Palmedagarna 2001: Lika – men olika inför lagen – om brott, polis och rättsväsende

Fler människor med invandrarbakgrund måste rekryteras till polishögskolan och till domstolar. Nämndemannakåren är en möjlighet för de politiska partierna att få in nya människor i domstolarna. Invandrarorganisationerna har en viktig roll för att motverka segregationen. Arbetarrörelsen måste diskutera dessa frågor mycket mer!

Det var några av de tankar som presenterades under gruppdiskussionen med Masoud Kamali, sociolog från Uppsala universitet, Mikael Lundh från länspolisen i Stockholm och Morgan Johansson, riksdagsledamot (s) och ledamot i justitieutskottet.

Mikael Lundh inledde diskussionen med påpekandet att det skulle ha varit bra om Masud Kamali – politisk flykting från Iran – hade kunnat representera Länspolisen i Stockholm på seminariet – men den etniska diskrimineringen tycks idag omöjliggöra detta.

Som tjugoåring sökte sig Mikael Lundh till Norrmalmspolisens beryktade piketgrupp – det stora målet för många unga, nyutexaminerade och hormonstinna poliser. De som blev föremål för Norrmalmspolisens intresse och drabbades av deras aktioner hade i det stora flertalet fall, närmare 75 procent, utländsk bakgrund.

Man kan tycka att brottsbilden borde ställa särskilda krav både på polisens färdigheter och på den utbildning som ska förbereda polisen för samhällstjänst. Men så var och är fortfarande inte fallet. Den träning som de unga poliserna får på polisutbildningen kan inte på något sätt sägas förbereda dem för arbetet på till exempel Norrmalm. Genom att blunda för realiteterna skapar den svenska polisen, enligt Mikael Lundh, en institutionell diskriminering av svenskar med utländsk härkomst.

Lundh poängterade att kriminalitet i första hand är en klassfråga – ett socialt problem – ett fattigdomsproblem – även om andra försöker skylla på annat. Den svenska polisens institutionella diskriminering är tydligast och får störst genomslag när det gäller de frågor som prioriteras lägst och har lägst status hos polisen.

Poliser i förorter
Mikael Lundh berättade att länspolischefen i Botkyrka för ett år sedan hade ringt till honom angående en inbjudan från Syrianska föreningen. Föreningen oroade sig för stadsdelens allt mer omfattande droghandel och bjöd in länspolischefen för att tala om problemet. Han tackade ja men på vägen till Syrianska föreningen krockade han. Två vita svenska trafikpoliser anlände omedelbart till olycksplatsen.

På syrianska föreningen konstaterade man att när länspolischefen skadar bilen finns polisen genast på plats. Men vilka poliser finns tillhands inne i Botkyrka? Inne i förorterna finns helt enkelt inte polisen. De rika villaförorterna får utmärkt uppmärksamhet, men ingen polis vill bli polis i förorterna och ingen polis driver förorternas frågor.

Mikael Lundh ville inte anklaga någon enskild polis för denna situation – problemet ligger inom systemet självt.

Mikael Lundh menade att man för att komma åt problemet måste skapa mångfald i den hittills etniskt homogena svenska poliskåren. Polisen måste vända sig till invandrarorganisationerna, till exempel turkiska ungdomsförbundet eller muslimernas tidning Salam, när den ska rekrytera nya poliser. I stället för utveckling mot mångfald finns idag en tendens till att polisen alltmer militariseras – kängor tillhör nu uniformen. Tyngdpunkten i verksamheten kommer att ligga på tuff, snabb och obeveklig brottsbestraffning. Den brottsförebyggande verksamheten får däremot stå åt tillbaka. Samtidigt som poliserna rustar sig för strid och bättrar på uniformen värvar nazisterna i Danderyd och Täby på skolorna och invandrargrabbarna stjäl elevernas mopeder.

Vid den årliga sommarfestivalen i Stockholm befinner sig cirka 4.000 ungdomar i city. Normalt sett innebär detta alltid att antalet rån ökar markant och eftersom många svenskar med invandrarbakgrund är inblandade i dessa rån har det visat sig vara mycket fruktbart att samarbeta med invandrarorganisationerna: ”Vi har kontaktat kurdiska riksförbundet för att nattvandra – det är denna typ av förebyggande åtgärder som kan ge resultat”, menade Mikael Lundh.

