Palmedagarna 2005: Mänskliga rättigheter i arbetslivet

Diskrimineringen av mänskliga rättigheter i arbetslivet ligger på höga nivåer, vilket går tvärt emot mångas uppfattning av frågan som ett okontroversiellt ämne.

– Förra året fick 145 människor sätta livet till för att de utövat sina fackliga rättigheter, sade Guy Ryder, som menade att problemen kring mänskliga rättigheter i arbetslivet är politiska.

Felaktig bild av facklig organisering

1998 åtog sig alla medlemsstater i ILO (International Labour Organisations) att stödja och respektera fackliga principer och rättigheter. Det handlar bland annat om rätten till facklig organisering, avskaffandet av barnarbete och sympatiåtgärder. Men viktiga aktörer i frågan, regeringar och arbetsgivare, har i allt högre grad börjat ifrågasätta flera av de fundamentala delar som ligger till grund för de fackliga och mänskliga rättigheterna. En del går så långt som att inte alls se något problem i att kränka rättigheterna, medan andra nöjer sig med att se det som en nödvändighet för att kunna uppnå andra politiska och ekonomiska mål. En del anser att facklig organisering omöjliggör för många länder att ta sig ur sin fattigdom, medan andra menar att fackliga rättigheter bara är något för rika industriländer vars västerländska värderingar inte borde påtvingas länder med andra kulturer. Svåra kontroverser, men än värre verkar utvecklingsländernas generella inställning till facklig organisering vara:

– Det är när utvecklingsländerna anklagar oss för protektionism som vi möter det största motståndet, sade Guy Ryder som menar att det är en felaktig bild.

På samma sätt som ICFTU kämpar för att stoppa kränkningar av fackliga rättigheter i Zimbabwe eller i Colombia, kämpar organisationen för att arbetare i strejk inte ska avskedas i USA.

– Att bekämpa fattigdomen är den viktigaste frågan för oss – inte att hålla nere andra länders intressen, kommenterade Ryder.

En rättvis globalisering

Den globala ekonomin för människor allt närmare varandra och erbjuder oändliga möjligheter. Samtidigt kan den göra mer illa än gott om bara marknadskrafterna får styra.

– Den största bristen i samhällets globalisering är att det inte finns några mekanismer som försvarar fackliga rättigheter, sade Guy Ryder. Han pekade på de stora skillnaderna i maktutövning mellan ILO och WTO.  ILO kan komma med ett utlåtande som säger att en stat handlat fel men i slutändan bestämmer alltid det enskilda landet. WTO däremot, kan sätta in ekonomiska sanktioner och tullar på flera miljarder mot länder som inte följer överenskommelserna.

– Den hierarkin är globaliseringens mest fundamentala orättvisa. Kommersiella och sociala intressen måste gå hand i hand.Vi vill inte stoppa globaliseringen – vi vill göra den rättvisare. Då krävs det att också fackliga rättigheter får komma in på arenan, sade Ryder.

Wanja Lundby Wedin betonade vikten av en enad facklig organisation för att nå de mål om mänskliga rättigheter vi sätter upp i världen. Den fackliga solidariteten där den starke hjälper den svage måste gälla lika mycket som idag som igår, menade Wanja Lundby Wedin och påminde om Latinamerikas och Asiens stöd till den svenska fackföreningsrörelsen i början av 1900-talet

– Nu har vi ett starkt fack och därmed insikt om betydelsen av rätten att organisera sig och att förhandla om löner och anställningsvillkor. Vår solidaritet handlar inte om att gå in och bestämma åt andra utan om att skapa kraft som gör att arbetare i dessa länder på egen hand kan ta den fackliga kampen, sade Lundby Wedin.

Frågan om mänskliga rättigheter i arbetslivet är högt prioriterad hos LO och därför blir också relationerna viktiga till de svenska företagen etablerade utomlands.

– Jag blir upprörd när man ser svenska företag i ekonomiska frizoner samtidigt som man talar om sina fina uppförandekoder. Företagare tjänar på att löntagare håller ihop och orkar vara kvar i företaget, sade Wanja Lundby Wedin.

Bindande regler för frihandeln

Här på hemmaplan för globaliseringen med sig mycket positivt men den har också väckt misstankar och rädsla. Jobben flyttas utomlands, löntagare får arbeta utan kollektivavtal och nu senast statuerades ett exempel på hur en kommun väljer ett utländskt företag med utländska löner som i sin tur får konsekvenser på den svenska arbetsmarknaden. Wanja Lundby Wedin berättade om företaget Preem i Lysekil som anställt thailändska arbetare på sitt raffinaderi för 4 800 kr i månaden fastän att de blivit lovade en lön på 23 800 kronor.

– Byggnads gick i blockad mot företaget och thailändarna fick sina pengar tillbaka. Det hade aldrig skett utan fackets insatser och de kollektivavtal vi enats om i Sverige, sade Lundby Wedin och menade att det behövs mer legalt bindande regler som ställer krav på mänskliga rättigheter och sociala rättigheter i frihandeln. Ett framsteg på det området är medlemsförbundens överenskommelse inom LO och Svenskt Näringsliv att träffa avtal om hur utländska företag som gör arbeten i Sverige ska tillämpa svenska kollektivavtal.

Fackliga rättigheter får inte tas för givet

Den fackliga rätten är likväl inget vi kan ta för givet i Sverige. Wanja Lundby Wedin menade att det finns få som säger sig vara emot mänskliga rättigheter i arbetslivet. Men skrapar man på ytan på en del politiska partier i riksdagen kommer en annan sanning fram. Centerpartiet vill avskaffa rätten till sympatiåtgärder. Moderaterna framställer sig gärna som kollektivavtalsfantaster, men när kamerorna är avstängda är det plötsligt inte lika viktigt med avtal.

– Avslöjar vi inte våra politiska motståndare – då riskerar vi att få en försämrad situation vad gäller fackliga rättigheter i Sverige, sade Wanja Lundby Wedin.

Guy Ryder kommenterade den svenska fackföreningsrörelsens hantering av Vaxholmfallet:

– Blockaden handlade inte om en isolering utan om att få globaliseringen att fungera för alla – såväl arbetsgivare som arbetstagare.

Wanja Lundby Wedin ansåg att Sverige i det fallet inte använt ILO-konventionen som man borde ha gjort. I denna skrevs nämligen in förhållningssätt till offentlig upphandling med utländska företag men just för stunden ansåg man ifrån svenskt håll att det inte var så viktigt att ratificera.

– Först idag inser man vilka följder det fått. Vaxholm hade aldrig inträffat om vi hade gjort det redan tidigare, sade Wanja Lundby Wedin.

Text: Caroline Andersson