Palmedagarna 2001: Diskriminering eller mångfald i arbetslivet – om världens bäst utbildade städarkår

– Malmö har genomgått stora förändringar under senare tid. Man tänker kanske först på broar och bomässor, men den största förändringen har nog skett i Malmös befolkning.

Det säger Marie Granlund, riksdagsledamot och medlem i projektet ”Mångfald i arbetslivet”, när hon öppnar gruppdiskussionen tillsammans med Anders Bergstrand, diskrimineringsombudsman och Juan Fonseca från Diskrimineringsbyrån.

– För några få decennier sedan uppfattades stockholmska som ”utrikiska”. I dag bor människor från 164 olika länder i Malmö, och det talas över 100 olika språk. Men ”det nya Sverige” saknar inte problem, fortsatte Marie Granlund.

– Integrationspolitiken har inte lyckats skapa ett samhälle där alla människor har lika värde. Just i arbetslivssituationen syns detta tydligt. Dubbelt så många invandrare som svenskar är arbetslösa, eller så arbetar de inte inom det yrke de är utbildade för. Det har sagts att Sverige har världens bäst utbildade städarkår.

Det krävs attitydarbete för att förändra situationen. Forskning och erfarenhet har visat att blandade arbetsgrupper, där deltagarna varierar i kulturell bakgrund, ålder och kön, frambringar de bästa och mest nydanande idéerna. För att nå detta mål är det viktigt med en klar lagstiftning och myndigheter som ser till att lagarna efterföljs.

Anders Bergstrand, diskrimineringsombudsman, berättar om sitt arbete. Beteckningen DO kan leda till missuppfattningar, då DO behandlar ärenden kring etnisk diskriminering, inte köns- eller åldersdiskriminering.

DO och Integrationsverket har delvis olika roller; det sistnämnda arbetar utifrån ett samhällsperspektiv med att främja mångfald, medan DO arbetar på individnivå med att motverka diskriminering.

Lagstiftningens syfte i det hela är huvudsakligen att förhindra diskriminering och därigenom indirekt främja mångfald. – I dag har vi en hyggligt bra lagstiftning, men svagheter finns, säger Bergstrand. Det är lätt för en arbetsgivare att motbevisa anklagelser om negativ särbehandling. Här krävs det aktiva åtgärder av DO.

15 anställda är sysselsatta med att sprida information till företag, arrangera utbildning till företagsledare, personalchefer och anställda. Mycket energi satsas på Arbetsförmedlingen. Syftet är att skapa förståelse och upptäcka och genomskåda diskriminering.

Anmälningarna ökar
Antalet anmälningar till DO har ökat under de senaste åren, berättar Bergstrand. Anledningarna varierar: dels kan det vara fråga om trakasserier på arbetsplatsen, där ”skojiga” skämt, som kan uppfattas som kränkande, numera effektivt sprids genom Internet. Dels har diskriminering i rekryteringen av nyanställda och i samband med anställningsintervjuer blivit vanligare.

När DO får en anmälan, skickas den vidare till den fackliga organisation det vederbör för att utredas; om de inte kan eller vill ta sig an fallet, skickas den tillbaks till DO. Diskrimineringsärenden har en kort preskriberingstid, så man måste arbeta inom ett kort tidsperspektiv. Facket tar ofta lokala hänsyn, prioriterar annat, och DO får tillbaks en ytlig utredning av situationen.

De flesta fallen leder dock till utredning. Några få avgörs i Arbetsdomstolen, vars mål ofta är att få till stånd en förlikning mellan parterna, snarare än att bötfälla någon. Skadestånd betalas mot att käranden inte behåller sitt jobb. För företagen framstår det som relativt billigt att bryta mot lagen, och brott mot diskrimineringslagar ses inte som något allvarligt. DO önskar därför att mer energi skulle kunna satsas på tillsyn än på utbildning, så att arbetsgivarnas skyldighet att hålla sig till reglerna blir tydligare. DO vill också använda ökade resurser till uppföljning, för att kontrollera hur lagarna och domstolsutslagen efterlevs.

Rädda att förlora
Juan Fonseca, jurist, berättar om Diskrimineringsbyrån, en privat juristbyrå i Stockholm som specialiserar sig på diskrimineringsfall. Byrån jobbar med alla slags frågor kring mänskliga rättigheter. Bland klienterna har funnits socialbidragstagare, handikappade, människor som diskrimineras i lönepolitik eller på grund av sitt kön.

Sedan byrån grundats 1997 har den haft kontakt med 1 000 personer. Erfarenheterna av diskrimineringsfall visar att de flesta drar sig för att dra sådana fall inför domstol, av rädsla för att förlora.

Fonseca kritiserar domstolarna för dåliga kunskaper om diskrimineringslagstiftningen i Sverige. Som exempel på svåråtkomliga fall nämner Fonseca väktarvåld. I Stockholm tas ett oproportionerligt stort antal svarta in på akuten på helgnätterna. Blir de extra hårt behandlade på grund av sin hudfärg?