Mikael Lundh påpekade att det är fem gånger vanligare att folk från de lägre samhällsklasserna blir utsatta för brott. ”Det som händer ute i de segregerade områdena nu är livsfarligt”, varnade Mikael Lundh avslutningsvis.

Svea Rikas Lag
Masoud Kamali inledde med att kalla lagen för ”Sveriges Rikas lag” och lyfte fram ett citat av Anatole France ”Det är förbjudet för såväl de fattiga som för de rika att sova under Paris broar och stjäla bröd.” Med detta ville han peka på att Sveriges lagar visserligen kan sägas gälla alla svenska medborgare, men de drabbar bara vissa sociala grupper, nämligen de sociala grupper som i dag är överrepresenterade i brottsstatistiken.

Om lagarna går emot ett samhälles grundläggande normer blir det problem – det behövs harmoni i ett samhälle. Lagarna tillämpas inte lika för alla, påpekade Kamali. ”Detta samhälle gynnar inte sådana som mig. Överklassen vill inte det!” De som har lättast för att följa lagen är de som har varit med och bestämt den, framhöll Kamali.

Kamali gick till angrepp mot Gunnar Myrdals lösning på 1930-talets problem.

”År 1930 var det kris i befolkningsfrågan, de unga utvandrade och befolkningen åldrades allt mer. Gunnar Myrdals lösning på detta problem för Sverige var nationalistisk”, påpekade Kamali. ”Det skulle satsas på svenska familjer – och man förklarade sig vara mer intresserade av kvalitet än kvantitet. Det var de etniska svenskarna som måste öka i antal.”

Kamali pekade på vissa attityder av idag:

”Kommer man från en viss bakgrund kan man få höra: ’Ni iranier brände ned lokalen i Göteborg’ eller ’Muslimerna sprängde World Trade Center’.”

”I stället måste vi omdefiniera begreppet ’folket’. Det är inte ett folk”, framhöll Kamali. ”Det sociala blandäktenskapet förekommer mindre här i Sverige än i nästan alla andra länder – mindre än i Haiders Österrike. Barnen från blandäktenskap stämplas från början av de andra barnen. I skolans historieböcker står 5-10 sidor om grekerna, men ytterst lite om araber och perser”, anmärker Kamali.

Islam, påpekade Kamali, är en del av Europas kultur men det accepteras inte här. Muslimerna betraktas som ”de andra”. Sättet att se på människor från andra kulturer är bitvis mycket dåligt. Barnen ser detta och tar det till sig – trots att de är födda här. Det leder till utanförkänsla och hemlöshet i det svenska samhället.

När Masoud Kamali var nyexaminerad från socialhögskolan i Stockholm fick han vikariat på socialbyrån i Linköping. Där togs han in som ”kulkturkompetent”, av en annan socialassistent, för att förklara för en Paraguayan varför hon inte skulle få något socialbidrag. Masoud Kamali är från Iran. Socialförvaltningen såg detta som ett ”invandrarproblem”.

Morgan Johansson frågade Masoud Kamali om det inte är så att det är attityderna bakom lagarna snarare än lagarna i sig själva som det är fel på? Kommer vi en bit på vägen med fler invandrare i rättssystemet, undrade Morgan Johansson? Masoud Kamali genmälde att inte mycket av problemet ligger i lagarna i sig. Inte heller fler poliser med utländsk bakgrund är en garanti för en förbättrad situation:

”Apartheidsystemets Sydafrika hade många svarta poliser – det gjorde inte saken bättre.” Positiv särbehandling tyckte Kamali inte var någon lösning och exemplifierade med juridiska institutionen i Uppsala där en SSU:are med invandrarbakgrund i stället tagit sig in av egen kraft – vilket skapar ett helt annat självförtroende. ”Lagarna mot etnisk diskriminering bör emellertid skärpas”, tyckte Kamali.

