Växla språk / Change language ENG
Stöd oss  

Stöd oss

Swisha ett valfritt belopp till

123 24 060 72

Fler sätt att stöjda oss »

Tack för ditt stöd!

Publicerad 2014-09-23
Alla nyheter

Palmedagarna 2008: Samhällets nya A och B-lag

– För 45 kronor i timmen kan vi låta en polsk byggjobbare renovera vårt kök. Det är billigt för oss konsumenter, men är det okej? undrade Byggnads Christer Wälivaara vid seminariet Byggare, bönder och Bandidos.

Under seminariet diskuterade Christer Wälivaara med Lars-Göran Olsson och Elisabeth Hammarstedt båda från Kommunal om migrantarbetare inom byggnadsindustri, jordbruk och vård. Migrantarbetarnas löner och anställningstrygghet är vanligtvis under alla omständigheter långt sämre än vad kollektivavtalen förordar.

Wälivaara pratade om Byggnads granskningar av byggarbetsplatser i Sverige som visat att de flesta arbetsplatser är osäkra. Särskilt migrantarbetare utsätts för mycket större risker än vad som är acceptabelt.

– Ska vi tolerera att det börjar bli ett A och ett B-lag på arbetsmarknaden? De som går in under kollektivavtalen och de som inte gör det, sa han upprört.

Wälivaara rullade ett bildspel från granskningarna runt om i Sverige. Bilderna visade på den obehagliga verkligheten som migranterna inom byggbranschen lever i. De bor ofta på arbetsplatsen i utrymmen utan värme, toalett eller rinnande vatten. Ofta bor de där halvårsvis, innan de återvänder hem.

– Det är verkligen oroande, sa Wälivaara.

Kommunals Lars-Göran Olsson talade om det systematiska utnyttjandet från arbetsgivarnas sida:

– Det värsta jag har varit med om var en arbetsgivare som anmälde sig själv till polisen eftersom han hade illegala polacker jobbande hos sig. Polisen kom och plockade upp polackerna och arbetsgivaren behövde aldrig betala ut någon lön.

Lars-Göran Olsson sa också att migranterna kommer till Sverige och får de jobb som svenskarna själva aldrig skulle kunna tänka sig att ta.

– Ett smutsigt och hårt jobb som lantarbetare är det inte många svenskar som vill ha. Polacker kommer hit och får de jobben. Om allt sköttes som det skulle inom jordbruksindustrin, skulle jordgubbar i affären inte kosta tio kronor kilot, utan 50.

Lars-Göran Olsson ifrågasatte huruvida det är vettigt att Sverige inte har krav på rättvisemärkta produkter inom landet, då vi kräver märkning från andra länder.

– Vi har ju ingen aning om vem som plockar jordgubbarna.

Ordförande i Kommunal Stockholm Elisabeth Hammarstedt pratade om kommunernas släpphänta granskning av privata företag, och hur detta gör att oseriösa företag gärna har papperslösa invandrare anställda.

– Det är en katastrof. Kommunerna har ingen kontroll över företagen som tar hand om barn och gamla. De vet inte hur ekonomin ser ut och de intresserar sig inte för hur personalen har det. Det är faktiskt lättare att vara en oseriös företagare inom barnomsorgen än inom krogbranschen.

– Vad innebär det för våra gamla när de är utlämnade till hemtjänstföretag som vi inte vet något om och som inte är schysta mot sina anställda? Lagen måste skrivas om så att kommunerna kan granska hemtjänsten lika väl som krogbranschen.

En åhörare påminde om ett fall där en polsk kvinna tjänade några tusenlappar i månaden på att vårda en äldre dam dygnet runt. Det privata företag som kvinnan jobbade för fick samtidigt bidrag från staten, och pengarna hamnade i ägarnas fickor.

Kommunals Elisabeth Hammarstedt skakade bekymrat på huvudet:

– Och detta problem bara ökar i Sverige.

Text: Athina Goulis