Rättshjälpsnämnden får kritik för att skicka in diskrimineringsärenden till DO, trots att DO främst koncentrerar sig på arbetslivet. Fonseca vill att fler juristers intresse skall väckas för diskrimineringsärenden och lagstiftning. Detta skulle kunna ske med hjälp av en ”morot”; jurister skall beviljas rättshjälp. Inte heller skall Arbetsdomstolen ha monopol över arbetsfrågor. Jämställdhetsombudsmannen driver ofta fall i Arbetsdomstolen men förlorar på grund av fackföreningar och arbetsgivare. Diskrimineringsfall bör kunna tas till Tingsrätt, trots att de berör arbetslivet.

Man borde även omvandla skadeståndsprocesser till civilrättsliga ärenden, så klassas de i många andra länder. Facket skall inte ha monopol på dessa frågor, och DO ska inte behöva vända sig till facket med ärendena. Erfarenheten visar att facket inte prioriterar frågorna, hävdar Fonseca. DO bör vara en självständig instans. Slutligen önskar Fonseca att forskning om diskriminering initieras och uppmuntras.

– Hur ser DO på detta, undrar Marie Granlund. Hur kan man vidga diskrimineringsarbetet?

Anders Bergstrand förklarar problemen med att lagarna mot diskriminering är fördelade på så olika områden. DO:s uppgift är att erbjuda råd, stöd och hjälp att hitta rätt myndighet. Fall med väktarvåld mot människor med annan hudfärg är olaga diskriminering och tillhör brottsbalken. Det är polisens uppgift att ta hand om dessa ärenden, och meningen är att de skall prioriteras, men detta sker inte i praktiken. Om alla lagar angående diskriminering flyttas till civilrätten, kan det bli lättare att ta itu med fall som väktarvåld.

Bergstrand säger att han inte känner igen Fonsecas kritik mot Rättshjälpsnämnden, men om det stämmer är det inte bra. Kritiken mot Arbetsdomstolen kan han dock delvis hålla med om. Att ta upp diskrimineringsärenden där är besvärligt, då Arbetsdomstolen mest fungerar som en tribunal där de stridande parterna möts och försöker uppnå en förlikning. Den är fel instans för människorättsfall.

Vad gäller kritiken mot facket, vill Bergstrand påminna om att man inte ska dra alla fackförbund över en kam, men exempel på misskötsel av ärenden förekommer.

– Hur fackföreningarna tacklar dessa problem kommer att bli en överlevnadsfråga för dem, förutspår Bergstrand. Nya potentiella medlemmar finns just i de grupper som kan råka ut för diskriminering. Mer forskning kring diskriminering välkomnas av DO.

Juan Fonseca är nöjd med att han och Bergstrand är överens på så många punkter. Han vill dock påpeka att hans byrå mottagit tio fall, där folk som sökt stöd hos Rättshjälpsnämnden skickats till DO.

Han modifierar sin övriga kritik med att han sett fackliga ombud som kämpat mycket hårt för sina anförtrodda fall. Men det är ändå viktigt att markera en klar gräns mellan facket och DO, för att inte eventuell facklig misskötsel skall skada DO:s trovärdighet, anser han.

I övrigt bör ombudsmännen i DO bytas ut oftare, och Fonseca önskar se fler personer med invandrarbakgrund på dessa poster, som ju kräver erfarenhet i många olika områden och inblick i andra människors situation.

Mer utbildning och lagar
– En omfattande satsning på utbildning om diskrimineringslagar behövs, säger Marie Granlund. Hon tar upp en annan aspekt: drabbas kvinnor i utsatta grupper speciellt hårt av diskriminering?

Anders Bergstrand tar ett närliggande falle med ID-kortföretagen som exempel. Passfotona skulle visa personens ena öra, en kroppsdel som bör hållas dold under huvudduken hos vissa muslimska grupper. Frågan löstes till slut till alla parters tillfredställelse. Men just muslimska kvinnor – i synnerhet de av somalisk härkomst – råkar ofta trefalt illa ut; som kvinna, religiös minoritet och på grund av sin hudfärg.

– Kombinationen svart och muslim diskrimineras hårdare än andra grupper, säger Juan Fonseca. I kvinnornas fall kan olika slags förtryck komma från många riktningar, till exempel från arbetskamraterna, arbetsgivaren eller den egna familjen.

Efter pausen får publiken komma till tals. Sara Fernandi-Nilsson, aktiv inom Kommunal, ifrågasätter att fackliga företrädare med andra politiska uppdrag skulle hamna mellan stolarna, slitna mellan olika förtroenden och lojaliteter. Behandlingen av en anmälan från DO tar lång tid för att den ska spåras till rätt lokalavdelning och rätt medlem, för att kunna utredas ordentligt. Detta sker dock endast i de fall där medlemmen önskar en facklig utredning. Facket kan inte driva fallet om medlemmen inte vill.

– Det är en process med onödigt många steg, tycker Juan Fonseca. En omorganisering kanske behövs? Om facket kritiseras, bör det studera om det ligger något i kritiken och sedan ta till sig den för att förbättra organisationen.

Anders Bergstrand håller med om att facket inte alltid tar det ansvar det borde göra. I ett fall med diskriminering på arbetsplatsen står ofta medlem mot medlem. Då kan det vara svårt för facket att ta ställning, och ärendet borde kanske överlåtas till en utomstående.

