Palmedagarna 2001: Angrepp mot segregation och utanförskap!

Bilden av Sverige går isär. Det går bra för svensk ekonomi. Arbetslösheten minskar, tillväxten är god och framtidstron har återvänt. Äntligen är Sverige inte längre lika sårbart och utsatt. Det var hit arbetarrörelsen skulle när vi övertog makten 1994, det handlade om att rädda jobben och välfärden.

Men det var inte lätt – tvärtom mycket plågsamt. 1990-talet innebar enorma uppoffringar och nedskärningar som ingen kan vara stolt över. Konsekvenserna av det är ökade klassklyftor och utslagning, det så kallade Välfärdsbokslutet är ett ganska dystert dokument.

Alltför många barn lämnar skolan utan att kunna läsa, skriva eller räkna – framför allt i storstädernas miljonprogramsområden. För många är arbetslösheten fortfarande ett stort hinder i den personliga utvecklingen. I Rinkeby, i Rosengård och i andra delar av vårt land finns kvinnor och män som är civilingenjörer, undersköterskor och lärare och som har all den kompetens och kunskap som Sverige faktiskt ropar efter. De vill ingenting hellre än att vara med och göra Sverige till ett bättre land. Trångboddhet har återigen, vid 2000-talets första årtionde, blivit ett gissel för stora grupper.

Att se till att de som har det allra sämst får ta del av Sveriges framgångar måste var framtidens viktigaste uppgift, att återupprätta och utveckla välfärdssamhället likaså. Arbetarrörelsen måste gå till angrepp mot segregationen och utanförskapet! Det är nu vi har chansen att komma till rätta med de stora klassklyftorna.

Att prata om kulturkrockar, missförstånd och språkförbistringar bidrar bara till en kulturell dimridå som döljer det som kan göras. Mycket går att göra. Det är nämligen den sociala och ekonomiska ojämlikheten som är roten till det onda, men samtidigt ställs vi också inför nya problem, som att grupper av människor lever utanför välfärds- och trygghetssystemen samt att människor diskrimineras på grund av sitt namn, hudfärg eller trosbekännelse.

Internationaliseringen har bidragit till att världen kommit hit till oss i Sverige. Svenskheten och svenskarna förändras. Nu måste vi i vår tur söka oss ut till en vidare gemenskap. En del hävdar att internationaliseringen innebär nya möjligheter, att de länder och kommuner som förmår tillvarata alla sina invånares språk- och kulturkompetens kommer att växa. Att företag, förvaltningar och föreningar som drar nytta av olika människors kunskaper och erfarenheter kommer att skaffa sig ett försprång och bäst förutsättningar för att möta framtiden.

Vi vill också diskutera regeringens integrationspolitik. Märk väl: hela regeringens! Även om det finns en minister som har det yttersta ansvaret för detta politikområde, måste andra ministrar också bidra. Därför har vi till Palmedagarna bjudit in flera nyckelpersoner från regeringen för att ge sin bild av hur de kan bidra att bryta segregationen och utanförskapet.