Namibia: Forskning för fackliga rättigheter

Forskning om arbetsmarknadens villkor kan resultera i ny lagstiftning som stärker arbetarnas ställning. Det vet Michael Uusiku Akuupa på Labor Resource and Research Institute (LaRRI), Namibia, av egen erfarenhet.

– En av våra största framgångar är en lag om hemarbetarnas villkor som antogs efter att vi publicerat vår forskning, säger han.

LaRRI sysslar med forskning och utbildning kring arbetsmarknadsfrågor. Institutet startades av Namibias största fackliga centralorganisation, National Union of Namibian Workers, men jobbar med alla fackförbund och utför även forskning på uppdrag av den namibiska regeringen och FN-organet ILO.

Den forskning som LaRRI genomför på egen hand utgår ifrån behoven inom fackföreningsrörelsen. Några konkreta exempel från den senaste tiden har handlat om trafficking och om kinesiska investeringar i Namibia och Afrika.

– Vi har tagit fram en rapport om levnadsomkostnader, den har varit mycket uppskattad och kommit till användning även på regeringsnivå.

På utbildningssidan arrangerar man både kortare och längre kurser för bland andra fackföreningsledare, vad gäller till exempel politisk ekonomi, kollektivförhandlingar, genusfrågor och frihandelszoner.

– Många inom fackföreningsrörelsen har ingen formell utbildning, så just nu arrangerar vi kurser om till exempel budgetanalys och finansiella flöden.

Dessutom erbjuder LaRRI kurser i samarbete med universitet som leder till en ackrediterad diplomutbildning.

– Det finns behov av mer utbildning i södra Afrika, alla universitet i Namibia har inte utbildning som rör arbetsmarknaden, säger Michael Uusiku Akuupa.

Den kanske största utmaningen på arbetsmarknadsområdet i Namibia just nu är den informella sektorn, som beräknas utgöra 41 procent av landets arbetsmarknad.

– Det är en sektor som inte är organiserad, de har inga fackförbund, de har inte rätt till socialförsäkringar, säger Michael Uusiku Akuupa.

LaRRI har genomfört forskning i ämnet och ger råd till såväl facken som regeringen om hur man bör jobba.

– Vi rekommenderar att man ska ta fram en ny lag för dem som jobbar inom den informella sektorn, för lagstiftningen i dag gäller bara den formella sektorn. De är arbetare, deras arbetsvillkor måste vara drägliga, de måste ha rätt till socialförsäkring, de måste vara skyddade av arbetsrättslagstiftningen.

En annan viktig fråga är enligt Michael Uusiku Akuupa nationell minimilön; i dag finns minimilön inom olika sektorer, senast fastslogs en minimilön för hemhjälp (domestic workers).

– Den togs fram efter att vi hade genomfört forskning som visade att arbetarna i hemsektorn hade de lägsta lönerna. Efter att vi publicerat tillsatte regeringen en kommission för att studera villkoren i sektorn och 2014 antogs en lag utifrån kommissionens rekommendationer. De ska ha en minimilön, de ska ha ett kontrakt, de ska ha uniform och rätt till lediga dagar.

Text: Ylva Säfvelin

[factbox]

Palmecentret stöttar arbetarrörelsen i en rad länder, antingen som en direkt partner till fackföreningar eller via andra organisationer som arbetar med att sätta arbetsmarknadsfrågor på dagordningen. Fackföreningsrörelsen behöver bygga allianser med relevanta parter i resten av samhället och Palmcentret gör detta via stödet till fackliga resursorganisationer. I slutet av 2016 samlade vi våra partner från Afrika, Asien och Europa för att utbyta erfarenheter och diskutera gemensamma utmaningar och möjligheter. Nätverket av fackliga resursorganisationer är en strategisk partner för Palmecentret och vi kommer i en serie artiklar presentera deras arbete. Fler artikar:

Fortfarande en utmaning att organisera i Filippinerna

Palmecentrets partners stärker facket i Albanien

[/factbox]