Palmedagarna 2007: Margot Wallström – EU en politisk arena

I diskussionen deltog EU-parlamentarikern Inger Segelström och Leif Håkansson, tredje vice ordförande för LO med ansvar för internationellt utvecklingsarbete. Alla höll varsin inledning som för två av deltagarna kom att handla mycket om EU.

Margot Wallström berättade om en aktuell undersökning med 200 slumpvis utvalda EU-medborgare som fick lista vilka frågor de ville att EU skulle arbeta mer med. Högsta prioritet fick miljöfrågorna, därefter kom sociala frågor och på tredje plats hamnade EU:s roll i världen.

– Människor vill inte bara ha med USA att göra. EU står för något nytt och det handlar om mer än att bemöta traditionella militära hot. EU är också världens största biståndsgivare och handelspartner, sa Margot Wallström som var positiv till den färska överenskommelsen om ett nytt EU-fördrag som enligt henne kommer göra Europeiska Unionen mer demokratiskt och effektivt.

Hon såg tre stora utmaningar framför sig, där EU kan spela en stor roll: Att finna demokratiska arbetsformer anpassade till 2000-talet, integrationen och hållbar utveckling.

Även Inger Segelström ville prata om ”arenan Europa” och tog bland annat upp Turkiet som ett exempel där EU kan spela en avgörande roll för ökad stabilitet och respekt för mänskliga rättigheter.

– S-gruppen har jobbat intensivt för Turkiets medlemskap. Intressant nog är de främsta motståndarna till ett medlemskap militären i Turkiet, antagligen för att de vet att EU aldrig kommer att acceptera lösningar med våld.

Hon nämnde också det just genomförda EU-toppmötet med Ryssland som ett exempel på hur EU genom förhandlingar kan arbeta för ökad pressfrihet, mänskliga rättigheter och miljöfrågor.

– Sverige har dessutom en stark roll i Europadiskussionen när det gäller flyktingfrågan. Det har vi för att vi tar emot så många flyktingar, inte minst från Irak. Vi har tagit emot närmare 20 000 irakiska flyktingar hittills, jämfört med Tyskland och Frankrike som bara har tagit emot ett par hundra. Sverige kommer också att vara pådrivande i utformningen av en gemensam flyktingpolitik för EU som ska presenteras 2010, sa Inger Segelström.

Leif Håkanssons fokus låg av naturliga skäl på det fackliga arbetet för att främja fred och försoning.

– Fackligt utvecklingsarbete är ofta lika mycket del av fredsprocessen som fattigdomsbekämpning. Allmän och varaktig fred kan bara garanteras genom social rättvisa, demokrati och mäskliga rättigheter, menade han.

Enligt Leif Håkansson är demokratiutvecklingen i länder med fria parter på arbetsmarknaden dessutom bättre och konflikterna färre. Han berättade också om en rad framgångsrika fackliga projekt. Bland annat ett projekt som bedrivs av LO-TCO:s biståndsnämnd i Mellanöstern där de för en dialog med den palestinska och israeliska motsvarigheten till LO.

Efter inledningarna ställde samtalsledaren Lena Hjelm-Wallén frågor om bland annat Turkiet och hur man ska förhålla sig till att de attackerar ett annat land. Hon syftade då på de senaste dagarnas turkiska militäroperation mot kurdiska gerillamän vid gränsen till Irak. Även publiken ställde frågor om vad som görs konkret från svensk sida i kurdfrågan.

– Vi måste se ett framtida EU-medlemskap som en väg att långsamt förändra. Så länge man förhandlar kan man påverka. Det är dessutom många i Turkiet som vill ha fred – och där står EU för mycket av hoppet, svarade Inger Segelström

När det gäller kurdfrågan pekade Inger Segelström på behovet av dialog, men också att visa stöd och solidaritet med kurdernas sak.

– Jag tror inte att det blir fred förrän man sätter sig ner och diskuterar frågan, också med den regionala regeringen. Sen måste vi såklart fördöma PPK:s aggressiva hållning liksom den turkiska regeringens. Att bestraffa civila på det här sättet är oacceptabelt och vi måste ta alla tillfällen att markera mot det, menade hon.

Text: Jenny Åkervall