Palmedagarna 2005: Uppdrag: Bevaka mänskliga rättigheter

Under Palmedagarna diskuterades hur man på bästa sätt ska slå vakt om att mänskliga rättigheter inte kränks. Deltog gjorde Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Katri Linna, kanslichefen för Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, George Svéd och Handikappombudsmannen, Lars Lööw.

Den irakiske medarbetaren som ständigt får höra kommentarer om självmordsbombare och blir ihopkopplad med terrorism är enligt DO, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Katri Linna, ett typexempel på en sorts av diskriminering som ofta inte uppfattas som diskriminering. Att bli kränkt runt fikabordet, som hon uttrycker det, är ett vanligt fenomen på svenska arbetsplatser och något som DO arbetar mycket aktivt med. Det är dock mycket viktigt att även facket tar sitt ansvar i den här frågan, då facket är en naturlig aktör i arbetslivet borde man ta större ansvar för även denna typ av problem. Facket måste dock försöka finna metoder för att komma åt dessa problem, eventuellt i samarbete med just DO. Detta är dock ett långsiktigt arbete, poängterar Katri Linna, då det främst handlar om att förändra attityder och inte sällan en viss jargong på arbetsplatsen.

–Vi måste stärka individerna redan innan de utsätts för diskriminering, t.ex. måste invandrargrupper utbildas om sina egna rättigheter, säger Katri Linna.

I dagens samhälle kanske det i mångas öron låter konstigt men faktum är att kunskap om mänskliga rättigheter ofta saknas. Hur ska vi kunna stävja dessa kränkningar om den enskilda individen inte har kunskap om att denne utsatts för ett regelrätt lagbrott?

Detta belyser även kanslichefen från HomO, Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, George Svéd, som inflikar att det oftast är utbildade män i övre medelåldern som talar bra svenska som vänder sig till någon av ombudsmännen. Svéd funderar över hur många andra som faktiskt skulle behöva ombudsmännens hjälp, men som inte har vad han kallar ”access to justice” det vill säga inte finner vägar in i systemet. För att komma till rätta med detta problem har bland annat Ombudsmannen mot etnisk diskriminering haft riktad information till exempelvis romer, vilket gett goda resultat. Lokala aktörer inom kommunerna är också viktiga för att vägleda människor som inte kommer i kontakt med Ombudsmännen på något annat sätt.

Något som enligt Svéd är viktigt att poängtera i detta sammanhang är att mänskliga rättigheter inte är en förhandlingsfråga och att det faktiskt kostar att värna allas lika rättigheter och värde. Visserligen håller de flesta med om att mänskliga rättigheter är något som man bör stå upp för och försvara men ändå finns en tendens att bara ge rättigheter eller se till att de försvaras när man upplever att man har råd. Mänskliga rättigheter är absoluta och det är viktigt att komma ihåg både för politiker och för människor som blivit kränkta.

Grynetmentalitet

Samtidigt som det fortfarande finns mycket kvar att göra har det de senaste åren blivit mycket lättare att leva som öppet homosexuell säger George Svéd. Att homosexuella har blivit mer synliga i samhället har dock även inneburit att det öppna motståndet mot homosexuella har ökat. Svéd kallar detta för ”Den ödesdigra kyssen” vilket innebär att när homosexuella börjar bete sig som heterosexuella, det vill säga pussas offentligt och kräva familjerabatter, är det tyvärr många som reagerar negativt. Anmälningarna till HomO har ökat kraftigt, vilket Svéd till största del tror beror på en ökad anmälningsbenägenhet och som Svéd själv uttrycker det:

– Istället för att knyta handen i fickan, låter man sig inspireras av tv-profilen Grynet och devisen ”Ta ingen skit!”.

En människas värde

Att Sverige har ett väl utbyggt välfärdssystem är inget som HO, Handikappombudsmannen, Lars Lööw ifrågasätter. Men hur känns det att ständigt bli tvungen att resonera med en annan person om hur ofta man får gå bio, toaletten, åka färdtjänst etc? Att dagligen behövda hävda sin rätt för att få göra saker som andra människor har makt över att bestämma själva?

Historiskt sätt har handikappade varit mycket beroende av välgörenhet och detta tänkande finns kvar i många delar av den svenska handikappomsorgen, tror Lars Lööw. Man utgår istället från ett slags offentligt välgörenhetstänkande som skuldbelägger de handikappade och inte samhället och dess strukturer. Det måste till ett ordentligt diskrimineringsskydd genom att matcha reformer med en rejäl rätt att inte bli diskriminerad för att upprätthålla mänskliga rättigheter även för funktionshindrade, anser Lars Lööw. Lööw riktar även viss kritik mot LSS  (Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade) som egentligen ska vara en garant för mänskliga rättigheter för funktionshindrade men som kommunerna enligt Lööw inte lyckats använda för att skapa jämlikhet för de mest utsatta.

Även Katri Linna belyser kommunernas centrala roll i arbetet med att stoppa diskriminering, inte minst som arbetsgivare åt stora invandrargrupper och även som ansvarig för den värdegrund som förmedlas i skolorna.

– Skolan är ”ett samhälle i miniatyr” och är en viktig institution där fördomar ofta grundläggs. Därför är det mycket viktigt att skolan tar ansvar och faktiskt vågar ta ställning, sa Katri Linna.

George Svéd uttrycker en viss oro inför att skolan tycks sträva efter att alltid vara så objektiv som möjligt, även då det är uppenbara kränkningar av mänskliga rättigheter som det ges uttryck för. Skolans uppgift är att föra ut en gemensam värdegrund och har i detta fall en fostrande uppgift. När en elev t.ex. ger uttryck för en åsikt som att ”homosexualitet är äckligt” är det inte längre rimligt att förhålla sig objektiv, anser Svéd och får medhåll från Linna och Lööw.

Är Sverige så bra som vi tror?

Vidare diskuterar dessa tre hur Sverige hävdar sig på det internationella planet vad gäller mänskliga rättigheter. Visserligen har Sverige traditionellt varit en ivrig försvarare av mänskliga rättigheter i en internationell kontext. Bevakningen av mänskliga rättigheter i Sverige har varit hög och har bidragit till att positionerna och ambitionerna för mänskliga rättigheter har flyttats fram. Framförallt är Sverige välkänt för att prioritera även sociala och kulturella rättigheter. Det finns dock även för Sveriges del en och annan plump i protokollet, enligt Katri Linna. I princip all lagstiftning mot diskriminering har kommit utifrån och ILO har vid ett flertal tillfällen uttalat önskemål om att man borde lagstifta mer mot diskriminering på arbetsmarknaden. Dessutom har Sverige inte ratificerat ett FN-protokoll om ursprungsbefolkningars rättigheter. Ombudsmännen tror att det kanske skulle behövas en tillsynsmyndighet för att stärka minoriteters skydd men att det måste ställas krav utifrån på Sverige att man ska börja arbeta med denna fråga som länge varit eftersatt, trots att mänskliga rättigheter står och stått högt på den politiska dagordningen i Sverige.

Avslutningsvis återkom ombudsmännen till att kränkningar av mänskliga rättigheter sker överallt i samhället och att det är i vår egen vardag vi måste börja. Detta leder oss tillbaka till arbetsplatsen och det, som Katri Linna kallar ”kafferumsklimatet”- att vi alla har ett ansvar att sluta skratta åt kränkande skämt och våga ta ställning för mänskliga rättigheter och mot kränkningar och diskriminering.

Text: Johanna Gesteby