Palmedagarna 2003: Fackliga och mänskliga rättigheter i Sydostasien

– Hjälp över nationsgränserna måste ske från folk till folk, från fack till fack. I annat fall kan ert välmenande arbete slå tillbaka på er själva. Speciellt i utvecklingsländer måste ni vara försiktiga så att era åtgärder inte vänder arbetarna mot er – en bumerangeffekt.

Det sade Apo Leong, och inledde sitt tal med ett råd till oss svenskar som vill hjälpa till med det fackliga arbetet i andra länder:

– Ha fingertoppskänsla och börja i rätt ände.

Apo Leong är chef för Asian Monitor Resource Centre (AMRC) i Hongkong. AMRC bevakar arbetsrättliga frågor i Kina och andra delar av Sydostasien, stödjer facklig verksamhet och granskar arbetsförhållandena i de ekonomiska specialzonerna.

Mycket engagerat beskrev Apo Leong de orättvisor som finns såväl i Asien som i resten av världen. Ett exempel var hur många timmar en arbetare på McDonald´s måste arbeta för att kunna köpa en Big Mac:

– I Sverige måste man arbeta en halv timme, i Hong Kong dubbelt så mycket och i Pakistan 14,5 timmar.

Ulf Edström, chef för LO:s internationella enhet, passade på att läsa upp en del av ett amerikansk McDonald´s-avtal:

“Jag har frivilligt tillträtt min anställning vid McDonald´s. Detta innebär att jag har rätt att avsluta min anställning när jag vill, av vilken anledning som helst, vare sig det finns en orsak eller inte. Och McDonald´s har samma rättigheter.”

Arbetsrätt ger livskvalitet
Apo Leong argumenterade för den fackliga vägen att komma till rätta med orättvisorna. Han tog Röda Korset som exempel. Detta är en hedersvärd och behövlig organisation, underströk han, men den är som Alvedon när det man behöver är penicillin. Det enda sättet att verkligen hjälpa framför allt Utvecklingsländer är att stärka de mänskliga rättigheterna och att ge folk arbeten som lönar sig och ger livskvalitet.

När arbetet gör folk sjuka av utmattning eller när arbetslösheten är stor finns det inget bättre sätt att hjälpa än att förbättra arbetsförhållandena och påverka antalet arbetstillfällen.

Slutligen pekade Apo Leong på faran med de ekonomiska frizonerna. Sätts sådana zoner upp i ett land skapar de ett enormt konkurrenstryck på kringliggande länder. Vi ser redan nu hur det har resulterat i en explosionsartad ökning av antalet frizoner.

Tidigare under dagen, under Palmedagarnas inledning, hade Apo Leong hållit ett tal där han med hjälp av ett knippe pennor illustrerat hur svårt det är att knäcka människor när många kämpar tillsammans. Han avtackades därför inte med blommor, utan med en knippe pennor, som ett tecken på solidaritet.

”Descent work”
Ulf Edström inledde sin del av seminariet med en sammanfattning av vad organisationen ILO är: det äldsta och det enda ”trebenta” FN-organet (vilket innebär att det inkluderar såväl regeringar som arbetsgivare och arbetstagare). En grundprincip inom ILO är det som kallas ”descent work”. Det innebär att full sysselsättning, goda arbetsförhållanden och lön, socialt skydd och dialog mellan alla involverade parter eftersträvas.

Dessutom presenterade han kort hur LO i Sverige arbetar internationellt. LO och den internationella fackföreningsrörelsen driver idag framför allt dessa krav:

– Rätt till internationella sympatiåtgärder, inom EU och globalt. I Sverige är sympatistrejk ett viktigt och effektivt redskap i det fackliga arbetet. Social dumpning kan motverkas av att fackföreningarna kan verka över gränserna. I världen finns det mindre än 10 länder idag som tillåter sympatistrejk, därför är detta ett område som det är viktigt att fokusera på.

– Socialt ansvar vid offentliga placeringar. I Sverige är exempelvis AP-fonderna ett problem. Hur ska dessa stora resurser fördelas och hanteras på ett rättvist sätt?

