Palmedagarna 2006: Islams många ansikten i en globaliserad värld

Bilden av muslimer som renläriga motståndare till allt vad det moderna projektet handlar om har målats upp så många gånger att den etsat sig fast hos många människor. Pernilla Ouis är humanekolog, muslim och författare till boken ”Muslim i Sverige”. Hennes ord vittnade om en lätt frustration över den bilden och hur det är att leva med den.

Det finns naturligtvis skillnader mellan muslimer från olika länder, likväl som inom varje land; det finns en mångfald av tolkningar och sätt att utöva islam. Trots det beskriver många dagens internationella problem som en maktkamp mellan civilisationer, mellan västvärlden och islam. Hur har det blivit så och vad handlar egentligen striden om? Det var temat för seminariet ”Islams många ansikten i en globaliserad värld”.

Förutom Pernilla Ouis deltog även Mehmet Kaplan, riksdagsledamot och f.d. presstalesman för Sveriges muslimska råd och idéhistorikern Mohammad Fazlhashemi. Alla tre muslimer och engagerade i den svenska idédebatten. En stor del av samtalet kom att handla om jakten på identitet och bilden av ”den andre” i Sverige och Europa.

Mehmet Kaplan menade att vi måste rasera den konstruktion som skapats av islam och västvärlden och som ligger som en blöt filt över vårt sätt att förhålla oss till varandra.

– Man måste vara medveten om den och se att den finns på bägge sidor och att den påverkar hur vi ser på varandra. Många muslimer är inte medvetna om att de bär på den men den finns ändå hela tiden där, som en spökbild i bakgrunden, menade han.

Ett sätt att synliggöra konstruktionen är att se hur den skapats historiskt.

Det moderna projektet

Mohammad Fazlhashemi gav en idéhistorisk bakgrund till hur det moderna projektet uppfattades i den muslimska världen och hur olika grupperingar och tänkare i olika tider förhållit sig till Väst.

Enligt Fazlhashemi kan man se stora likheter när det gäller hur kristendomen och islam reagerade på sekulariseringsprocessen som tog fart i början av 1900 – talet. I Amerika utvecklades en gren med modern religionstolkning som gick hand i hand med det nya, men bevittnade också födelsen av en fundamentalistisk gren som gjorde motstånd mot det moderna projektet, och som fortfarande har stort inflytande i amerikansk politik.

Fazlhashemi betonade att moderniseringen i början togs emot med stort intresse bland muslimska tänkare, särskilt under andra halvan av 1800 – talet. På flera håll försökte man omvandla styrelseskicken i enlighet med nya konstitutionella modeller, vilket motverkades av de västliga kolonialmakterna. Motreaktionen kom framförallt under mellankrigstiden då vissa muslimska grupperingar började känna en viss skepsis mot Västvärldens kultur och det moderna projektet. Det började i Egypten och Iran men spred sig snart i hela den muslimska världen.

– Det var en motreaktion mot den våldsamma modernisering som inhemska diktatorer försökte införa ovanifrån, konstaterade Mohammad Fazlhashemi.

Moderniseringen kom att uppfattas som ett västerlandspåfund som skulle påtvingas muslimerna, en konsumtionskultur som i likhet med en tsunamivåg krossade allt i sin framfart.

Även Pernilla Ouis tog upp den våldsamma modernisering som många muslimska länderna utsattes för och att detta är en del av förklaringen till att motreaktionen från vissa muslimska grupper tar sig våldsamma uttryck. Dagens globalisering uppfattas av många som ett gigantiskt McWorld, som reducerar människor till konsumenter och den stöter på motstånd inte bara av muslimer.

– Det är i det här arvet som dagens radikala islamister hämtar sin näring, menade Mohammad Fazlhashemi, men han betonade också att det funnits en mångfald av idéströmningar. Som exempel nämnde han den feministiska gren av islam som tog fart i slutet av 1800 – talet och som bland annat ägnade sig åt att översätta litteratur och källor och som för första gången började tolka de ursprungliga källorna till islam och se dem som historiska urkunder.

– Att man i Europa bara uppfattar en enda muslimsk idéströmning säger mer om hur man ser på islam i väst, menade Mohammad Fazlhashemi.

Hur ska man då förhålla sig till islams många ansikten i Europa 2006 – ett år då Muhammedteckningarna ledde till internationell kris, då slöjan återigen dök upp i debatten i flera länder i Europa och då extrema islamister i svenska förorter började granskas i svenska medier? Hur ska vi förhålla oss till dem som inte vill att alla ska delta i samhället utan hellre ställer sig vid sidan av det och begär särskilda lagar för muslimer?

Inga marginaliserade offer

Här var panelen oense. Pernilla Ouis menade vi ska sluta se extremisterna som marginaliserade offer som ska tigas bort. Istället borde man släppa fram det i ljuset, skärskåda deras argument och ta debatten, underströk hon och menade att man borde göra samma sak med sverigedemokrater och högerextremister.

– Det är lätt att peka ut den andre som fiende men i själva verket finns det många likheter mellan de islamistiska extremisterna och Sverigedemokraterna: samma fascistoida tolkning av världen, samma förenklade världsbild, där man ser en tydlig fiende som är orsak till alla problem. Islamister och sverigedemokrater är varandras spegelbild, konstaterade hon.

