareförmedla information om det som händer i Burmas mer avlägsna delar. Materialet samlas in av organisationen som sedan producerar artiklar för sin nyhetssajt.

– Vi vill kasta ljus på områden där det inte finns några journalister baserade men där det sker övergrepp. Vi skriver inte på vårt lokala språk, jinghpaw, utan på burmesiska för att vi vill nå ut till hela landet, säger mannen.

Rapportering som sätter agendan

En uppmärksammad nyhet från det senaste året kom på julafton 2017. Den burmesiska armén besköt då ett läger för internflyktingar i staden Laiza med granater, varpå en kvinna som arbetar som lärare träffades av granatsplitter i nacken. Hon överlevde, men har fortfarande granatsplitter kvar i käken.

– När det kommer en sådan nyhet börjar vi jobba direkt med att ta reda på vad som hänt. Man får lägga det personliga åt sidan, vi vet ju i det läget inte om det är någon släkting till oss som träffats eller inte, men nyhetsarbetet går före. Vårt främsta fokus är att publicera något så snart som möjligt, säger han.

Nyhetssajtens största genomslag hittills kom i augusti 2017 när hårda strider tvingade en hel by på flykt. En av deras journalister råkade finnas på plats i en näraliggande by där flyktingarna sökte skydd i en kyrka. Eftersom han redan var på plats kunde han intervjua flyktingarna på video och få ut nyheten samma dag.

– Vi fick över två miljoner visningar på Facebook, och storyn fick stor spridning. Det är rekord för oss. Kort därefter kom också humanitära organisationer till den berörda byn och hjälpte till, och man fick till stånd förhandlingar som ledde till att flyktingarna kunde återvända hem. Jag säger inte att det var enbart tack vare vår rapportering, men det visar att vår journalistik kan ha effekt och hjälpa till att forma samtalet om vad som händer i landet, säger 37-åringen.

Journalister allt hårdare utsatta

Militärens övergrepp, och frågan om minoriteters roll i Burma, är förstås känsliga ämnen. Mannen berättar att deras nyheter ofta möter två sorters kommentarer: en majoritet upprörs över det som skett och uttrycker ilska eller sorg över hur civila drabbas, men det finns också de som är mer positivt inställda till militären och som ifrågasätter nyheterna. Som skribent och redaktör ger sig han sällan in i sådana diskussioner, utan låter läsarna debattera sinsemellan. Det kan bli rätt livat med mycket känslor, förklarar han.

Under den nya regeringen, ledd av Aung San Suu Kyis parti National League for Democracy, har media blivit hårt ansatt. En rad journalister har åtalats för sin rapportering. I december 2017 greps två journalister från Reuters, Wa Lone and Kyaw Soe Oo, för sin undersökning om militärens övergrepp mot rohingyamuslimer i Rakhinestaten. De två reportrarna riskerar långa fängelsestraff om de döms.

Mannen berättar att han också märker av en rädsla hos vanliga människor inför att prata med journalister.

– Människor är rädda, de oroar sig för vad som kan hända om de pratar med journalister. Det gör det väldigt svårt för oss att få information.

Hittills har mannen och hans kollegor sluppit trakasserier från myndigheter, men de är ständigt på sin vakt och pratar mycket med varandra om den egna säkerheten.

– Journalister är övervakade hela tiden. Jag ser ingen förbättring av yttrandefriheten alls under den här regeringen, säger han.

Text: Axel Kronholm

Foto: Vilhelm Stokstad

Mannen och organisationens namn har i artikeln anonymiserats av säkerhetsskäl.

Läs även
De dokumenterar militärens övergrepp
Allt våldsammare strider i norra Burma