Palmedagarna 2007: Fred handlar inte om att släta över

Hlengiwe Mkhize är idag ambassadör på Sydafrikas ambassad i Nederländerna och vice ordförande för den internationella brottsdomstolen i Haag. Mellan 1996 och 2001 satt hon också som medlem av den Sydafrikanska Sanningskommissionen. En uppgift som många stunder kunde kännas såväl övermäktig som traumatisk.

– Det var en process som karaktäriserades av smärta och spänningar. Vi kunde ha utfrågningar av förövare i en jättestor sal full med offer. Och stämningen var tidvis oerhört hätsk. Likaså hände det att offer som frågats ut blev så upprörda att de avled efter att ha framträtt inför kommissionen, berättar hon.

Inledningsvis var människorna i Sydafrika kluvna till kommissionens arbete. Många var rädda för att det bara skulle riva upp gamla sår och i värsta fall kasta landet tillbaka till apartheid.

– Det kändes ofta som vi var riktiga svikare som tjatade om att folk skulle komma och vittna. Efter allt deras lidande, kunde vi kräva något mer? Men så småningom omfamnade människor kommissionen.

– För att lyckas med ett så svårt projekt krävs – förutom en konstitution grundad på principen om alla människors lika rätt och värde – en politisk vilja, en folkets vilja och ett aktat ledarskap, menar Hlengiwe Mkhize. Något Sydafrika och dess Sanningskommission hade i såväl Desmond Tutu som Mandela.

Kommissionens kanske viktigaste roll var att ge röst åt alla de som lidit under apartheid, vars människovärde aldrig respekterats, menar hon. Nu togs de på allvar, deras vittnesmål tecknades ner för eftervärlden. Det handlade om upprättelse. Men också om att hålla historien levande så att nya generationer inte skulle glömma det som hänt.

Behöver vi en formell laglig försoningsprocess, eller en informell? undrade Palmecentrets biståndschef Birgitta Silén.

– Jag tror att man måste fokusera på vad människor tycker är viktigt, det handlar om att se vad de som lidit söker efter. Ofta är upprättelse viktigt, men en del vill bara att sanningen ska fram, svarade Hlengiwe Mkhize.

Författaren och debattören Susan Nathan undrade också om Hlengiwe Mkhize trodde att den Sydafrikanska Sanningskommissionen skulle vara en lämplig modell att använda i Israel vid en eventuell fred.

– Det är inte en skräddarsydd kommission som går att applicera på alla fall, men det finns säkert en hel del grundläggande principer ni skulle kunna använda.  Alla konflikter ser ju så olika ut.

– Är försoningen i Sydafrika avslutad nu? undrade Birgitta Silén avslutningsvis.

– Det är en process. Personligen har det gett mig så mycket frihet att lämna rollen som den förtryckta. Du får chansen att omdefiniera dina värderingar. Det ger en total frihet och en möjlighet att se att ni har så mycket gemensamt, också med dem som du tidigare betraktat som förövare.

Text: Jenny Åkervall