Palmedagarna 2006: Letter i Vaxholm och kineser i Älvkarleby

Under seminariet på Palmedagarna diskuterades villkoren för lönetagare vid globalisering, d v s regler kring gränsöverskridande arbete, lönepress och de svenska förutsättningarna i väntan på EG-domstolens synpunkter gällande Vaxholmsmålet.

Hans Tilly, ordförande i Byggnads, gav sin syn på Laval-affären. Det blev samtidigt en snabbresumé över händelserna.

– Det lettiska företaget sa att de inte räknat med svenska löner när de lade sitt bud. Då hade ändå företaget varit verksamma i Sverige redan från 2001 och tidigare slutit kollektivavtal. De var så integrerade att de t.o.m. hade en svensk hemsida. Deras bud var dessutom inte särskilt mycket lägre än de svenska intressenternas.

– Man tog tidigt in advokater istället för att direktförhandla och samtalen bröt snabbt ihop. Den lön som facket krävde, och som var en genomsnittlig svensk lön, möttes inte. Media menade att facket försvårade förhandlingarna, men i själva verket förkom aldrig någon förhandling då företaget aldrig försökte kompromissa.

– Till slut visade företaget upp ett lettiskt kollektivavtal som man menade skulle gälla inom EU. Tilly hävdade dock att detta enbart var ett utspel i debatten, då det avtalet slöts först dagen innan förhandlingarna bröt ihop. Detta var också den första och enda gång som förtaget varit i kontakt med lettiska Byggnads.

– Man försökte från fackets sida medla efter att stridsåtgärderna påbörjats och erbjöd bland annat ett blankt avtal så strid inte varit möjlig. Laval sade dock nej även till detta och en blockad inleddes. Julen 2004 åkte man hem och kom aldrig tillbaka. Istället gick företaget i konkurs i mars 2005. Media gratulerade sarkastiskt facket men det var enligt Tilly ett stort nederlag. Man ville inte försätta någon i konkurs utan enbart att man skulle få marknadsmässig lön.

Det begicks misstag i Laval-affären erkände Tilly. Man borde ha pratat med arbetarna direkt, men de blev skjutsade fram och tillbaka till arbetsplatsen och man visste inte var de bodde.

Ett annat misstag skedde när man skulle fira Lucia och visa sin solidaritet för de lettiska arbetarna. Mitt under manifestationen skrek någon:

”Go home!” Möjligen menades ”från jobbet” men reaktionerna blev starka, inte minst från media.

Egentligen var det inget ovanligt med granskningen av detta företag. Byggnads kontrollerar många företag varje år, men detta blev uppmärksammat. Så trots att Arbetsmarknadsdomstolen fastslog att blockaden var korrekt genomförd, skickade man till slut en förfrågan till EG-domstolen för att få ett yttrande därifrån. Detta gällde:

Kan facket förmå en arbetsgivare från en annan medlemsstat i EU teckna kollektivavtal med samma villkor som gäller för värdlandets arbetstagare?

Har det betydelse att arbetsgivaren redan tecknat kollektivavtal i hemlandet? (Lex Britannia)

Erkänner EG-domstolen förhandlingsrätten och strejkrätten som en grundläggande rättighet?

Den övergripande frågan blev huruvida vi kan ha kvar vårt nuvarande system utan satta minimilöner. En modell där parterna, inte politikerna, bestämmer lönebildningen. Varför detta mål blev så uppmärksammat trodde Hans Tilly sig se i de advokater som skötte Lavals förhandling och lobbande. Det visade sig nämligen vara Svenskt Näringsliv som betalade.

– Och det var definitivt inga lettiska löner, avslutade Tilly sarkastiskt.

Journalisten Ylva Nilsson berättade hur man såg på konflikten från andra europeiska länder. Nilsson menade att konflikten hamnat mitt i två viktiga frågor i Europa. Dels i en rädsla för östeuropeisk arbetsinvandring, men i några länder också utifrån problematiken kring tjänstedirektivet. Målen i EU; fritt flöde av kapital, varor, tjänster och arbetskraft försvåras om de enskilda ländernas byråkrati och nationella regler är allt för säregna. Sverige fick inte enbart sympati utan framställdes som ett rikt land som försökte skicka hem fattiga letter, och flera klaverklamp förstärkte denna bild.

Att någon ropade ”Go home” blev omskrivet även i Europa. Även handelsminister Hans Karlssons uttalande om försök till att påverka EG-domstolen och Östros hot om att sätta sig på tvären efter EU-kommissionären Charlie McCreevys kritik sågs som arrogant. Det spelar dock ingen roll vad någon av dessa personer säger, eftersom det inte har någon betydelse för domstolens juridiska beslut, menade Ylva Nilsson, men Sverige tappade sympatipoäng.

Hon spekulerade till sist över hur domstolen skulle uttala sig. Hon trodde inte att rätten till stridsåtgärder skulle rubbas, däremot hade hon svårare att sia om hur kollektivavtalen skulle ses av domstolen. Det finns i Sverige inga automatiska avtal när man passerar gränsen, dessa förhandlas fram. Det brukar i EU räcka med ett kollektivavtal, men i Sverige har man gått runt detta med ”Lex Britannia”, vilket innebär att man får ta strid mot ett utländskt kollektivavtal. Nilsson trodde att det kan vara ett problem då man inte ska göra skillnad på svensk och icke svensk. Det är därför inte omöjligt att EG-domstolen kan komma att uttala sig negativt om detta. För även om facket är viktigt måste möjligen Sverige anpassa sig efter en global marknad. Ett system där tjänstedirektivet kan upptas och där man minimerar den egna byråkratin.

Bo Rönngren, pensionerat fackligt ombud och kunnig inom arbetsrätt fick avsluta. Han började i en annan ände, den om krav på lika behandling. FN-organet ILO, (International Labour Organization) kräver lika behandling för arbetare. Att ändra arbetsmarknadsmodellen, som skulle bli följden av ett negativt uttalande från domstolen skulle innebära att bryta en tradition där parterna själva bestämmer över lönesättningen. För tjänstedirektivet måste inte betyda att man konkurrerar enbart med låga löner. Problemet är skillnaderna i världen, till exempel Lettland. Nyliberala krafter vill ha låglönekonkurrens, men de vill inte att fattiga länder ska komma ifatt utan istället harmonisera. Detta är fel av rättviseskäl. 1973 bildades Europafacket för att förhindra denna jakt på sämre tillstånd och bekämpa låglönedumpningen. I bl.a. utstationeringsdirektivet fastslår man också att det är reglerna i landet där man arbetar som ska gälla. Det finns också en klausul som ska motverka exploatering och lönedumpning och istället arbeta för sunda konkurrensvillkor.

Därför ansåg Rönngren att om EG-domstolen ger Sverige backning blir problemen bara fler på grund av dessa regler. ILO som har krav på likabehandling av arbetare, Sveriges och Europafackets framgång med arbetslandsprincipen är bara några områden där nya problem skulle uppstå. Bo Rönngren tror därför att man inte kommer att uttala sig negativt om AD:s förfrågan, men ser problem. I Lettland hoppades man på att kunna konkurrera med bland annat låga löner vilket då inte verkar vara möjligt. Men utjämningen måste ske uppåt anser Rönngren, det måste vara vad vi strävar efter. Rätten till att införliva kollektivavtal i EU och att fackföreningar ska kunna kräva avtal och stridsåtgärder för att ge kraft till arbetarna.

Målet avgörs sannolikt under hösten 2007.

Text: Jeppe Salö