Extremisterna driver varandra. Enda vägen ut ur den låsta positionen är dialog, slog hon fast.

– Jag tror att vi måste låta de här extrema grupperna komma fram i ljuset så vi kan dissekera deras argument. Jag tror inte på att frysa ut dem eller tiga ihjäl dem. Istället borde vi bjuda in dem och ta debatten. En sådan debatt tror jag att vi vinner, sade Pernilla Ouis.

Mehmet Kaplan var skeptisk till den tanken, även om han betonade att han inte tagit slutlig ställning i frågan. Han menade att den princip som funnits i Sverige att vara försiktig med att ge utrymme åt extrema krafter är bra.

– Det handlar om små grupper och risken är stor att det snarare sprider sig om man försöker sticka hål på varbölden, menade han.

Under 1990 – talet talades det om en blågul islam som man hoppades skulle växa fram i takt med att invandrare integrerade sig och det mångkulturella samhället sjönk in i folks vardag. Idag talar man mer om den oförsonliga krocken mellan religionen och moderniteten. Unga svenskar växer upp och väljer plötsligt att vända det moderna, sekulära samhället ryggen för att istället söka islams rötter och leva som under profetens tid. Det kan tyckas som en backlash. Men enligt Mehmet Kaplan är Sverige på väg, steg för steg och ser ingen anledning att försöka skynda på utvecklingen.

– Jag jämför mig själv med mina föräldrar. Jag är uppvuxen här och har fostrats i ett mångkulturellt samhälle. För mig är det naturligt men inte för mina föräldrar som kommit från ett land där det bara fanns en religion. Jag tror att det är en generationsfråga.

Pernilla Ouis menade att det är stor skillnad på att leva som muslim i ett ickemuslimskt land jämfört med ett muslimskt land.

– Jag minns själv hur det var i början när jag konverterade till islam. Jag ville och skulle vara muslim mer än alla andra. Men som muslim i Sverige har man inte lärt sig att kompromissa med sin religion på det sätt som man dagligen gör i de muslimska länderna, där man t ex kan dricka alkohol osv. Man kompromissar dagligen med små saker i sin vardag.

Men det är svårt att inse det som muslim i västländerna, betonade hon.

– Det är lätt att odla en slags fantasibild av hur man ska leva som muslim.

Att hitta beröringspunkter

För Mohammed Fazlhashemi innebär begreppet blågul islam möjligheten att känna igen sig som muslim i det svenska samhället, att hitta sina beröringspunkter och en fungerande identitet.

– När jag sökte beröringspunkter med mitt gamla land, Iran, gick jag tillbaka i svensk kulturhistoria för att leta om det fanns något. Då hittade jag en man som på 1920-talet hade satt sig för att översätta över 20 000 sidor muslimsk litteratur, poesi och sufism till svenska och sen förstod jag att det via honom smugit in bakvägen i den svenska kulturhistorien. Plötsligt fick jag en möjlighet att känna identifikation, berättade han.

Man kan alltså betrakta svensk historia också ur ett muslimskt perspektiv. Men hur såg panelen på framtiden?

– Jag tror man ska utgå från fakta, menade Mohammad Fazlhashemi. Nyligen gjordes en undersökning om hur muslimer ser på väst och det visade sig då att 70 % ville ha demokrati och mänskliga rättigheter, men att de allra flesta var kritiska mot utrikespolitiken som västmakterna bedriver.  Risken är stor att de internationella händelserna, Irakkriget, Afghanistan och den israelisk–palestinska konflikten skapar känslan av att det finns dubbla måttstockar beroende på om man är muslim eller inte.

Han fick här medhåll av Mehmet Kaplan.

– I ett samhälle som påverkas så mycket av yttre händelser är det svårt att inte påverkas. Jag har många vänner som befinner sig i en pendelrörelse mellan ”mainstream” och ytterlighet och den internationella politiken tenderar att ge bränsle åt den pendelrörelsen.

– Den orättvisa världsordningen idag är ju så tydlig. I Tjetjenien förtrycks muslimerna men det får inte diskuteras eftersom man inte vill störa relationen med Ryssland som är en viktig gasleverantör. Vi har palestinafrågan och en rad andra konflikter. Om vi kan lösa de konflikterna på ett konstruktivt sätt så tror jag att den modererande grund som finns inom islam kommer att få en chans.

Pernilla Ouis var mer skeptisk. Hon menade att vi just nu lever i en motreaktion där många muslimer känner sig vilsna. Men hon menade att chansen var god att det så småningom skulle växa fram något positivt ur det. Men att det måste få ta tid. Delvis handlar det om en integrationsfråga, menade hon.

– Det som kommer nu kommer också från andra länder och måste få tid att anpassa sig. Det är enkelt att säga att världspolitiken är orättvis. Men vi muslimer är inte bara offer. Vi är också aktörer och måste rensa upp bland våra egna lika mycket som Sverige måste ta itu med sina sverigedemokrater.  Jag ha själv varit inblandad i detta med feministisk teologi och möter liten förståelse. Jag möter mycket förtryck av kvinnor men jag tror det finns en grund som kommer att utvecklas.

Text: Martin Wicklin