Palmedagarna 2006: Burma – den eviga diktaturen?

Under Palmedagarnas arrangerade S-studenter ett seminarium om Burma. Jesper Bengtsson, journalist och författare till boken Granatklockorna i Myitkyina – en berättelse om Burma, berättade om landets historia och vad han upplevt på sina resor där, och diskuterade frågan om Burma i framtiden kan bli en demokrati.

Burma var en del av det brittiska imperiet, men efter andra världskriget blev de självständiga under ledaren Aung San, som snart mördades av politiska motståndare. Många skyller nationens sammanbrott på hans död. 1962 genomfördes en statskupp och sedan dess styr militärjuntan.

Det mest lyckade försöket att resa sig mot regimen kom 1988, då studenter, munkar och senare fler och fler grupper gick ut på gatorna och protesterade. Journalisterna trotsade för första gången censurreglerna och fick en månad i frihet. Upproret slogs ned, många fängslades, dödades och jagades på flykt. Jesper Bengtsson berättade bland annat om hur en av ledarna för studentupproret 1988 bestraffades med 16 år i isoleringscell.

– Tänk er det, säger han. Fem kvadrat, vita väggar, vitt tak. I 16 år.

Hans enda kontakt med omvärlden, förutom ett samtal med sin far en gång i månaden var cigaretter rullade i tidningspapper. Innan han rökte dem rullade han först upp dem och läste.

Men trots massakern dog inte hoppet hos burmeserna. Bara några veckor efteråt höll Aung Sans dotter, Aung San Suu Kyi, sitt första möte sedan hon kommit tillbaka efter många år utomlands, där hon bland annat arbetat för FN. En halv miljon människor dök upp. Hon leder nu demokratirörelsen i Burma och har starkt stöd i landet eftersom hon förenar alla etniska grupper och även har militären bakom sig. 1990 genomfördes ett demokratiskt val i Burma eftersom militären var säkra på att vinna, men Aung San Suu Kyis parti fick 80% av rösterna och valet ogiltigförklarades.

Aung San Suu Kyi är juntans största fiende eftersom hon har så starkt stöd. Hon har suttit i husarrest i sammanlagt över elva år i sitt hem i Rangoon sedan 1989. Där tillåts hon träffa en representant från sitt parti, men inte ha någon övrig kontakt med omvärlden.

– De kan inte ha ihjäl henne eftersom konvulsionerna i landet skulle bli för stora, menar Jesper Bengtsson.

Det finns alltså starka krafter som kämpar för demokrati, men läget är komplicerat. I Burma lever 134 etniska grupper och alla världsreligionerna finns representerade.

– Det är mer än en fråga om demokrati eller diktatur, det är även en etnisk fråga och en kamp om en naturresurs som alla vill åt.

Denna resurs är heroinet, som skapar stora sociala problem i området. Ekonomiska bidrag från USA gick till denna odling, men när heroin skeppades till amerikanska städer insåg USA sitt misstag. Istället började de då samarbeta med juntan mot odlingen.

Upproret 1988 gjorde stor skillnad, eftersom hela västvärlden då vände sig emot juntan. Både USA och EU har handelssanktioner mot Burma. Kina, Thailand och Indien gör dock det motsatta, och eftersom dessa länder är Burmas viktigaste handelskontakter får sanktionerna inte önskvärd effekt.

Jesper Bengtsson tycker inte att man ska resa dit som turist. Det finns en legaliserad rutt som turister uppmanas att ta, där man inte kan se hur det står till i landet.

– Man ser fattigdomen, men man måste anstränga sig för att förstå förtrycket, berättar Jesper.

Man kan se fattigdomen genom att arbetare lägger väg för hand, men man ser inte att de är oavlönade tvångsarbetare. Man kan även som turist se tydliga propagandaskyltar, skrivna på engelska så att budskapet inte ska missförstås. Tron att man kan skrämma folk till lydnad är stark.

– Men de som skickar ut propagandan är ofta de som tror på den mest.

Jesper Bengtsson avslutar med att svara på den inledande frågan om Burmas möjlighet till demokrati:

– Ingen diktatur är evig, alla diktaturer faller. Frågan är bara vad som kommer efter.

Han menar att Aung San Suu Kyi är oerhört viktig nu och i framtiden eftersom hon är en rättmätigt vald ledare. Det är ett steg på vägen.

Text: Janni Karlsson