Palmedagarna 2005: Hiv/aids och rätten till hälsa

-Politisk vilja är det enda som kan stoppa hiv/aids-epidemin, sa Ann Svensén.

Hiv/aids har många kopplingar till mänskliga rättigheter, till exempel bidrar bristen på vissa grundläggande rättigheter som information och religionsfrihet, till ökad spridning av viruset. Även sexualitet och kön är ofta en fråga om makt och rättigheter, eller för unga kvinnor snarare en avsaknad av detta.

–Vi måste börja prata om sexualpolitik igen och stärka detta begrepp, sa Ann Svensén. Traditionellt har man fört in hiv/aids-frågor i familjepolitiken och i bästa fall i jämställdhetspolitiken. Enligt Ann Svensén måste man våga tala om rätten till en egen sexualitet och makten över sin egen kropp för att komma åt mycket av hiv/aids-problematiken. Sexualiteten är ofta unga kvinnors enda kapital. Fattigdom är inte bara en konsekvens av hiv/aids utan även en drivkraft för att utsättas för viruset. Unga kvinnor befinner sig i en mycket sårbar situation, sett ur många olika synvinklar.

Epidemin leder till att familjer slås i spillror och många barn blir föräldralösa tidigt i livet. Bördan på efterlevande släktingar blir ofta oerhört tung. Unga kvinnor kommer ofta i kläm och får ta största delen av ansvaret i hushållet, så kallade childheaded households, som är ett vanligt fenomen i södra Afrika. Ofta har dessa unga kvinnor även huvudansvaret för att försörja familjen och prostitution är då ofta enda alternativet.

Ann Svensén säger sig ha full förståelse för att prostitution i många situationer är den enda utvägen eftersom alternativet är att krossa sten för hand längs med vägen för mycket mindre pengar. I prostitutionens och utsatthetens spår följer dock konsekvenser som oönskade graviditeter, osäkra aborter och våld och sexuella övergrepp, förutom en ökad spridning av hiv/aids. Vad gäller övergrepp har unga kvinnor oftast varken makt eller utrymme att värja sig. Så kallade ”Sugar daddies” är också vanligt förekommande och ofta något kvinnor tvingas acceptera för att få pengar. För att förändra denna situation behövs riktiga arbeten som kvinnorna kan försörja sig på men framförallt behövs en politisk vilja från de styrande. Självklart gör denna situation avtryck i statistiken och man ser en tydlig trend att unga kvinnor är smittade i väsentligt högre grad än män i samma ålder.

Ses som skamligt

Ett annat stort problem är att hiv/aids fortfarande betraktas som en skamlig sjukdom som det talas mycket tyst om. Man hör ofta talas om folk som dött i malaria och tbc, men mycket sällan är det någon som uttalar att någon dött i aids. Dessutom är det en mycket osynlig sjukdom och man hinner skaffa många barn medan man är smittad. Det har även skett en försämring av det preventiva arbetet sedan George W Bush fick makten, eftersom USA villkorar pengar som utdelas i syfte att minska hiv/aidsspridningen. Genom Bushs PEPFAR: Presidence Emergency Plan For Aids Relief, ger man mest pengar till de organisationer som förespråkar trohet inom äktenskapet och avhållsamhet framför andra metoder. Detta har märkts väldigt tydligt i till exempel Uganda, där man förut från myndighetshåll var mycket positiv till kondomanvändning men har gjort en kovändning sedan PEPFAR introducerades.

Därmed har det blivit svårare även för andra organisationer att bedriva sexualundervisning och hävda ungdomars rätt till kondomer eftersom man stöter på politiskt motstånd.

Ytterligare en aspekt som påverkar spridningen är det faktum att barnalstring är väldigt centralt i många länder söder om Sahara. Även om man är hiv-positiv är man i princip tvungen att föda barnet då abort är något som är tabu i många länder och i praktiken är mycket svår att få tillstånd till. Eftersom det ofta saknas mediciner som hindrar att barn till hiv-positiva mödrar smittas under graviditeten och under förlossningen bidrar detta till att en stor andel av de barn som föds är smittade redan från födseln.

Sexuella och reproduktiva rättigheter

I Sverige arbetar man med hiv/aidsfrågor under beteckningen SRHR: sexuella och reproduktiva rättigheter och dit tillhörande rättigheter. I riksdagen finns en tvärpolitisk grupp som arbetar med dessa frågor som sedan två år tillbaka är mycket prioriterade i det svenska biståndet. Detta är enligt Ann Svensén en viktig politisk signal vilket behövs idag när Bush försöker montera ner detta arbete. RFSU kräver bland annat att tio procent av det svenska biståndet ska gå till SRHR-relaterade områden.

Ann Svensén poängterar även att en av de viktigaste uppgifterna för att stoppa spridningen är att stärka det civila samhället och att som svensk eller europeisk organisation inte ta över lokala organisationer för att sedan åka därifrån när ett projekt är slut. En tradition av att jobba tillsammans måste växa fram för att få ett långsiktigt arbete.

Slutligen diskuteras på seminariet vari problemets kärna egentligen ligger, är det olika regimers ovilja eller oförmåga att ta itu med problemen, President Bush moralkonservativa linje, eller ett uttryck för mäns överordning och kvinnors underordning som gör att smittspridningen inte hejdas? Enligt Ann Svensén finns det självklart mer än en förklaring men det man förmodligen behöver jobba mest med är att stärka jämställdheten och att arbeta med kvinnors rättigheter. En än gång återkommer Ann Svensén till vad som faktiskt krävs för att få bukt med epidemin: Attitydförändringar på alla nivåer i samhället är nödvändiga för att man ska kunna arbeta med hiv/aidsproblemen på konstruktivt sätt. Att förändra samhället handlar om politisk vilja. Finns den viljan kan man fortfarande göra mycket, sista tåget har inte gått än, men det blir inte lättare ju längre man väntar, snarare tvärtom.

Text: Johanna Gesteby