Palmedagarna 2008: Vilket är mitt ansvar?

Palmecentrets generalsekreterare Jens Orback summerade debatten som avslutade Palmedagarna under titeln ”Vilket är mitt ansvar?”.

Diskussionen hade rört migration på världsnivå ända till vårt lands bemötande när migranten kommer hit. Frågor där välfärdssamhället möter önskan om att ha ett gränslöst samhälle är konfliktfyllda, sa han.

I diskussionen som följde vände och vred partiets representanter på hur det bästa mottagandet av flyktingar och invandrare borde se ut.

Riksdagsledamoten Veronica Palm (s) uppmanade partiet att våga tala om var nyanlända ska bosätta sig. Som annan integrationspolitik borde den diskussionen kantas av jämställdhetsperspektivet, menade hon.

– De som kommer hit måste få verktygen att klara sig. Sedan ska de jämställas med andra. Den bostadspolitik som gäller för andra ska även gälla dem, sa Veronica Palm.

Därför måste den situation som uppstår när asylsökande bor kvar som inneboende efter de beviljats uppehållstillstånd motverkas, tyckte Veronica Palm.

– Trångboddhet är inte värdig detta land. Det handlar om att människor staplar madrasser i vardagsrummet, sa Veronica Palm.

Hon menade att vi accepterar denna trångboddhet i de områden i storstäderna där migranter hamnar.

Men SSU:s ordförande Jytte Guteland valde i stället att se till skälen bakom trångboddheten.

– Du har gigantiska skulder för att du har tagit dig hit genom att betala en människosmugglare väldigt mycket. Dessutom har du lovat att skicka hem pengar till familjen. Då väljer du att lägga mer resurser på att skicka hem pengar och till den månatliga indrivningen och accepterar att bo trångt, sa Jytte Guteland.

Om staten bestämmer att dessa människor ska bo i en trea på en ort med stor arbetslöshet och erbjuder dem att leva på socialbidrag blir deras situation ohållbar, fortsatte Jytte Guteland.

Men Veronica Palm vidhöll att bostadssituationen som råder inte kan accepteras.

– Jag väljer att sätta familjernas skulder åt sidan. Barn ska inte leva i den otroliga trångboddhet som vi nu kan se i storstädernas förorter.

Veronica Palm refererar till pengar för upprustning av miljonprogrammen som föreslagits i de senaste oppositionsbudgetarna.

– Det handlar om stöd till de irakier som kom på 80-talet. De får betala för den solidaritet som vi som land säger oss ge dem irakier som kommer i dag. För det är de som betalar med trångboddhet och ännu svårare läge att komma in på arbetsmarknaden.

Individuell introduktionsplan

En del av hennes recept är en individuell introduktionsplan där den nyanlände får träffa en person som ska förmedla kontakt med alla relevanta myndigheter. Individens kunskaper och behov ska styra planen. En akademiker behöver kanske endast språket och kan sedan gå vidare, medan vissa flyktingar i stället främst behöver traumabearbetning.

Jytte Guteland berömde planen. Men underströk att politiken ska utformas efter migranternas verkliga situation.

– Det är inte så att människor bor i en billig men trång lägenhet som många andra gör i till exempel Södertälje för att det är roligt. De gör sina rationella val utifrån sin ekonomiska situation och nätverk som kan leda till jobb, sa Jytte Guteland.

Politiken borde samtidigt som den stöttar familjen som behöver betala skuldindrivningen kunna ge resurser till deras bostadsområden, fortsatte hon.

– Vi borde vara enormt självkritiska för att vi inte satsade på miljonprogrammen, på hyresrätten och en mer jämlik skola. SSU har det absoluta kravet när socialdemokraterna kommer till makten att utjämna de klasskillnader som uppstått under socialdemokratisk regering, avslutade SSU-ordföranden.

Organisering av den informella sektorn kom upp i samtligas tal.

Veronica Palm underströk att den reglerade invandringen är viktig att värna. Den som blir avvisad är skyldig att lämna Sverige. Men, fortsatte hon, så finns de som stannar för att tjäna ihop lite pengar.

– Vi har inte vågat diskutera det. Vi har haft vårdcentraler i tio år för papperslösa. De finns här. Deras situation handlar om mänskliga rättigheter och det måste vi hantera, utan att för den skull hamna i en regulariseringsdebatt, sa Veronica Palm.

Fackets roll gentemot de papperslösa

Är det då fackets roll att organisera de papperslösa som befinner sig i Sverige? Keth Tapper, internationell ombudsman på LO, svarade Jens Orback att frågan satte henne ”på hal is”.

– LO:s styrelse har fattat beslutet om att ge papperslösa stöd men än handlar det inte om att organisera dem, svarade Keth Tapper.

Hon tillade att målet ändå måste vara att all ekonomi ska vara formell med ett rättsystem som täcker alla.
Att migrantarbetare från andra länder har problem kan man ibland inom LO se som något som inte rör oss, menade Keth Tapper.

– Det är fel synsätt. Solidaritet betyder att man har ansvar för andra och en skyldighet att lägga sig i när någon far illa. De länder med svaga fackföreningar har slavarbete, hög andel barnarbetare och ohälsotalen är höga. Alla siffror visar att de samhällena inte blir hållbara.

Keth Tapper tror på att stärka fackföreningar i andra länder.

– Vi kan vara med och stötta och samarbeta så att fackföreningar kan vara en stark spelare i det egna landet.

Text: Helena Sundman