Palmedagarna 2007: Inomstatliga konflikter ändrar karaktär

Sipri har alltid haft en utländsk chef, och Bates Gill är den förste amerikanen i befattningen. Vicechefen med mer administrativa uppgifter har alltid varit svensk, för närvarande Daniel Nord med bakgrund från utrikesdepartementets nedrustningsavdelning och Blixkommissionens kansli.

Den svenska regeringen utser den internationellt sammansatta styrelsen, där alltid en svensk varit ordförande. Senast har det varit ambassadör Rolf Ekéus, och dessförinnan personer som Gunnar och Alva Myrdal, Rolf Björnerstedt, Ernst Michanek och Daniel Tarschys.

– Sipri är en av världens ledande oberoende forskningsorganisationer eller tankesmedjor som är specialiserad på internationella, regionala och transnationella säkerhetsfrågor, med speciell betoning på vapenkontroll, ickespridning samt orsaker och källor till fred och konflikter. Sipri är mest känd för sin årsbok som är en omfattande samling av data och analyser om internationell säkerhet, nedrustning och konflikter, redovisar Gill.

Stormakterna vänder sig inåt

Bates Gill frågar sig hur den internationella säkerhetssituationen kommer att utveckla sig i det nära och medellånga tidsperspektivet?

– Dagens situation är komplex och kommer sannolikt att fortsätta att präglas av spänning och osäkerhet. Under de närmaste ett till två åren kommer världens ledande makter som dominerar FNs säkerhetsråd att vända sig inåt mot sin egen inrikespolitiska förändring. Ryssland har sitt presidentval, Kina kommer att byta ledarskap från fjärde till femte generationen under folkrepublikens tid, Europa har debatten om EU-fördraget och USA presidentval men även andra val att tänka på. Allt detta kommer att ta mycket energi och intresse i anspråk av de nationella ledarskapen i dessa länder, och lämna litet tid och uppmärksamhet över till att hjälpa till med att moderera källor till spänning och konflikter runt om i världen.

– Trots det kommer systematiska krafter som till stor del är immuna mot den politiska utvecklingen i enskilda länder – och som påverkas av globaliseringen – att fortsätta att skärpa konflikter. Demografiska faktorer skapar ett enormt tryck på befolkning och miljö i de fattigaste delarna av världen, samtidigt som den utvecklade världen upplever en avtagande befolkningsutveckling, till och med minskad folkmängd i vissa fall. Inkomstskillnaderna ökar mellan mer utvecklade och mindre utvecklade delar av världen. Infektionssjukdomar kommer att fortsätta att ha ödeläggande effekter. Migrationen är i ökande. Globala uppvärmningen och klimatförändringen fortsätter att förorsaka skador ekologiskt och på jordbruket med mera och drabbar i första hand de fattigaste länderna, vilket ytterligare underminerar utsikterna för säkerhet och framgång i dessa delar av världen, säger Gill.

Även goda nyheter

Även om ”bilden” inte är särskilt positiv för tillfället menar Bates Gill, att det också finns goda nyheter i den internationella säkerhetssituationen, såsom att väpnade konflikter mellan stormakterna tycks osannolika, och att sannolikheten för större, varaktiga konflikter mellan stater är ganska låg.

Andra positiva inslag är bättre tillgång till resurser och information än tidigare, den nya roll som media och kommunikationsteknologier spelar, individer och organisationer inom ”NGO-världen”, civilsamhällets aktörer och andra experter som kan mobilisera och få inflytande över den allmänna opinionen samt utöva påtryckningar inom internationella samfundet, på regeringar och olika parter i konflikter i syfte att söka fredliga och rättvisa lösningar på pågående konflikter, noterar Bill Gates.

– Likväl, idag och under en förutsägbar framtid, kommer de flesta av konflikterna – som skördar minst ett tusen dödsoffer på slagfältet – att fortsätta vara inomstatliga konflikter, eller konflikter inom erkända staters gränser, hävdar Gill.

En rad frågor måste ställas när det gäller att minska på konflikterna. Den första och viktigaste frågan handlar om utmaningar rörande suveräniteten. – Är det konflikter inom gränser som är rena interna dispyter eller inte? Och det kan ge upphov till ett antal följdfrågor. Vem från internationella samfundet ska intervenera och tillsammans med vem? När ska man intervenera? Hur och i vilken form ska interventionen ske? frågar sig Bates Gill.

Om det å andra sidan är sådana konflikter som inte bör bli ett ärende för det internationella samfundet, utan snarare lösas av de interna parterna sinsemellan, måste vi kunna fråga oss, om parterna har kapacitet själva att söka fredliga lösningar och att ”dämma upp” konflikten samt förhindra den från att spridas över internationella gränser genom våldsanvändning, flyktingströmmar eller avbrytande av handel, bedömer Gill.

Inomstatliga konflikterna på väg att ändra karaktär

Fler inomstatliga konflikter börjar få en allt mera gränsöverskridande karaktär med ökad inblandning av framträdande och militärt kapabla icke-statliga aktörer. Exempel på sådana är:

– konflikten 2006 mellan Israel och Hizbollah i Libanon.
– talibanernas förmåga att operera i Afghanistan från baser i grannlandet Pakistan.
– konflikten i Somalia som drar in militära parter från islamiska domstolar och en konstellation av krigsherrar från Mogadishu, och som spiller över gränserna i form av våldsanvändning och flyktingströmmar in i grannländerna Etiopien och Kenya, och även omfattar militära styrkor från USA.
– gränskonflikter mellan turkiska militära styrkor och en ökande självmedveten kurdisk separatiströrelse längs den turkisk-irakiska gränsen.

Sådana konflikter är inte bara mera komplexa och svåra att lösa. De hotar också att skapa större konflikter mellan stater och ökad våldsanvändning, beskriver Bates Gill.

– Det handlar dels om att starkt begränsa systematiska och strategiska faktorer som förvärrar sådana konflikter såsom klimatförändring, fattigdom, globala hälsoproblem, korruption och ledarskap som missbrukar sin ställning. Dels handlar det om att på marken finna lösningar som leder till eldupphör och andra förhandlade lösningar på pågående konflikter, avslutar Gill.

Bates Gill framhåller också att grupper som Palmecentret och Sipri kan ge viktiga bidrag för att hjälpa till att minska våldsanvändningen och konflikterna i dagens värld.

Sipri har startats av en socialdemokratisk regering utan att vara en socialdemokratisk institution. Sipri har stötts av och samarbetat med socialdemokratin, Palmecentret och dess föregångare Arbetarrörelsens fredsforum under institutets hela existenstid. Moderaterna med sin större betoning av militarismen och den hårda, militära säkerheten har däremot aldrig uppträtt som någon mera påtaglig understödjare av Sipri och dess verksamhet.
Det vore olyckligt om den borgerliga regeringens inställning och nedskärningsplaner nu skulle äventyra Sipris fortsatta verksamhet.

Text: Gunnar Lassinantti

Mera information om Sipri finns på www.sipri.org