Namibia: Optimism trots stora utmaningar

Sanfolket började befolka södra Afrika för cirka 150 000 år sedan. Den traditionella sankulturen bygger på långtgående jämställdhet mellan kvinnor och män, men det är värderingar som har gått förlorade under århundraden av kolonisering och samhällsutveckling.

Elizabeth IKhaxas är grundare av, och verksamhetschef på, WLC. Hon säger att det inte råder någon tvekan om att sanfolken befinner sig längst ner i samhällshierarkin och att kvinnor är särskilt utsatta.

– Marginaliseringen av san har pågått i århundraden. Den har lett till arbetslöshet och utbredd fattigdom. Den har dessutom brutit sönder sankulturen och skapat interna slitningar. Ofta är det kvinnorna som till nöds lyckas försörja sin familj genom småskaligt jordbruk. Det leder till frustration hos männen, vilket kombinerat med ett utbrett missbruk leder till att de ger sig på kvinnor – både inom och utanför familjen, säger IKhaxas.

Våldet har blivit normaliserat

Vi träffas i den lilla byn Drimiopsis, 25 mil öster om huvudstaden Windhoek, på randen till Kalahariöknen. Prästen för den lokala församlingen, Michael Kandovazu, berättar att missbruk, våld och sexuellt utnyttjande är ett stort problem bland de omkring 2 000 invånarna.

– Våldet har blivit normaliserat. Jag har själv, i flera av mina tidigare relationer, slagit kvinnor. Men jag har insett hur fel och förkastligt det är och försöker nu efter bästa förmåga jobba för ett samhälle där kvinnors rättigheter respekteras, säger han.

Han får medhåll av Adelinde Karabo Madi. Hon är före detta lärare och leder den lokala kvinnoorganisationen i Drimiopsis, vilken bygger på WLC:s program.

– Det är också ett stort problem att föräldrar inte förstår vikten av skolgång för sina barn, helt enkelt för att de själva aldrig har gått i skolan, säger hon.

En viktig del av WLC:s arbete för kvinnors rättigheter är att genom historieundervisning försöka återknyta till sankulturens traditionella, jämställda värderingar. En annan är att informera om lagar och internationella konventioner om alla människors lika värde.

Progressiv lagstiftning

Namibia har förhållandevis progressiva lagar mot diskriminering av såväl kvinnor som marginaliserade etniska grupper. Problemet är att de inte efterlevs, konstaterar Elizabeth IKhaxas, och förklaringen är tyvärr både enkel och nedslående: politikerna är en del av samma patriarkala struktur som är själva grundproblemet. Men trots utmaningarna är IKhaxas optimistisk och säger att besök som det i Drimiopsis stärker henne i tron på att det går att göra skillnad.

Den flickgrupp som startades i byn för ett år sedan har på kort tid gjort stora framsteg och hon ler brett när flickorna en efter en får låna mikrofonen för att, på både sitt modersmål och engelska, läsa upp vilka rättigheter de har som sanflickor i dagens Namibia.

– Det här gör mig oerhört glad. Flickorna kommer att växa upp och ha helt andra förutsättningar än sina föräldrar, säger hon.

Text och foto: Andreas Karlsson