Palmedagarna 2005: Lev som du lär!

Alice Bah Kuhnke kom i kontakt med rättvishandelrörelsen när hon studerade på Stockholms universitet. Efter sex års frivilligarbete inom organisationen är hon idag generalsekreterare för föreningen för Rättvisemärkt som har till uppgift att sprida information om rättvis handel i stort och rättvisemärkt specifikt. Organisationen finns i 19 länder förutom Sverige och har sitt huvudkontor i Bonn.

Alice berättade om de resor hon gjort till bland annat ön Hispaniola. Om de tragiska livsöden hon stötte på, om en arbetslöshet på 60 % och om alkoholism och prostitution som förstörde människor och familjer. På bananplantagen som hon besökte är genomsnittslönen för en arbetare 70-90 dominikanska pesos om dagen. På Bananplantagen som är rättvisemärkta har arbetarna en minimilön på 220 dominikanska pesos.

– Man blir inte rik på 220 dominikanska pesos, men man överlever. För den summan kan man låta barnen gå i skolan och ha råd med mat. Men den största skillnaden är inte lönen till arbetarna, utan det demokratiska inflytandet, sa Alice Bah Kuhnke.

Kriterierna för Rättvisemärkt baseras på FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande ILO-konventionerna. Rättvis handel syftar till att ge småskaliga jordbrukare och hantverkare en chans att hävda sig på arbetsmarknaden, utan att för den skull tvingas pressa sina priser och sänka kraven på arbetsförhållande och löner.

– Rättvisemärkt är inte bistånd, det är handel, betonade Alice. Handlar vi inte rättvisemärkta varor hjälper vi inte producenterna i syd.

En fjärdedel av Sveriges befolkning uppger i en undersökning att de handlat rättvisemärkt

– Vad är fel med oss? Varför lever vi inte som vi lär? frågade sig Alice under sitt tal på Palmedagarna. Hur kan vi, trots att vi har så mycket kunskap om hur arbetare behandlas, välja att inte stödja rättvisemärkta producenter? Att trots att man vet hur stor skillnad det gör att välja en banan som inte är rättvisemärkt och ändå göra det när man står på Konsum är inte försvarbart.

– Vill man förändra så kan man! avslutade Alice och fick stående ovationer av publiken som fått både en tankeställare och en tro på vår makt att förändra.

Text: Anna Nikula