Palmedagarna 2005: Upp till kamp för de mänskliga rättigheterna!

– Solidaritet stannar inte vid att ge pengar, inledde Anna Sjödin och höll därefter ett starkt försvarstal för de mänskiga rättigheterna. Hon lyfte även fram vårt eget ansvar, som konsumenter och medmänniskor, att inte låta människor i tredje världen utnyttjas för att vi vill ha tillgång till billiga produkter.

– Vilka kvinnor och barn syr våra kläder? Visste ni att barn från sex års ålder utan kläder, enbart insmorda i fett, tillverkar skor åt oss under fruktansvärda arbetsförhållanden. Är det ett rimligt pris för mina skor, undrar Anna Sjödin.

Både barnarbete, trafficking och i princip ren slavhandel förekommer i ett flertal länder och många människor, hävdar apropå barnarbete att ”det är bra att de i alla fall har ett jobb”. Detta är inget annat än ”kvalificerat skitsnack” och fyller enbart funktionen att det berättigar ens eget fortsatta konsumerande av varor som producerats under förhållanden vi aldrig skulle acceptera i Sverige, menade Sjödin.

–Ytterst handlar det om dig och mig, vi måste utnyttja vår konsumentmakt och ställa industrin mot väggen, avslutar Anna Sjödin, och möts av rungande applåder.

Även Thomas Hammarberg framhävde att arbetet för mänskliga rättigheter måste börja lokalt, både i Sverige och internationellt.

– I Sverige finns fortfarande hinder som stoppar människor från att utöva sina mänskliga rättigheter, bland annat finns det vallokaler där man inte kommer in med sin rullstol och därmed fråntas möjligheten att rösta. Därför behövs ombudsmän som bevakar att rättigheterna inte kränks, sa Thomas Hammarberg.

På ett globalt plan måste vi arbeta för att globaliseringen inte blir en strävan neråt, där man konkurrerar med sämst villkor, menar Thomas Hammarberg. I detta arbete är ILO en mycket viktig aktör som man måste arbeta med att stärka men även den svenska fackföreningsrörelsen kan ta en stor roll i detta arbete.

Wanja Lundby Wedin fortsatte på samma linje som Thomas Hammarberg och talade varmt om vikten av internationellt engagemang inom fackföreningsrörelsen.

– Det handlar inte enbart om att ”vi som har det så bra ska hjälpa dem som har det sämre”. Vi ska inte göra jobbet åt någon annan men hjälpa till utifrån våra erfarenheter. Wanja Lundby Wedin berättade om ett tillfälle då Sveriges fackföreningar inte stod särskilt starka men då fick hjälp utifrån.

– Under storstrejken 1909 fick vi mycket stöd från utländska fackföreningsrörelser, det är alltså inte självklart vem som för tillfället är stark.

Att facket har en stor roll som företrädare för mänskliga rättigheter i arbetslivet ses även som ett hot från vissa multinationella företag, företag som vill att löntagare ska dumpa sig på arbetsmarknaden och köpslå med sina rättigheter. Att organisera sig kollektivt är ett skällsord i vissa länder och Wanja Lundby Wedin berättade om hur en kollega i Colombia försvunnit och senare hittats brutalt mördad för att han försvarat mänskliga och fackliga rättigheter. Det faktum att hundratusentals arbetare världen över förlorar jobbet varje år till följd av facklig organisering innebär att kampen för rätten till kollektiv organisering är angelägnare än någonsin.

Wanja Lundby Wedin avslutade manifestationen på Sigmatorget med att uppmana politiska och fackliga krafter att ta en större plats i globaliseringen.

– När multinationella företag får allt större makt är det viktigt att de politiska organisationerna också är starka så att de hot som globaliseringen kan utgöra inte blir verklighet. Om vi har en stark demokratisk organisation kan vi njuta av globaliseringens fördelar, som ökad handel och ökat utbyte, men utan att kompromissa med mänskliga rättigheter i arbetslivet!

Text: Johanna Gesteby