Palmedagarna 2008: Palmecentrets roll i en värld i rörelse

Trevligt att se er alla här!

Snart kommer vi öka vår kunskap om globaliseringen – och dess utmaningar. Vi ska vända och vrida på argumenteringar för att ställa in vår kompass. Det handlar om en värld i rörelse – och om hur vår egen rörelse ska vara en aktiv del av den. En värld där 200 miljoner människor idag bor i andra länder än där de är födda. Dubbelt så många på en generation och fler kommer det att bli.

Vad är Palmecentret? Vilka är vi? Vi är egentligen ”ni”. ”Ni” som kommit hit som medlemmar i Olof Palmes Internationella Center. Ni som också är dess uppdragsgivare.  ”Vi” är en rörelse i rörelse. Arbetarrörelsen!

För Fred, Demokrati och Mänskliga rättigheter ska vi arbeta i Olof Palmes anda.

Inför detta känner jag både stolthet, vördnad och engagemang. Men hur jobbar man i någon annans anda. Jag värjer mig från uttalanden som säger att ”Det hade Olof Palme inte gillat”. Jag värjer mig från uttalandet som säger ”så hade Olof Palme gjort om han levat idag. ” Men jag värjer mig inte från det engagemang och den klokskap han stod för i sin tid.

Det är min stora inspiration.

Olof Palme gillade bl a ett citat av den engelska socialisten Towney. Han,Towney alltså, sa att : ”Ett samhälles friskhet bestäms av det mål dess ansikte är vänt emot”. Det samma gäller en rörelse. ”En rörelses friskhet bestäms av det mål som dess ansikte är vänt emot.”. Då skulle jag som GS för Olof Palmes Internationella Center kunna svara: ”Vi är vända mot Fred, Demokrati och Mänskliga rättigheter ”.

Men när Olof Palme fick frågan han själv som ordförande för det socialdemokratiska partiet var vänd emot. Vad var målet? Han svarade: ”Ett samhälle präglat av omtanke människor emellan.”

Omtanke människor emellan.

För mig är Palmecentrets kärna – mötet människor emellan.

– När någon från LO Gotland möter någon som vill starta ett kooperativ i Nablus i Palestina.
– När någon från Unga Örnar i Härnösand möter ungdomar från södra Afrika.
– När kvinnoklubben i Mölndal möter sina systrar i Moldavien.
– När dessa möten blir många blir det till en rörelse, en struktur, en kamp för jämlika villkor.

All den erfarenhet arbetarrörelsen dragit kan vi ställa till förfogande för andra och i det mötet kan vi också lära nytt. Det gäller oss som kollektiv. Men vi kan inte gömma oss bakom organisationsnamn och titlar – också du och jag är en del av globaliseringen – en del av en värld i rörelse.

Omtanke människor emellan.

Det handlar om dig och om mig. Vilka är vi – du och jag? Och hur blir ”dom” en del av ”vi”.  Den svåraste resan är kanske ändå den man gör in i sig själv.

I förrgår var jag på en konferens om diskriminering där det sorterades i kön, religiös övertygelse, etnisk bakgrund, sexuell läggning osv. En diskriminering  byggd på en stor portion fördomar. Hör ni ordet. ”Fördom”. Det handlar definitivt om att veta och tro sig förstå ”före” ”dom”. Förra veckan var jag i Palestina där den som sorterade bar maskingevär dinglande på bröstet.

Det talas vackert om allas lika rättigheter men vad betyder det i praktiken. När bli ”dom” en del av ”vi”.

Hur vidgar vi på omsorgskretsen mot det vi definierar oss ifrån. Hur ser vi oss själva i vår nästa. Det som är en viktig grund för solidaritet. Omtanke människor emellan.

2004 var jag några kvarter härifrån i LO huset. Vi skulle manifestera minnet av Fadime. När jag gick in i salen såg jag många kvinnor i själ. Jag kände mig osäker. Här sitter många som kan och vet och känner på ett annat sätt än mig. Så en bit in i vårt samtal sade en av kvinnorna. Jag tycker att man i Sverige ska få säga vad man vill. Någon annan sade att i Sverige ska man få tro på vad man vill och jag fyllde på med att man också få slippa tro. Sedan sade någon, med tanke på Fadime, att man i Sverige ska få älska vem man vill. Utan att tänka på det hade vi räknat upp Svenska grundlagar som berättar hur vi ska leva samman. Min osäkerhet försvann för vi kunde enas om något som var mycket större än hur vi såg ut och hur vi gick klädda och var vi kom ifrån. Mötet människor emellan hade givit oss ett mål. Större än oss själva.

Det är vad vi ska arbeta för.  Demokrati, Fred och Mänskliga rättigheter. Vi ska göra det i mötet med andra. En individ ska påverka en annan. Så blir också jämlikhet en grund för solidaritet. Se där vår styrka i vår rörelse – i en värld i rörelse. Se där hur ”dom” blir en del av ”vi” och ”vi” en del av ”dom”

Vi finjusterar vår kompass för ett samhälle med omtanke människor emellan.

Välkommen till Palmedagarna!

Sverige har länge varit ett land påverkat av migration. För snart hundra år sedan lämnade en femtedel landet och ett hundra år senare kommer en lika stor del från ett annat land. Att arbeta för förändring är inte lätt – globalisering är inte enkelt.

Varför flyttar människor från det land de fötts i? Har vi ett ansvar för det? Hur gör de som tillsammans byggt ett välfärdssamhälle när någon utifrån knackar på? Hur gör vi på arbetsmarknaden, med våra välfärdsystem? För vem står de öppna för och på vilka villkor?

Då börjar vi!

Text: Jens Orback