Palmedagarna 2005: Kränkningar av kvinnors rättigheter

Roma Debrabata gav exempel på hur våld och kränkningar relaterat till kvinnans könstillhörighet följer henne genom livscykeln. På fosterstadiet aborteras flickfoster, och den gravida kvinnan utsätts för våld. Under barndomen lever flickor under hot om att giftas bort av sin far, hamna i barnprostitution, inte få tillgång till vård, mat, hälsovård eller skolgång. Flickor i tonåren utsätts för incest, våldtäkt, sexuella trakasserier på arbetet, trafficking, kidnappning med mera med mera. Som vuxen kvinna tillkommer våld i hemmet av äkta mannen. Som gammal utsätts kvinnan för kränkningar, hot om sexuellt våld och för, som genom hela livet, brist på vård, hälsovård och näring.

STOP arbetar främst i New Delis ”red light district” med att frita minderåriga flickor och unga kvinnor ur bordellerna. Det är ofta en fritagen flicka som leder dem till rätt ställen. Flickorna som räddas tas till säkra hem där man arbetar med att återge dem självförtroende och rättigheter och utbildning. I New Deli har STOP ett hus med plats för 50 kvinnor åt gången och flera av de kvinnor som fått hjälp genom åren arbetar nu i STOP med att hjälpa andra kvinnor ur sin situation. Tusentals flickor och kvinnor har passerat sedan 1997 när verksamheten startade. De som varit utsatta är en viktig resurs för arbetet. De kan berätta varifrån de kommit, hur handeln går till och hur verksamheten ser ut. De här kvinnorna och flickorna är som mina barn berättar Roma Debrabata.

– Fattigdomen är givetvis en stor orsak till ”trafficking”. Men ett annat skäl till slavhandeln är könsdiskrimineringen som är inbyggd i det indiska samhället. Som kvinna är du först din fars ansvar och ägodel, därefter din mans och slutligen din sons, sa Debrabata.

Samhällets attityder måste förändras: hela vägen från regeringen ner till domstolarna, polisen, medierna och gemene man. En massrörelse måste till för att synliggöra kvinnors rättigheter. Därför arbetar STOP också med att informera i byarna om kvinnors villkor. Man ger flickor och kvinnor utbildning, då arbete och pengar är en väg till verklig frigörelse. Dessutom erbjuds de fattiga tillgång till hälsovård och information om hiv-aids, som är mycket utbrett (runt fem miljoner smittade i Indien) och följer i spåren av trafficking.

Samhällets attityder ett problem

Iluta Lace höll med om att attityder och vad samhället sätter för värde på kvinnan har en avgörande betydelse kvinnors villkor. Lettland har stora problem. Martacenter har de senaste två åren arbetat på olika sätt för att förebygga trafficking och för att rehabilitera offer som kommit tillbaka till Lettland. Kvinnan porträtteras som ett objekt och unga pojkar och flickor växer upp med signalerna att kvinnor är fria att användas. Man säljer allt med kvinnor och sex, även landet. Dessutom kränks kvinnor ytterligare genom att man mycket ofta driver med kvinnan i det reklamsammanhang hon används i. Attityderna och signalerna går igenom i hela samhället.

Ett problem som drabbar kvinnorna hårt är fattigdomen i Lettland.

– I Lettland är man på regeringsnivå stolta över den låga arbetslösheten man har i landet, men lönerna är usla och svåra att leva på. Kvinnor tjänar dessutom i snitt 40% mindre än mannen. Många kvinnor tvingas sälja sig och prostitutionen är mycket utbredd, men regeringen gör inget, berättar Iluta Lace.

De hopplösa framtidsutsikterna och fattigdomen leder till att unga kvinnor blir lätta offer för människohandlare. Varje månad försvinner ungefär 180 kvinnor över gränsen, man vet inte var de tar vägen, och de kommer antagligen aldrig tillbaka till sina familjer. Det handla om enorma pengar, det rör dig om större pengar i slavhandeln, handeln med kvinnor, än i både narkotikahandel och vapenhandel.

– Ett vapen eller ett parti narkotika kan du bara sälja en gång, sen är det borta. Kvinnan kan du sälja igen -och- igen -och- igen, tills hon är död.

Dålig kunskap om kvinnors utsatthet

Man har nu i Lettland lämnat ett förslag till parlamentet om att kriminalisera sexköparen, men Iluta hyser litet hopp om att lagen kommer att gå igenom. Det finns dålig kunskap och för litet intresse hos regeringen om kvinnors utsatthet i Lettland. Som exempel, nämner Iluta, tror fortfarande många poliser att kvinnorna säljer sig av fri vilja. Det finns låg tilltro till att rättsväsende eller polis kommer att får bort problemet inom rimlig tid. Lösningen tror Iluta Lace är att använda sig av opinionsbildning i syfte att ta få bort objektifieringen av kvinnan, och att arbeta för ett jämställt samhälle.

På Matracenter jobbar man för att nå och informera flickorna redan tidigt så de inte ska luras in i trafficking, bland annat har man en telefonrådgivning dit flickorkan ringa ett avgiftsfritt nummer och får råd kring vad man ska tänka på när man erbjuds arbete utomlands. Martacenter har också personlig rådgivning av socialarbetare och man är ute i skolorna och i ungdomsorganisationerna och informerar, där man också visat filmen Lilja 4 ever. Man informerar också socialarbetare och samhällsansvariga, bl. a i gränsstäder. För de flickor som redan råkat illa ut jobbar man mycket med rehabilitering genom olika stöd för att få ett normalt liv.

EU arbetar mot trafficking

Det finns idag någonstans mellan 600 000 till 800 000 människor som lever i traffickinghandel, av dessa är ca 80 % kvinnor, 20 % är barn. De säljs för att användas som billig arbetskraft, till prostitution eller till kommersiell sexindustri. EU har ambitionen och vill arbeta mer mot trafficking problematiken, som dessutom aktualiserats ytterligare genom de nya medlemsländerna exempelvis Moldavien och Ukraina som har stora problem med sexhandel. En fara kan dock vara den tendens som märkts på flera håll i Europa för att legalisera prostitution. Inger:

– Det är dags att sluta prata om prostitution och ”forced prostitution”. All prostitution är ”forced”, menar Inger Segelström

Den vanligaste prostituerade kvinnan inom EU kommer från ett land utanför EU, har ”importerats” till ett EU-land och utnyttjas där för sexuellt handel. Man bygger nu globala nätverk för att komma åt problemen. Inom Europa är det viktigt att arbeta med de fattiga länder som söker medlemskap i EU och det är viktigt att i alla sammanhang komma ihåg att problemet inte är ett kvinnoproblem, utan ett mänskligt problem.

En fråga som kom från publiken var om man om 200 år kommer att prata om, och läsa i historieböckerna om, ”slaveriet på 2000-talet”? Och om inte, kan det bero på att det inte är mest män som säljs och utnyttjas, utan kvinnor och barn?

– Om 200 år har man löst det här. Men vi måste hela tiden påminna oss om problemet, i varje generation framöver. Polisen gör mycket mer nu än på 80-talet, då man höll på att lära sig om problemet. Polisen har lärt sig att lättare identifiera kvinnorna och kan sätta i gång ett arbete för att komma åt det nätverket som kvinnan kommer från osv. Vi måste vara positiva. Har vi kunnat ändra i Sverige går det också att förändra i resten av världen, sa Inger Segelström

Text: Johanna Pelling