Palmedagarna 2007: Acehprovinsens väg mot självständighet

När tsunamikatastrofen inträffade i indiska oceanen i december 2004 var Acehprovinsen ett av de områden som drabbades allra hårdast. Mediebevakningen efter den stora katastrofen gjorde att Aceh hamnade på allas läppar.

Aceh [atje] är en provins i Indonesien och är belägen på ön Sumatras norra spets.

Det är framförallt de rika naturgasfyndigheterna som gör Aceh intressant. Något som invånarna inte märker så mycket av.

– Vi har en av världens största naturgastillgångar. Men folket har inte ens gas till att fylla sin gaständare, sade Bakhtiar Abdullah ironiskt.

Aceh har fört en lång kamp för självständighet men under långa perioder har landet varit helt isolerat från omvärlden. Information om Indonesiens förtryck har haft svårt att nå ut till omvärlden.

I och med tsunamin 2004 riktades plötsligt världens blickar mot Aceh som drabbades hårt av svallvågorna. När tsunamin var över saknades inte mindre än 300 000 människor.  Åren innan tsunamin höll också den pågående fredsprocessen mellan den Indonesiska regeringen och Acehprovinsen att haverera. 2003 inledde Indonesien den största invasionen av Aceh någonsin.

– Regeringen satte in hundratusentals soldater. Deras mål var att krossa GAM-gerillan på tre månader. Men de misslyckades. Förhandlingarna återupptogs igen och under våren och sommaren 2005 påskyndades fredsförhandlingarna i Acehprovinsen. Den 15 augusti samma år slöts det första fredsfördraget.

Acehs kamp genom historien

Men det har varit en lång process fram till den fred som nu råder.

– Historiskt går det att visa att Aceh varit ett självständigt område. Under 1600-talet hade Aceh egen sultan och sultanesa. De hade också handelsavtal med bland andra England.

Aceh har länge levt under kolonialvälde, bland annat av Holland som 1903 intog Acehprovinsen och ägde då nästan hela dagens Indonesien. Under andra världskriget 1942 lämnade Holland Indonesien för att gå ut i krig. Det resulterade i att Japan ockuperade landet. När Japan sedan gav upp och lämnade landet förklarades Indonesien självständigt efter andra världskrigets slut.

– 1947 inträffade det som Acehs befolkning själva kallar för det illegala överlämnandet. Indonesien tog helt enkelt över Acehprovinsen trots att det aldrig tillhört dem. Invånarna i Aceh tvingades bli indonesiska och tilläts inte utöva sina egna traditioner och många glömde bort sin bakgrund och sitt ursprung, sade Bakthiar Abdullah.

Förtrycket från Indonesien gjorde att tankar om Aceh som en självständig stat började väckas och motstånd och konflikter mot den indonesiska regeringen uppstod.

– Aceh hade inte längre någon stark ledare som kunde föra deras talan. Men så 1976 kom vändpunkten. Tengku Hasan Tiro återvände till Aceh från ett liv i Amerika.

Väl tillbaka bildade Tiro Acehs befrielsearmé, som senare skulle komma att bli GAM.

– Men Acehs invånare var hjärntvättade och deras egen kultur och deras språk hade nästan helt försvunnit. Befrielsearmén började utbilda folket till att känna igen sin egen kultur igen. Liksom Indonesien hade hjärntvättat Acehs befolkning till att glömma sitt ursprung, ville GAM göra likadant, fast tvärtom. Fler och fler anslöt sig till processen.

Tiro lämnade landet 1979 för att fortsätta Acehs kamp om motstånd och förståelse runt om i världen. Idag lever han i Sverige tillsammans med fler ledare från GAM.

Förtrycket har blivit allt värre i Aceh.

Förtryck och isolering

– 1988 började helvetet på jorden. Indonesien slog tillbaka. Invånarna i Aceh utsattes för tortyr, avrättningar, övergrepp. Vi blev totalt isolerade för omvärlden i tio år. Ingen fick lämna landet och ingen fick komma in. Ingen utanför kände till vad som pågick, sade Bakthiar Abdullah.

Under samma tid skrev Amnesty International en rapport om Ache som hette Aceh Shock Therapy. Detta var ett försök att få omvärlden uppmärksamma på vad som pågick.

Efter tio år av förtryck och isolering kom ännu en vändpunkt i Acehs historia. Den indonesiska presidenten Suharto klev 1998 ner från sin post och det innebar en ny fas i den indonesiska politiken. En ny fredsdiskussion påbörjades samma år. År 2002 kom CoHA, Cessation of Hostilities Agreement, som var ett fredsavtalet. Året därefter höll fredsprocessen på att haverera och Indonesien tog tillfället i akt och startade den största invasionen i Aceh någonsin.

– Minst 2000 människor dog i striderna, berättade Bakthiar Abdullah.

I december 2004 kom tsunamin.

Fredsprocessen påskyndades efter tsunamin och fredsavtalet skrevs på 2005.

– En av de viktigaste sakerna som fredsfördraget bidrog till var att vi kunde begära att gerillan skulle lämna ifrån sig sina vapen, sade Jan Hodann, Asienhandläggare på Palmecenter. Bakthiar höll med.

Under fredsprocessen tillsattes också en kommission som hade i uppdrag att övervaka förhandlingarna, AMM, Acheh Monitarin Mission. AMM lämnade Aceh 2006.

– AMM borde egentligen ha stannat kvar, tyckte Bakthiar. Vi har ingen som ser till så att allting går rätt till längre. Fredsavtalet säger att 70 procent av Acehs inkomster ska stanna i landet, men det finns ingen som kontrollerar det. Ingen vet heller vilka tillgångar som finns och hur mycket det är värt.

Trots fredsavtalet finns det fortfarande misstro från den indonesiska regeringen.

– Ibland verkar det som om regeringens sätt att förhala processen är att inte göra någonting, sade Bakthiar Abdullah.

Inför det allmänna valen 2009 har Palmecentret bevakat fredsprocessen och bedrivit utbildning i Aceh för demokrati.

– Vi är mycket tacksamma mot Palmecentret som stödde oss hela tiden och ordnade utbildningar i demokrati, valorganisation och mänskliga rättigheter. Det var i stort sett bara det stöd vi fick. Och från en liknande tysk organisation, sade Bakthiar.
Bakthiar Abdullah är fundersam över Acehs framtid.

– Vi har fred i Aceh nu, men det finns en hel del kvar att göra. Fortfarande finns det en misstro mellan den indonesiska regeringen och Acehprovinsen.

Text: Lisa Harkman