Palmedagarna 2007: Bosnien och Hercegovina – tolv år efter kriget

Bosnien och Hercegovina har gått igenom, och går fortfarande igenom, stora ansträngningar för att bygga upp staten. Nina Karadjinovic berättar om hur svårt det är att komma fram till en gemensam plan där man måste se till både bosniernas, kroaternas och serbernas önskningar.

– Allt handlar om att möta olika krav, berättar Nina Karadjinovic.

Hon säger att det är viktigt att det pågår en diskussion kring de olika politiska möjligheterna och förslagen och att det går före oppositionens förslag. Att möta alla viljor är det internationella samhällets roll och det är viktigt att jobba för, menar hon.

En åhörare i publiken påpekar att Nina Karadjinovic verkar negativ inför landets framtid. Hon tyckte dock att hon kunde peka på flera ljusglimtar inför framtiden. Just nu är Ivo Sanader premiärminister.

– Han vann röster genom att vara en bra retoriker. Det är enda anledningen till att han vann valet, säger Nina Karadjinovic.

Han tillhör en konservativ koalition bestående av två partier. Nina Karadjinovic tror dock att socialdemokraterna kommer att komma igen till nästa val eftersom Ivo Sanander inte har mycket till politik att komma med.

– Hoppas att de börjar bry sig om utbildning. Något de har ignorerat hittills, förklarar hon.

Hon tar även upp några problem som socialdemokraterna arbetar med, men som de konservativa inte alls bryr sig om. Landet har till exempel stora problem med svartarbete. Enligt Nina Karadjinovic så har man som anställd knappt några förmåner att prata om.

– Jag vet inte vilket som är värst – att medborgarna är arbetslösa eller att de arbetar helt utan förmåner, säger hon.

Hon fortsätter berätta om den politiska klyftan som finns i landet.

– Förtroendet för politikerna är väldigt lågt. De nu sittande politikerna pratar inte alls om ekonomi eller landets utveckling, förklarar hon.

Hon tycker också att det är viktigt att man håller ihop inom politiken, oavsett vilka åsikter man har. Speciellt när situationen för landet ser ut som den gör.

– Vi är inte fiender. Vi har bara inte samma intressegrupper, förklarar hon om spänningarna mellan de sittande konservativa och oppositionen.

Ett annat stort problem som Bosnien och Hercegovina brottas med är den förlegade synen på kvinnors roll i samhället.

– Den dominerande bilden av kvinnor är mycket stereotyp. Mamma ska vara hemma och laga mat och pappa går till jobbet och tjänar pengar åt familjen, förklarar hon.

Patriarkal struktur

Landet präglas av en mycket patriarkal struktur. Enligt Nina Karadjinovic finns det ändå något i landet som enligt henne liknar en ”underjordisk rörelse”. Hon berättar vidare att detta är något som barnen får lära sig i skolan – mannen och kvinnans roll i samhället. Det är ett stort diskussionsämne inom hennes parti och hon förklarar att det inom socialdemokraterna finns flera forum för kvinnor och starka kvinnor är engagerade i partiet. Hon berättar med glädje i rösten om The forum of women som hon själv är engagerad i och att det har byggts upp något som heter Gender Center i landet, en mötesplats där könsfrågor diskuteras.

För att förstå vad länderna kring Västra Balkan har gått igenom så berättar Nina Karadjinovic om Bosnien och Hercegovinas historia.

Efter de två världskrigen var Bosnien och Hercegovina en del av Jugoslavien. Tidigt under 1992 hölls en folkomröstning om huruvida landet skulle förklaras som självständig stat eller ej. En övervägande majoritet röstade för landets självständighet. Dock ville många inom den serbiska gruppen att Bosnien och Hercegovina fortsatt skulle vara en del av Jugoslavien.

– Det var folkomröstningen som ledde till uppdelningen av landet och konflikter inom etniska grupper, förklarar Nina Karadjinovic.

Detta var början till det inbördeskrig som pågick konstant i nästan fyra år mellan april 1992 och november 1995.

– Det är viktigt att komma ihåg att det var NATO och Daytonavtalet som stoppade kriget, tycker Nina Karadjinovic.

Hon tycker att det är viktigt för det visar på en internationell anda. Efter kriget var det internationella trupper som hjälpte till med att hålla freden vid liv.

Efter flertalet bombningar av NATO under 1995, med hopp om ett stopp på oroligheterna inleddes fredsförhandlingarna. Daytonavtalet förhandlades fram i Dayton, Ohio under november 1995. Avtalet resulterade i att landet delades upp i två enheter. Federationen Bosnien-Hercegovina som till majoriteten består av bosnier och kroater samt Republika Srpska som till majoriteten består av serber.

– Federationen Bosnien-Hercegovina består av 10 kantoner, berättar Nina Karadjinovic.

Det innebär att det är uppdelat i tio stycken delar, vilka kan liknas vid län.

Nina Karadjinovic tar upp ett svårt problem som finns i Bosnien. Det finns en kroatisk och en bosnisk del inom hälso- och skolväsendet. Detta innebär bland annat stora problem i skolan då barn från de olika etniska grupperna läser två olika böcker. Hon avslutar med att berätta vad socialdemokraterna vill göra åt problemet.

– Böckerna ska vara skrivna för att undvika generaliseringar. Historie- och geografiböckerna ska vara skrivna utan segregationer. Dessutom ska alla barn kunna gå till en skola utan att känna sig segregerade. I vårt partiprogram står det att utbildning ska vara tillgänglig för alla, förklarar Nina Karadjinovic.

Text: Jessica Hagman