Palmedagarna 2007: Hot och förföljelse vardag för filippinska vänsterpolitiker

Partiet var först tänkt som ett politiskt projekt. Ett nätverk som hämtade stora influenser från den svenska arbetarrörelsen och SAP. Sedan 2001 finns också ett större samarbete mellan ländernas socialdemokratiska partier och Percival Cendaña tror inte att hans parti befunnit sig där de är i dag utan svensk hjälp.

– Jag kan inte säga att Akbayan inte hade existerat utan vårt samarbete med de svenska socialdemokratiska organisationerna men utvecklingen hade definitivt inte gått lika fort, säger han.

När partiet grundades var överenskommelsen att det inte skulle byggas som ett vanligt parti. En av bestämmelserna var att det skulle baseras på individer snarare än blocktillhörighet. NGO’s (ickestatliga organisationer) och folkrörelser skulle involveras i partiets arbete. Grundidén var att Akbayan skulle vara ett reformparti och inte ett ideologiskt vänsterparti.

I kongressvalet 1998 fick partiet in en representant i House of Representatives, en historisk bedrift eftersom det sedan andra världskriget inte funnits någon vänsterpolitiker i det Filippinska parlamentet. Ändå ser Cendaña såhär i efterhand det valet som en ”total katastrof”.

– Vi har lärt oss mycket sedan dess, säger han med ett brett leende. Ett leende han bränner av återkommande gånger under det timmeslånga seminariet.

Valen 2001 och 2004 var desto mer framgångsrika och det senare resulterade i att Akbayan fick in det totala möjliga antalet representanter och på allvar blev det officiella socialistiska partiet i landet.

– Med åren insåg vi att vi var tvungna att jobba som ett mer sammanhängande och riktigt parti. Grundtanken om ett parti byggt på koalitioner mellan olika block gjorde det svårt att komma överens om inriktning och en gemensam ideologi, fortsätter Cendaña.

Det Filippinska parlamentariska systemet bygger på personval och ett parti får ha högst tre platser i kongressen. Enskilda personer utgör sedan resten av platserna. Partiernas svaga ställning i kongressen gör att folket får en begränsad möjlighet att påverka med sin röst.

Ju större Akbayan växte sig desto större blev också motståndet från landets traditionella partier och inte minst från den sittande presidenten Gloria Arroyo. Enligt uppgifter från Amnesty mördades 66 vänsteraktivister 2005 och minst lika många året efter. Hot och svartlistning är sedan dess vardag för Akbayans medlemmar och valet i maj i år blev ett stort bakslag för partiet. Enligt Cendaña var valet uppgjort och rösträkningen kantad av fusk.

– I vissa regioner av landet räknades det till fler röster än antalet invånare.

I och med valet i maj förlorade Akbayan två av sina tre mandat i kongressen och gick från 6,7 procent av landets röster till 3,06 procent.

Cendeña uttrycker ändå optimism och Akbayans strategi ligger klar. Nyckeln är lokal satsning.

– Vi måste börja från grunden och bygga vår politik från lokal nivå. Genom att vinna lokala platser över landet ska partiet bli mer stabilt och slagkraftigt. Planeringen inför nästa val som äger rum 2010 har redan börjat.

AKBAYANS HISTORIK
1992 bildades en allians kallad ”Akbayan” med stöd av arbetarrörelsens bildningsnätverk
1996-1997 nätverket med demokratiska samt oberoende grupper planerade ett projekt för valdeltagande
1998 grundades Akbayan, ett pluralistiskt parti utan egen ideologi
2001 Första kongressen bestämde att gå från koalition till sammanhängande politik
2003 Andra kongressen formulerade klara politiska mål och uppdrag
2006 Tredje kongressen antog ett treårigt allmänt handlingsprogram

Tredje kongressens 7-punktsprogram:
• Skapliga arbetsförhållanden och acceptabel inkomst
• Jordbruksreform och landsbygdsutveckling
• Utbildning för alla
• Hälsa är en rättighet
• Fred och trygghet
• Bostad för alla
• Kamp mot korruption