Palmedagarna 2004: Hiv och aids-epidemin i global fas

Aids skördar fler offer än någonsin. Men Peter Piot, chef för FN-organet UNAIDS, vågade ändå uttrycka optimism när han talade på Palmedagarna: – För första gången har vi möjlighet att ta kontroll över epidemin. Det är en chans vi måste ta, menade han.

Statistiken över förra året är dystrare än någonsin – tre miljoner människor dog i aids, fem miljoner människor smittades. I konkreta termer innebär det att en miljon barn i Afrika har förlorat sin lärare och att var femte hushåll i Swaziland leds av ett barn eftersom de vuxna har dött.

Men det är inte längre bara Afrika som är så hårt drabbat av aids. Den viktigaste utvecklingen på senare tid är att epidemin har gått in i en verkligt global fas, menade Piot. Idag sprids sjukdomen snabbast i östra Europa, bara i Ryssland är omkring en miljon människor smittade. I Asien har det också skett en snabb spridning i bland annat Indien och Kina, sade Piot och pekade på tragedin som har utvecklats i de centrala, fattiga provinserna där byborna säljer sitt blod för att överleva. De har smittats vid blodgivningen och i vissa byar finns det sjuka människor i varje hushåll. Ett annat land i Asien som har sett en snabb ökning av antalet smittade är Indonesien, det största muslimska landet i världen. Hur landet hanterar aids kommer därför att få stor betydelse för resten av den muslimska världen.

Aids undergräver samhällen
Peter Piot lyfte fram tre huvudorsaker till att hiv sprids: Den första är fattigdom. Det är ingen slump att det fattiga Afrika är den region som hittills har drabbats hårdast. Stora resurser krävs för att bekämpa smittspridningen och för att kunna ge behandling. Sjukdomen i sig orsakar samtidigt fattigdom, som till exempel på landsbygden där livsmedelsproduktionen hotas när det inte finns tillräckligt många arbetsföra människor. Samhällets stabilitet urholkas också av den stora grupp smittade människor utan framtidshopp som lätt låter sig rekryteras till exempelvis milis eller gerilla, allt medan social service utarmas.

– Aids gör mot samhället som den gör mot kroppen – undergräver den struktur som ska skydda oss, sade Peter Piot.

Den andra orsaken till smittospridningen är kvinnoförtryck. De maktlösa kvinnorna kan inte skydda sig mot smittan, vilket innebär att epidemin har genomgått en ”feminisering”.

– I väst kopplar vi fortfarande samman aids med vita homosexuella män, men aids ansikte tillhör idag en ung afrikansk kvinna.

60 procent av alla bärare av hiv-viruset i Afrika är kvinnor. Tonårsflickor löper tio gånger så stor risk att smittas som tonårspojkar, vilket beror på att de smittas av äldre män, i kombination med den högre biologiska risken för kvinnor att smittas.

Det är tydligt, menar Piot, att det traditionella förebyggande arbetet är irrelevant för många kvinnor. Arbetet bygger ofta på den så kallade ABC-metoden, där ”A” står för ”abstain” (var avhållsam), ”B” står för ”be faithful” ( var trogen) och ”C” för ”condom” (kondom).

– Att vara återhållsam har ingen betydelse om du blir våldtagen, vilket är väldigt vanligt, uppmaningen att var trogen är meningslös likaså eftersom det är större risk för en gift kvinna att bli smittad än en ogift på grund av mannens utomäktenskapliga förbindelser, och valet att använda kondom kontrolleras helt av männen.

Hur vi ska minska kvinnors sårbarhet är därför av högsta prioritet. Piot menar att det krävs en förändring av de grundläggande maktstrukturerna i samhället, till exempel måste de lagar ändras som fråntar kvinnor deras arvsrätt eller deras rätt att äga egendom.

Den tredje orsaken till smittospridning är politisk passivitet, enligt Piot.

-De länder som har svarat på såväl toppnivå som lokalnivå har lyckats minska smittospridningen. I Afrika har många invånare betalat ett högt pris eftersom de politiska ledarna alltför länge har blundat för problemet.

EU måste prioritera aids-frågan
Men trots dessa överhängande problem är Peter Piot ändå optimistisk. Det finns flera omständigheter som gör att vi kan hoppas på att epidemin hejdas. Det viktigaste är att aids nu äntligen har nått längst upp på dagordningen i många länder. I 35 afrikanska länder leds den nationella aidskommissionen av presidenten eller premiärministern, vilket är ett tecken på att politiker börjar ta problemet på största allvar. Likaså är aids alltid närvarande vid internationella möten. Inom arbetarrörelsen finns dock mycket kvar att göra och han kritiserade Socialistinternationalen för att inte ha engagerat sig tillräckligt mycket. Han efterlyste också krafttag inom EU.