En företagsekonom från Civilekonomernas Riksförbund tar upp problemet med diskriminering vid rekrytering och arbetsansökan. Det är svårt för en person som misstänker diskriminering att bevisa att man har blivit bortsorterad av rasistiska skäl.

– Frågan måste tas upp med företagen, säger Anders Bergstrand.

– Personalavdelningarna måste lära sig att bedöma individer efter individuella meriter, inte efter namn och etnisk bakgrund.

Själv har Bergstrand upplevt åldersdiskriminering, då han som 55-årig egen företagare och 4-barnsfar började söka ett nytt jobb. När hans ålder togs bort från den personliga profilen, fick han genast inbjudningar till intervjuer.

Juan Fonseca berättar om ett försök i Kista att kodifiera irrelevanta personuppgifter som namn. Man lyckades finna anställningar till invandrare och handikappade.

– Den här typen av kodifiering fungerar för arbetsgivarens eget bästa, säger Marie Granlund. På det viset sållas den verkliga kompetensen fram, utan att fördomar tillåts inskränka antalet lämpliga sökande.

Annika Eriksson från Kommunal ställer frågan: Vad spelar facket för roll i främjandet av utsatta gruppers situation? Det gäller inte bara diskriminering av etniska grupper. Att dra igång en öppen process mot diskriminering kan vara svårt för en person som inte är öppet homosexuell. Hur kan man förändra diskriminering som sker i samhället, fördomar som inympas under uppfostran?

– DO sysslar med etnisk mångfald, JämO med jämställdhetsfrågor, HomO med homosexuellas likaberättigande, säger Anders Bergstrand.

En DO för alla
– Kanske borde man ta steget fullt ut och slå ihop dem till ett enda diskrimineringsombud, vars uppgift är att se till att lagstiftningen efterlevs, medan flera olika institut tar hand om främjandet av mångfald.

Undersökningar i USA har visat att ”diversity management” ställer höga krav på ledningen. Man måste lära sig att se individen bakom de yttre skillnaderna. Fackliga ombud behöver bli bättre på att handskas med diskrimineringsärenden, till exempel genom ökat kunskapsutbyte på tvären i stället för uppifrån, och det är där som DO kommer in i bilden som informerande och undervisande instans.

Juan Fonseca återknyter till den tidigare frågan om fackets framtid och upprepar att det rör sig om en överlevnadsfråga för facket. Under fackföreningarnas historia i Sverige har de i första hand ägnat sig åt materiella frågor, som högre levnadsstandard åt sina medlemmar. I framtiden kommer dock samhällsdebattens tyngdpunkt ligga på frågor kring mänskliga rättigheter. Det är dessa som engagerar dagens folkrörelser.

Ingrid Thorsson från Malmö Högskola berättar om ett fall där en kvinna ville forska på huruvida rekryteringen till doktorandtjänster på hennes institution påverkades av faktorer som kön, etnicitet eller klass. Institutionens personal och hennes handledare började då sätta käppar i hjulet på hennes projekt, hennes informanter varnades i hotfulla ordalag och hon uppmanades sluta ”smutskasta” sin institution. Hon fick tillstånd av polisen att banda handledaren, men universitetsinstanserna stod handfallna för hennes klagomål.

– Som student har denna person inget skydd mot trakasserier, hävdar Thorsson. Enligt Anders Bergstrand gäller Arbetsmiljölagen för studenter, och lagstiftningen ger ett hyggligt skydd även på universitet och högskolor. Bevisbördan ligger dock på den drabbade parten, och lagen omfattar tyvärr inte andra former av skolor.

Tuffare stämning
Juan Fonseca påpekar att diskriminering på grund av etnicitet, klass, kön och så vidare är ett globalt problem, och alla måste kämpa på olika sätt emot det. Vore det inte på tiden ge upp Sveriges bevisligen misslyckade integrationspolitik? Fonseca vill hellre se begreppet ”medborgare” i fokus. I stället för att integreras till svenskar, kan alla bejaka sina olika ursprung och egenskaper som svenska medborgare, oavsett etnisk tillhörighet.

Många deltagare håller med Juan Fonseca om att stämningen har blivit tuffare i Sverige under senare årtionden.

– Andra- och tredjegenerationens invandrare som vuxit upp i Sverige kommer att falla offer för rotlöshet och utanförskap i än högre grad, om inte integrationssnacket upphör och idén om medborgarskap, gemensamma skyldigheter och rättigheter slår rot, menar han. Anders Bergstrand är dock hoppfull inför framtiden. Kunskaperna om lagstiftningen har blivit bättre, vad som ytterligare behövs är ett människorättsperspektiv, som läggs på individens behov. Marie Granlund avrundar seminariet med ett tack till alla deltagare.

– Frågan om diskriminering och mångfald i arbetslivet är ett mycket omfattande ämne, och vi har kunnat ta upp många av dess aspekter idag. Det är en lyx att ha fått ägna en hel dag åt en viktig fråga som denna.

Ainur Elmgren