Palmedagarna 2008: Facket och Filippinerna

Filippinernas fattigdom driver kvalificerad arbetskraft utomlands. Där väntar dem ofta diskriminering och kränkningar, inklusive våldtäkter, speciellt bland hushållsarbetare.

Filippinerna är ett land där den svenska arbetarrörelsen gett stöd till betydande facklig uppbyggnad. Med det konstaterandet tog samtalsledaren och författaren Anna-Lena Lodenius avstamp i debatten med titeln ”Arbetslivets rättigheter”.

Facklig organisation står nu inför historiska utmaningar då närmare en av tio av hans landsmän lämnar landet för att söka lyckan utomlands. Där utsätts de för upprepade kränkningar, berättade Josua Mata i ett föredrag fyllt med dyster statistik.

Det är inte ovanligt att arbetsgivaren tvingar migranterna till långa pass och betalar dem en bråkdel av vad de blivit lovade. Ibland uteblir ersättning helt.

Våldtäkt eller annan sexuell kränkning förekommer på kvinnliga arbetare. Så var fallet med filippiner som blev kvar i Libanon när Israel senast invaderade landet. När hushållsarbetarna insåg att de befann sig i en krigssituation var det för sent. De fick i flera fall utstå upprepade våldtäkter, berättade Josua Mata.

Bland hushållsarbetare i Hongkong råder mobiltelefonstopp. De som pratar i mobiltelefon med sina barn riskerar att bli sparkade.

Om familjen för vilken orsak som helst inte gillar hushållsarbetaren får denne avskedas. De som inte lyckas hitta en ny anställning inom två veckor förlorar rätten att stanna i landet.

Det är en katastrof eftersom avgifterna för att få jobba i det nya landet är skyhöga, berättade Josua Mata.

För att arbeta i Grekland betalar arbetaren 2 500-8 000 euros, och avgiften för att placeras i Taiwan är 2 600 dollar. I Israel betalar de som arbetar med omvårdnad 5000-9 000 dollar.

Fattigdom drivande

Det är fattigdom som varje dag driver nästan 3 000 filippiner från sitt land för att arbeta utomlands.

– Vår största export är människor, sa Josua Mata.

I den statliga statistiken omnämns migrantarbetarna vid ”stocks”, enheter som annars används i helt andra sammanhang, ”som om vi är något icke-mänskligt, som kor” skämtade Josua Mata med sin återkommande medryckande humor.

Orsaken till fattigdomen är den utbredda arbetslösheten. Från 2007-2008 skapades endast 200 000 inhemska jobb medan 1 miljon kom upp i arbetsför ålder.

Lejonparten av jobben är också korttidsanställningar. Anställningsformen har fött ett nytt uttryck. När folk frågar vad andra gör blir svaret ofta ”I’m in ’endo’”, det vill säga ”end of contract” eller i slutet av ett anställningskontrakt.

– Hur kan man planera en familj då? Ens kärleksliv blir också satt på korttidskontrakt, sa Josua Mata.

Konsekvensen för Filippinerna är kunskapsexporten känd som ”brain drain” i form av utbildade läkare, sjuksköterskor, lärare, piloter, flygplansmekaniker samt IT-tekniker som lämnar landet. Efter Indien är Filippinerna den största exportören av läkare till utlandet. En av fyra sjuksköterskor utomlands är från Filippinerna.

– Vårt fattiga land finansierar vårdsektorn i den rika världen, sa Josua Mata.

Kunskapsslöseriet är också utbrett. Att lärare arbetar som hushållsarbetare i till exempel Hongkong är vanligt. Det finns även ett exempel på en filippinska med en magister i nukleär energi som blev privatlärare i ett hem i Hongkong, enligt Josua Mata.

Det saknas forskning på migrationens sociala kostnader.

– Man säger till sin familj “Oroa dig inte. Jag sticker iväg på några år. Vi behöver det här nu”. Ibland kan man med de intjänade pengarna bygga hus och skicka sina barn till skolan. Ofta är familjemedlemmen borta så länge att deras barn inte känner igen dem när de återvänder. Föräldrarna måste muta dem med pengar och prylar för att kompensera för all förlorad kärlek under de många år de varit borta, sa Josua Mata.

2007 skickade migranter tillbaka 14,4 miljarder dollar, 9,2 procent av landets BNP, landets största inkomstkälla.

– Remitteringar håller vår ekonomi vid liv, sa Josua Mata.

Filippinska remitteringar är efter Indiens och Mexikos de största i världen, sa Josua Mata. Men trots denna inkomstkälla brister regeringen i sitt skydd av migrantarbetarna, menade han.

Det finns 85 diplomattjänster jämfört med 197 ankomstländer och två filippinska kontor med stöd åt migrantarbetare på en miljon arbetare.

Fackföreningarna har ett stort ansvar i att försvara migrantarbetares rättigheter, sa Josua Mata men problemet är att de drivs av främlingsfientlighet och misstänksamhet gentemot migrantarbetare. En studie från Byggnads- och träarbetar-internationalen visar att inhemska byggnadsarbetare tycker att migrantarbetare tar deras arbete, och att de verkar ovilliga att gå med i facken.

– Men facken börjar fatta att de inte har något val än att organisera migrantarbetare. De är de som utgör majoriteten av de anställda inom flera branscher, sa Josua Mata.

I Hongkong växer nu fram en fackförening för hushållsarbetare. Den kommer även att innefatta andra asiatiska hushållsarbetare.

Text: Helena Sundman