Adrenalinstinna hannar
Till Mikael Lundh ställde Morgan Johansson frågan om varför polisresurserna fördelades så orättvist till Botkyrka och Rosengård:

”Är det inga poliser som vill jobba där? Är poliskåren för stark? Vill invandrarna inte bli poliser på grund av vad de upplevt i sina hemländer?”

Mikael Lund svarade på frågan med en motfråga:

”Vem blir polis?”

Mikael Lundh kallade polisledningen i Stockholm för ”adrenalinstinna hannar” och tyckte att deras metod att använda gamla nedlagda regementen som rekryteringsbas inte var en självklarhet. ”Det blir aldrig någon romer som med sin vackra klänning jobbar på polisens expedition”, sa Mikael Lundh beklagande. I stället stoppas Romerna i bilen vid Sergels torg samtidigt som Mikael Lundh själv aldrig har stoppats. Ett annat problem som Mikael Lundh pekade på är typen av åtgärder för att möta polisens attityder. Pengar läggs på subventionerade resor, öl och vin, ståuppkomiker, samt möjlighet att lyssna på musikbandet ”Zigenarpacket”. Och sedan kan polisledningen peka på verksamhetsberättelsen att de vist vidtagit åtgärder mot etnisk diskriminering, säger Mikael Lundh.

Morgan Johansson frågade om man inte kan kommendera polisen att jobba i förorterna.

Mikael Lundh tyckte att fler språk bör vara meriterande för att komma in på polishögskolan och att detta var ett sätt att öka andelen med annan etnisk bakgrund i poliskåren.

Martin Sandgren, internationell ombudsman från SSU, undrade vad det är som klickar? SSU har just gett ut en bok om segregationsproblemen i Sverige ”Situation Sverige.” Vissa poliser, tyckte Martin Sandgren, har ett kriminellt beteende och rättssamhället får en törn varje gång något sådant avslöjas.

Mikael Lundh höll med SSU:s beskrivning och menade att det kriminella beteendet hos vissa poliser beror på att de inte fått utbildning eller är anställda på felaktiga grunder. Och Lundh tyckte sig också veta hur man kom till rätta med problemet:

”Börja redan på polishögskolan med rekryteringen. Det är underklassen som förtrycks. De har inte ekonomiska möjligheter att sitta på caféer som de rika förorternas ungdomar. Polisen kan inte se genom väggar så det är klart att polisen har lättare att åtgärda de ungdomar som är ute på stan. I en villa i en förort kan det finnas hur mycket knark som helst.”

Näringslivets engagemang
En man från publiken menade att ett stort problem är att inga politiker med invandrarbakgrund är ute och pratar.

Mikael Lundh menade att man till exempel kunde anställa hundra ungdomar med utländsk bakgrund på arbeten som till exempel civilanställd i receptionen i Skogås eller ta in dem på Polishögskolan.

En annan åhörare menade att en väg var att låta näringslivet finansiera projekt mot segregation – men att motståndet tyvärr var kraftigt.

Masoud Kamali tog upp denna tråd och påpekade att McDonalds under Los Angeles-kravallerna i början av 90-talet inte fick några fönsterrutor sönderslagna på grund av sitt goda rykte i förorterna – ett rykte som de fått genom att ha en bra policy gentemot förorternas invånare.

Morgan Johansson sammanfattade avslutningsvis en del av de olika förslag som framkommit under diskussionen och han påpekade att det är sällan vi i arbetarrörelsen pratar om denna typ av välfärdsfrågor.

Viktigt är att fokusera på rättsväsendets attityd och inte så mycket på lagarna i sig. Det är nödvändigt att få in fler med annan etnisk bakgrund i polis och domstolar, exempelvis som åklagare. Nämndemannakåren är för de politiska partierna en direkt kanal in för att påbörja detta arbete. I dag är tendensen att majoritetssamhället dömer minoritetssamhället.

Det måste komma till stånd en mer aktiv rekrytering av människor med utländsk bakgrund till polishögskolan. Invandrarorganisationerna har en viktig roll för att motverka segregationen. Nattvandring som samarbete med invandrarorganisationerna och en folkets polis – inte en överhetspolis.

De politiska partierna måste visa att man ger dessa frågor hög prioritet och tar dem på verkligt allvar!

Love Flygren