– Nu är det dags att EU äntligen sätter aids längst upp på dagordningen. De tre baltiska staterna har kommit med i unionen och de har alla ett allvarligt aidsproblem.

Dessutom finns det numera mer pengar att tillgå. Det politiska intresset har lett till att större investeringar görs för att bekämpa sjukdomen – även om det är långt kvar till de knappt 100 miljarder dollar som behövs årligen. Samtidigt är det viktigt att se till att dessa pengar arbetar för folket och att biståndet inte slukas av onödig byråkrati. Därför är det positivt att alla givarländer nu har enats om att arbeta under en och samma nationella koordinator i de drabbade länderna.

Slutligen finns det nu överväldigande bevis för vilka sätt som är de bästa för att bekämpa sjukdomen. Vi vet nu att det går att ändra sexuella vanor för att minska smittspridningen och det är dags att enas kring denna kunskap, istället för att låta arbetet styras av personliga värderingar och åsikter.

– Det är klart att man skulle kunna önska att folk enbart hade heterosexuellt sex inom äktenskapet. Men så är det inte och då är det ingen idé att fastna i den önskan. På samma sätt måste vi förstå att narkotika är ett faktum i många samhällen och att det viktigaste vi måste göra är att se till att folk inte använder samma sprutor – en tanke som kan vara provocerande här i Sverige, förklarade Peter Piot.

Kopplingen mellan demokrati och aids
I framtiden efterlyste han mer forskning om kopplingen mellan demokrati och aids – ett outforskat område där man än så länge bara har krafsat på ytan. Vad man kan säga idag är att det finns både positiva och negativa effekter. Aids har inneburit att folk utan makt har kommit i direkt kontakt med folk med makt, sade Piot och syftade bland annat på de möten som har ordnats för makthavare och hivpositiva. Dessutom har många olika grupper i samhället börjat interagera.

– I Sydafrika har aidsorganisationer gått samman med kyrkliga organisationer och arbetarrörelsen. Det har varit en viktig sak för demokratin.

– Men samtidigt dör viktiga ledare och skatteintäkter minskar, vilket leder till enorma påfrestningar på samhället. Det skulle kunna leda till ett mer auktoritärt system.

Peter Piot avslutade med att varna för tron på snabba lösningar.

– Vi befinner oss i ett tidigt skede av utvecklingen. 20 år är ingenting ur ett historiskt perspektiv och vi kommer att leva med aids under decennier framöver.

 
Peter Piots anförande följdes av en paneldebatt, där deltagarna kom från olika länder och förde fram olika perspektiv. Kopplingen mellan demokrati och aids och vikten av att stödja jämställdhetsarbetet stod i centrum.

Anna Koblanck, svensk journalist och författare, har skrivit boken Några dagar till som handlar om en aidssjuk kvinna i Botswana (vars alter ego deltog i eftermiddagens seminarier). Hon berättade om vardagen i den stad som står i fokus i boken, där över 50 procent av de cirka 70 000 invånarna är smittade.

– Det innebär en fullständig förstörelse av hela samhället. Det påverkar allt från skolan till politiken.

– Det största problemet är att kvinnor är maktlösa. De kan inte förhandla sig fram till säkert sex, sade Anna Koblanck och menade att det finns en tydlig koppling mellan demokrati och aids. Att människor inom politiken är sjuka och döende innebär att de inte kan fullfölja sina uppdrag, vilket hotar demokratin. Men sjukdomen har också inneburit en positiv mobilisering. Gräsrötterna deltar alltmer i politiskt arbete vilket bland annat har inneburit att fokus har satts på kvinnors rättigheter, något som det inte talades alls om tidigare.

Andy Peterson från Sydafrika och organisationen SANCO jämställde kampen mot aids med kampen mot apartheid.

-Vi har fört en lång kamp mot rasism i vårt samhälle. Nu har vi haft tio års demokrati och vi har en ny fiende, en fiende som dödar. Aids är ett direkt hot mot vår demokrati och vi måste bekämpa sjukdomen med samma kraft som vi en gång slogs mot apartheid, förklarade han.

Alla delar av det sydafrikanska samhället är påverkade. Stora delar av arbetsstyrkan är smittade, vilket bland annat lett till ett stort engagemang hos Cosatu, den sydafrikanska fackföreningsrörelsen. Nyligen upptäcktes också att en stor del av soldater inom den sydafrikanska militären är smittad, vilket kan innebära att den nationella säkerheten hotas.

– De är för sjuka för att kunna försvara landet, sade Andy Petersen och lade till att samma problem finns inom poliskåren.

