
Palmedagarna 2005: Makten att förändra
När man tillbringar en helg med att studera konflikter, miljöproblem och brist på utbildning och jämställdhet runt om i världen, kan man lätt bli lite nedstämd. Det är då man behöver någon som säger: Ditt arbete gör skillnad. Fortsätt kämpa! Du behövs!, vilket var precis vad Debbie Stothard från organisationen ASEAN gjorde.Med en smittsam optimism utropar hon ”We are winning”. Även om det känns tungt ibland så går det åt rätt håll. Rörelsen för mänskliga rättigheter har betytt oerhört mycket och vunnit många viktiga segrar. Ofta är dock segrarna ”osynliga” och som exempel tar hon det faktum att USA inte använde kärnvapen i Vietnam. Detta var mycket tack vare den starka MR-rörelsens ihärdiga arbete.
“Vi måste lära människor att fiska istället för att bara ge dem fisk, men vi måste också skydda dem från mänskliga hajar.”
De orden använder Debbie Stothard för att poängtera att bistånd är så mycket mer än rent monetärt sådant. Utvecklingsbistånd är ofta mycket mer effektivt men det är samtidigt viktigt att hjälpen inte bygger på hårda krav från givarlandet. En annan nackdel med monetärt bistånd är att risken för korruption ökar, vilket på sikt kan göra att allmänhetens tilltro till alla typer av bistånd minskar.
Politik i TV-soffan
Spelar det någon roll om vi väljer att titta på Room Service istället för att engagera oss? Ja, självklart! svarar Debbie Stothard på sin egen fråga. Ofta uppfattas Mänskliga Rättigheter som krångliga, som att man måste vara expert för att få uttala sig. Men, säger hon: ”det enda man behöver vara är mänsklig”.
Åsa Westlund börjar med att konstatera att många idag känner att de inte påverka samhället. Man upplever att makten ligger hos några storföretag och i världspolitiken sätts dagordningen av USA samtidigt som FN är försvagat efter Irakkriget.
I det läget är det viktigt att EU visar att man har kraft att säga ifrån till storföretag och stormakter. När det gäller kraven på försämringar i arbetsrätt och lägre miljökrav som vissa företag framfört, tycker EU-parlamentarikern Åsa Westlund att man har gjort det. Motståndet har dock varit hårt, vilket blottat skillnaden i synen på grundläggande mänskliga rättigheter. EU-parlamentets nej till Rocco Buttiglioni förra året var därför en viktig markering. De värderingar som Buttiglioni stod för om att man borde inrätta flyktingläger i Nordafrika för att hindra flyktingar att ta sig in i Europa samt att homosexualitet var en synd, hörde inte hemma i EU.
Splittringen bland EU-länderna under Irakkriget var mycket olycklig och har försvagat EU:s roll i världspolitiken.
För att uppnå sina politiska mål har EU två verktyg att tillgå. Det ena är de Mänskliga Rättigheterna, vilket man kommer att använda i de stundande förhandlingarna med Turkiet. Det andra verktyget är de handelsavtal man upprättat. Det är ett kraftfullt verktyg och kan användas bättre än idag. Media har en mycket viktig uppgift i att uppmärksamma kränkningar av de mänskliga rättigheterna. På det sättet skapas opinion och politikerna får mandat att agera. Samtidigt finns det risk att hamna i medieskugga om situationen inte är tillräckligt ”intressant”.
– Media har betytt oerhört mycket i kampen för Burma. Vi var den första MR-rörelse som använde Internet.
Debbie Stothard anser att vi ska slå hål på myten att FN är handlingsförlamat. Hon är övertygad om att FN-sanktionerna gör skillnad.
– De skapar ett tryck på myndigheter och dessutom ”visar de att det vi säger inte är osant eller överdrivet.”
Vissa makthavare resonerar som att man först måste se till att ekonomin fungerar innan man kan börja bry sig om mänskliga rättigheter, ”Money first, human rights later”. Problemen med det synsättet är dels att mänskliga rättigheter är en förutsättning för stabilitet i samhället och dels att det kan ta mycket lång tid innan man når mänskliga rättigheter. Hon tar exemplet Singapore där man resonerade på det här sättet. Det fungerade så länge ekonomin gick bra. Idag är dock situationen en annan och det ekonomiska läget har gjort att man tvingats skära ner bland annat på pensionerna. Det gör att man kan se många äldre jobba som städare och försäljare. De kan helt enkelt inte leva på sina pensioner.
Enligt Åsa Westlund hänger det synsättet ihop med myten om att ekonomisk utveckling alltid är bra, för alla. Men det är inte så enkelt. Ofta finns det både vinnare och förlorare och hon tar exemplet med den fria marknaden. ”Är fri marknad alltid bra?” När företag flyttar till fattiga länder och lyfter upp den sociala nivån kan det ju verka så. Samtidigt drabbas ju de människor som blir av med jobbet.
Debbie Stothard avslutar med några ord om situationen i Burma. Den är så illa att det idag är lättare att hitta ett barn som är soldat än ett som går i skolan. Regimen håller sig krampaktigt kvar vid makten.
– De tror att de är starka när de viftar med vapen men de är fundamentalt svaga”. De begår dock ett misstag som kommer att stå dem dyrt, de underskattar folkets kraft till förändring och solidaritetens kraft.
Text: Ander Persson