Växla språk / Change language ENG
Stöd oss  

Stöd oss

Swisha ett valfritt belopp till

123 24 060 72

Fler sätt att stöjda oss »

Tack för ditt stöd!

Publicerad 2014-09-23
Alla nyheter

Palmedagarna 2004: Iraks väg mot demokrati och mänskliga rättigheter


Till våren har två år förflutit sedan USA:s och Storbritanniens invasion av Irak år 2003. Framtiden för Irak har inte minst aktualiserats än mer inför det stundande presidentvalet i USA. Osäkerheten är stor kring hur länge, i vilken form och eventuellt i samarbete med andra länder eller organisationer som USA planerar sin närvaro i Irak. Kanske kan bilden klarna efter presidentvalet i november.

På ett av seminarierna under Palmedagarna diskuterades framtiden. Medverkade gjorde Reza Talebi från ABF Göteborg, Muhsin Shraidah och Feyroz Abduljabbar, båda från föreningen Göteborgsinitiativet, en ideell organisation som arbetar med flyktingars och invandrares situation i Sverige, men även förhållanden i de deras ursprungliga hemländer.

Muhsin Shraidah har under hösten rest runt i Irak för att skapa kontakter med olika NGO:s, icke-statliga organisationer. Han undersökte också vilka möjligheter det finns för irakier i Sverige att återvända frivilligt till Irak för att hjälpa till med återuppbyggnaden. Han riktade särskilt in sig på att träffa företrädare för irakiska NGO:s som arbetar med demokrati, humanitära frågor eller kulturfrågor. Många av organisationerna har varit med ända sedan tidigt 1990-tal och har nu en betydelsefull roll i återuppbyggnaden av Irak.

– Under mitt besök har jag försökt smälta in i det irakiska samhället så mycket som möjligt, berättade Muhsin Shraidah, något som krävde en hel del förberedelser då han varit bosatt i Sverige i tjugosex år.

Under sitt besök i Irak har Muhsin Shraidah bland annat berättat om hur den svenska demokratin växt fram, om svensk säkerhetspolitik och hur det svenska medielandskapet ser ut. Sverige har ett högt anseende i Irak, vilket han menar beror både på Olof Palmes internationella engagemang och de insatser som Hans Blix har gjort i Irak.

Han gjorde också iakttagelsen att fientligheten mot USA har ökat i Irak det senaste året och detta inte bara bland militanta aktivister. Många grupper är kritiska till att betydelsefulla medlemmar av Saddam Husseins Bathparti har frisläppts. Det är fortfarande USA:s soldater som syns i gatubilden i stället för den nya irakiska regimens poliser, menar Muhsin Shraidah.

Hans sammantagna intryck är att det finns ett stort intresse bland de NGO:s han mött att bygga ett demokratiskt Irak. Han har mött ett mycket stort intresse för det svenska samhället, såväl när det gäller demokrati som teknisk utveckling. Muhsin betonar också kvinnornas roll i återuppbyggnaden och det finns redan positiva signaler som visar att kvinnas roll kan stärkas. Intresset för politiska partier är relativt lågt bland annat på grund av bristande förtroende. Muhsin tror därför att olika former av NGO:s kommer spela en stor roll i början av återuppbyggnaden. Sist men inte minst vill han framhäva FN och EU som två nyckelaktörer i återuppbyggnaden och demokratiseringen av Irak.

Osäkerhet kring valet
Reza Talebi från ABF har arbetat med ett projekt i Irak där 150 personer utbildats i demokrati, engelska, data och fackliga rättigheter. Reza kommer ursprungligen från Iran och berättade engagerat om Irak och den politiska miljö som omger landet. Han ser det som ett stort problem att Irak inte har särskilt stora möjligheter att hämta inspiration rörande demokratisk utveckling från sina grannländer. Turkiet som är på väg att närma sig EU är visserligen ett betydligt mer sekulariserat land än de övriga grannländerna men Talebi vill inte överskatta Turkiets roll för Iraks demokratisering.

De första fria valen i Irak med allmän och lika rösträtt kommer troligtvis genomföras i januari, men samtidigt finns många osäkra faktorer kring valet. Vissa källor menar att utgången i presidentvalet i USA kan påverka när valet hålls. Tanken är att Irak ska bli en form av federation med 18 delstater eller regioner.

Reza Talebi har under sin tid på ABF Göteborg träffat flera irakier som hyser stark tilltro till olika former av irakiska NGO:s och deras insatser i en framtida demokratiseringsprocess. Många organisationer i Irak har haft problem då deras lokaler blivit plundrade eller förstörda vid bombattacker. Stödet till olika NGO:s i Irak måste bli en starkt prioriterad fråga, anser Reza Talebi.

Svenska organisationer kan göra en insats
Feyroz Abduljabbar från Göteborgsinitiativet presenterade ett antal punkter som hon ansåg centrala för Iraks demokratiska utveckling, och där svensk biståndspolitik och svenska organisationer kan göra en stor insats. Bland dessa märks hjälp med projekterfarenhet från organisationer, studiebesök från olika svenska myndigheter, olika former av kvinnoprojekt, studieprogram för unga och projekt för fred mellan olika folkgrupper. Vidare kan fler asyltillstånd i Sverige för irakier utfärdas, så att de kan få utbildning och återhämta sig från krigsupplevelser, för att senare kunna återvända till Irak och delta i återuppbyggnaden av landet.

En deltagare i publiken ställde en fråga kring varför det var så oroligt just i staden Fallujah. Muhsin menade att många militanta grupper samlats i Fallujah samtidigt som han betonar att de flesta grupper inte opererar för Saddam Husseins Bath parti utan mot USA..

Vem styr egentligen Irak, undrade en annan deltagare. Reza Talebi menade att i praktiken styrs landet av USA och Storbritannien trots den nya interimsregeringen. Ingen vet heller med säkerhet om det planerade valet blir av. Talebi hävdade också att det finns anledning till oro när det gäller rent valtekniska frågor med tanke på det nyligen hållna valet i Afghanistan.

Under diskussionen berördes även hur fattigdomen kan göra det allt mer attraktivt för inte minst unga människor att ta värvning i olika former av terrorgrupper. Andra ämnen som lyftes var den iranska regimens eventuella inflytande över olika grupper i det irakiska samhället samt risken för ökad spänning mellan olika grupper inom Irak och att detta riskerar leda till ett inbördeskrig. Framför allt betonades i diskussionen att demokratibyggande kan ta tid.

Den kanske klokaste frågan ställdes av en yngre kvinna i publiken som undrade vad alla medelålders män som besökte seminariet gjort av sina fruar, då publiken var starkt mansdominerad. Kvinnornas betydelse för demokratiseringen och återuppbyggnaden är precis lika viktiga på ett seminarium om Iraks framtid i Göteborgs Folkets hus som på plats i det krigshärjade och fattiga Irak.

HENRIK GUSTAFSSON