Stigmatiseringen måste bekämpas
– Det viktigaste nu är att fokusera på förebyggande arbete och att ge bromsmediciner till de redan smittade, förklarade han och berättade att fortfarande är aids ett stigma i det sydafrikanska samhället. Många människor vågar inte berätta om sin sjukdom av rädsla för diskriminering och utfrysning. När någon dör vågar ofta inte de anhöriga uppge aids som dödsorsak.

– Det är en skam för familjen. Dessutom är många rädda för att de ska få problem med försäkringsbolaget om det blir känt att personen hade dött av aids.

– Det viktigaste som kan ske är att våra ledare går i spetsen för att sudda ut skamstämpeln. Det var oerhört värdefullt när Mangosuthu Buthelezi, ledare för ett politiskt parti i Sydafrika, offentligt berättade att två av hans barn hade dött av aids.

Zimbabwiska Clementine Dehwe, representant för International Federation of Free Trade Unions, fokuserade på den roll som fackföreningar kan spela.

– Fackföreningarna måste skydda arbetarens intressen. Många arbetare blir trakasserade för att de bär på hiv, eller bara utifrån misstanken att de har hiv. Fackföreningarna måste vara aktiva och skydda arbetarnas intressen och se till att informera om hiv/aids. Arbetsplatsen är av avgörande betydelse för att få ut information om sjukdomen och om hur man skyddar sig. Och det är viktigt att facket engagerar sig i detta arbete, menade Clementine Dehwe, eftersom information från arbetsgivarna ofta betraktas med misstänksamhet. Folk är alltid rädda för att få sparken och vågar till exempel inte testa sig vid de frivilliga testtillfällen som erbjuds på en del arbetsplatser.

– Facket måste arbeta för att arbetarna skyddas från avsked och dessutom bygga upp arbetarnas förtroende så att de vågar testa sig. Facket bör också erbjuda information och ge stöd vid ett positivt besked.

Jämställdhet mellan män och kvinnor var en annan aspekt som Clementine Dehwe pekade på som avgörande för att kampen mot aids ska lyckas. Den ekonomiska underordningen av kvinnor gör att äldre män kan utnyttja unga flickor. De bjuder dem på bio eller ger dem pengar för att få ha sex med en oskuld. Inte heller de gifta kvinnorna är skyddade om mannen är otrogen.

– Hur många kvinnor har makt att bestämma att mannen ska använda kondom?

Vesna Mihajlovska, från Center for Civil and Human Rights i Makedonien, gav en bild av ett land som hittills inte har drabbats så hårt av epidemin, men där okunskapen är förfärande.

Hittills har bara 64 smittade personer officiellt registrerats i Makedonien sedan 1987 – det faktiska antalet beräknas ligga tre gånger så högt – och smittan har ofta spridit sig bland narkomaner som delar sprutor. Därför arbetar enskilda organisationer med bland annat utdelning av sprutor och kondomer. Det största problemet är att det inte finns någon tillgång till bromsmediciner. Samtidigt måste en hård kamp föras mot de seglivade fördomar som drabbar de smittade, förklarade Vesna Mihajlovska och berättade om vardagen för en drabbad familj i en liten stad:

– Fadern i familjen fick först viruset. Hans fru dog och sedan ett av barnen. När det andra barnet blev sjukt så testades det och då uppdagades viruset. Mannen är nu den enda överlevande. Inte ens läkare vågar komma hem till honom. Volontärer kommer med mat till hans hem eftersom han inte kan gå in i affärer i staden. Folk känner igen honom och vägrar släppa in honom av rädsla för viruset, berättade Vesna Mihajlovska.

Paneldebatten fortsatte att fokusera på öst när läkaren Vitali Rybalko gav inblickar i situationen i Ryssland. Den officiella statistiken uppger att det finns 280 000 hivsmittade i Ryssland, men den faktiska siffran är snarare en miljon eller ännu högre. Det var 1999-2001 som hiv-epidemin exploderade i Ryssland. Offren skördades framförallt bland knarkare som delade sprutor. Idag har riskbilden förändrats och numera förs smittan vanligtvis över sexuellt. Det har inneburit att antalet smittade kvinnor har ökat, och därmed också antalet smittade barn som har fått viruset i samband med graviditeten eller förlossningen.

– Under de senaste två åren har vi sett en kraftig ökning av smittade spädbarn som överges av sina mammor, förklarade Vitali Rybalko..

Hans förhoppning var att de satsningar på att sprida information som görs av bland annat ryska enskilda organisationer ska kunna hjälpa till att få kontroll över epidemin.

JOHANNA MANNERGREN SELIMOVIC