Palmedagarna 2009: Cirklar för förändring i Kenya

– Kenya är befriat från kolonialisering, men vi har inte demokrati, fortsätter Samiana Kimuyu, projektledare för Dialogue for community change i Nairobi. Demokrati handlar om att man ska få möjlighet att själv välja vad som är bra för en. Det hindras idag av fattigdom och korruption.

På seminariet ”Kamp för demokrati i Kenya – Cirklar för förändring” under Palmedagarna samtalar Alex Otiene, Samiana Kimuyu, Solace Amboga och Moses Mwang, kordinatör i kåkstadsrörlsen Muungano wa Wanavijij i Nakuru, med Kent Werne kring situationen i Kenya och om de projekt med studiecirklar de bedriver tillsammans med ABF. De fick kontakt 2007 under World Social Forum i Nairobi, och startade strax därefter projektet att sprida studiecirkeln som verktyg  för att skapa en demokratisk process bland gräsrötter och att ge människor självförtroende nog att bli politiska varelser.

De flesta av problemen i Kenya beror enligt deltagarna på den korrupta regeringen och på befolkningens bristande kunskap om de egna rättigheterna. Väljarna mutas att välja om samma politiker val efter val genom att regeringen kontrollerar såväl pengar som naturresurser och livsnödvändigheter så som vattentillgången. Därigenom kan de använda t.ex. tillgången till vatten som politisk påtryckning på människor. Genom studiecirklarna, eller dialogcirklarna som de döpts till, ges människorna i Kenya ett forum där de kan diskutera vilka problem de upplever i samhället för att sedan formulera gemensamma lösningar på dessa.

Ett av de stora problemen för dialogcirkeldeltagarna är rädslan för att råka ut för de strider som uppblossat efter valet 2007. Solace Amboga, koordinatör för Nyanza Reproductive Health Society i Kisumu som är en organisation som arbetar framförallt med hiv-sjuka och förklarar att våldsamheterna, trots vad som beskrivs runt om i världen, egentligen inte handlar om etnicitet eller olika stamtillhörigheter, utan är en reaktion på att människorna samlat på sig så mycket frustration över sin situation i samhället. Landets ledare försöker underblåsa konflikterna mellan olika stammar, eftersom att så länge befolkningen slåss över stamgränserna flyttas fokus från de riktiga problemen.

– I våra dialogcirklar var de problem vi definierade resursbrister, brist på mat, utbildning och sjukvård, men att vi pratar med olika dialekt tog ingen upp som ett problem, säger hon.

Ur det perspektivet ser Solace hoppfullt på framtiden, hon tror inte att det blir fler konflikter mellan stammarna, däremot tror hon inte att det är slut på våldsamheterna.

– Frustrationen handlar om resursbristen och när nästa, större, krig kommer så kommer slaget handla om något annat och inte utövas mellan stammarna.

Text: Emilia Bjuggren