– Mänskliga rättigheter ska främjas vid all offentlig upphandling. I Sverige har man inom LO arbetat mer än tio år för att alla landsting och kommuner ska anta ett avtal som försäkrar att barnarbete, brott mot mänskliga rättigheter, lönedumpning o.s.v. ej får förekomma vid offentlig upphandling. Dessutom vill man att Sveriges regering ska trycka på för att påverka världsbanken och IMF i samma riktning.

– Att Tobin-skatt införs för att minska valutaspekulation.

– Mänskliga rättigheter ska främjas vid alla former av bistånd. I anknytning till de bistånd som ges måste krav på att de mänskliga rättigheterna inom arbetslivet skyddas.

– Krav på mänskliga rättigheter i arbetslivet i Världshandelsorganisationen WTO:s regelsystem. Genom att få de stora handelsorganisationerna att anta de krav på mänskliga rättigheter som ILO ställer kommer det inte längre att löna sig för företag att bryta mot mänskliga rättigheter.

– Krav på Världsbanken och IMF att arbeta för mänskliga rättigheter och social rättvisa. Dessutom måste både Sveriges och EU:s representanter få tydliga instruktioner att i sitt arbete främja de mänskliga rättigheterna.

Framtidstron stark
Det finns framtidstro inom både LO:s internationella enhet och ILO, trots att motgångarna är många, berättade Ulf Edström.

Att WTO inte erkänner ILO som organisation är ett av de största problemen. Ett annat är att när demokrati väl har införts i före detta diktaturer och marknadsekonomin tagit sin plats har fler fackligt anställda blivit trakasserade och mördade än under den gamla regimen.

– I Colombia dödas flera hundra fackligt engagerade varje år. I Kina är fria fackliga organisationer förbjudna för att man anser att individens intressen ibland är underordnade en större enhet, såsom staten och landet.

Kina är en mycket expansiv marknad som ökar sina ekonomiska frizoner dramatiskt. I dessa betalas ingen skatt och inga regler för hur arbetskraften ska behandlas finns. Här tvingas unga kvinnor, för det är främst denna grupp som arbetar i de ekonomiska frizonerna, att ta graviditetstest regelbundet. De ges även amfetamin för att kunna arbeta extremt långa pass.

– Detta är dock bara några exempel. Till och med den svenska regeringen har varit långsam att reagera i vissa frågor som kan tyckas självklara, exempelvis det program som ILO utarbetade för att motverka barnarbete, sade Ulf Edström.

Minimikrav för multisar
Lyckligtvis görs, trots detta, framsteg som stärker framtidstron. Exempelvis har man fått 25 multinationella företag med ursprung i Sverige, bland annat IKEA, att skriva avtal med ILO om att vissa minimikrav efterföljs. Dessa grundläggande mänskliga rättigheter i arbetslivet baseras på ILO-konventioner. De inkluderar:

– Den fria förenings- och förhandlingsrätten.

– Förbud mot slav- och tvångsarbete.

– Förbud mot diskriminering och lika lön mellan könen för arbete av lika värde.

– Minimiålder i arbetslivet och avskaffande av de värsta formerna av barnarbete.

Även övervakning för att försäkra sig om att reglerna efterföljs har beviljats av företagen.

Ulf Edström beskrev ännu en ljusning vid horisonten när han beskrev hur ”Asian Development Bank” antagit ILO:s minimikrav på grundläggande mänskliga rättigheter i arbetslivet. På det möte då detta bestämdes visade även ”African Development Bank” intresse att göra detsamma.

Men man får aldrig ta något för givet. I ett land som Kanada förväntar man sig exempelvis inte några större överträdelser. Men i Ontario, som ligger i en del av landet som styrs av starka högerkrafter, finns det vid varje fackansluten arbetsplats information om hur man kan gå ur facket.

– På de arbetsplatser som inte är fackanslutna finns det däremot ingen information om hur man går med, avslutade Ulf Edström.

Josefin Södergård