Palmedagarna 2007: Freden – för värdefull för politiker

Palmecentrets generalsekreterare Viola Furubjelke ledde samtalet mellan Yael Patir, assisten till generaldirektören på Perez Center och Nidal Fugah, som fick hoppa in för en sjuk Nancy Sadeq, generaldirektör på palestinska Panorama Center.

Perez Center och Panorama Center samordnar ”Palestinian Israeli Peace NGO Forum” från israelisk respektive palestinsk sida. Tillsammans samlar de idag 122 ideella organisationer från båda sidor som arbetar med fred, demokrati och mänskliga rättigheter. Projektet finansieras till stor del av EU-medel och Olof Palme Center är en samarbetspartner.

Tanken är bland annat att forumet ska kunna erbjuda en plattform för en fördjupad dialog mellan israeler och palestinier. Men det handlar också om att stärka organisationerna i deras konkreta arbete, samt att jobba utåtriktat för att påverka allmänhet och beslutsfattare.

Hennes föräldrar kom till Israel efter andra världskriget och trots att hon växte upp i skuggan av förintelsen beskrev hon sin barndom som fylld av optimism. Hon hade också turen att växa upp under en period av lite våld. Men så för tolv år sedan gick hon i en fredsdemonstration som slutade med att Israels premiärminister Yitzhak Rabin blev mördad.

– Jag förlorade mycket optimism den kvällen. Jag och mina jämnåriga tillhörde den så kallade ”candle generation”. Efter Rabins död vakade unga människor över hela Israel med tända ljus för att hedra hans minne.

Trots att Palestinian Israeli Peace NGO Forum fortfarande är ungt har både Yael och Nidal hunnit se konkreta resultat. Banden mellan de palestinska och israeliska samhällena har stärkts, forumet är en stark gemensam röst för att bryta ett isolationistiskt tänkande och uppmuntra till en djupare förståelse för konflikten. Det har bidragit till att professionalisera fredsprocessen och till att gå från en konfliktkultur till en fredskultur, menar båda dess företrädare. Forumet har numera också ett starkt arbete med europeiska fredsorganisationer genom ”The Palestinian-Israeli-European Alliance for Peace”.

Men naturligtvis har de också drabbats av motgångar.

– Människor har allt mindre tid att ägna åt ideellt arbete, organisationerna konkurrerar ofta om samma medel och det finns en tendens att vara kritiska till varandras arbete, menade Yael Patir.

Bland palestinierna förekommer också ett starkt ifrågasättande av alla former av samarbete med Israel. Uppfattning är att det normaliserar ockupationen ännu mer.

– Kritiken går ibland bortom ord till rena dödshot. Det krävs ett väldigt mod, särskilt bland palestinierna, att stå emot den kritiken, sa Nidal Fugah.

Finns det en liknande attityd på den israeliska sidan? undrade Viola Furubjelke.

– Inte för mig personligen. Jag betraktas snarare som någon som lever på månen. Att jag är dum och inte förstår. Men jag blir inte hotad eller anklagad för något, sa Yael Patir.

Hon uttryckte en tacksamhet för att ha fått delta i projektet, som gjort att hon känner sig friare och mindre rädd.

– Min erfarenhet är att judiska människor, på grund av vad som hänt historiskt, bär på en stark existentiell rädsla. Att jobba med palestinierna gjorde av den rädslan försvann för mig. De fick mig att känna mig väldigt välkommen. Utmärkande för den palestinska sidan i vårt samarbete är tolerans, skulle jag vilja säga.

Text: Jenny Åkervall