Palmedagarna 2009: Svårt avgöra solidaritetens gränser

Sveriges stöd till befrielsekamper världen över kan förklaras av tidsandan då Olof Palme verkade, enligt Pierre Schori, före detta biståndsminister, FN-diplomat och även medarbetare till Olof Palme. Han var först ut att tala under temat Solidaritetens gränser.

– När Olof Palme talade uppstod elektricitet och eld i luften, sa Pierre Schori.

Det var mycket på grund av hans uppmaning till handling som folk engagerade sig. Palme sa att man ”i varje enskilt fall ska stå på de fattigas och förtrycktas sida”.

Det svenska stödet handlade om att bekämpa kolonialism, apartheid och rasism i en rad stater i Afrika. Det handlade om folkrätten för små stater som El Salvador och Afghanistan och att stötta dissidenterna i öst, Polen och Tjeckoslovakien.

Kritik från högern

Högerpolitikerna var däremot snabba att svartmåla socialdemokraternas hållning.

– Jag kallades Kubakramare. Svenska Dagbladet gav Olof Palme epitetet hedersafrikan. Vi utmålades som Sovjetagenter som inte stod på Västs sida, sa Pierre Schori.

Samtidigt gav högersidan stöd till ”skumma rörelser” som den USA-stödda FNLA-gerillan i Angola, påpekade Pierre Schori. Men slutligen fann även högern sin befrielserörelse, sa han, genom stödet till baltstaterna i sin frigörelse från gamla Sovjetunion.

Förklarade stöd till Kuba och Vietnam

Pierre Schori valde att belysa Sveriges stöd till Zimbabwe, Kuba och Vietnam. Bland annat fick Robert Mugabe stöd från Sverige i form av krigsmateriel. Relationen mellan parterna förändrades dock med tiden, underströk Pierre Schori.

– I dag kan vi säga att Mugabe har förvandlats till en maktgalen typ. Och när vi ville observera valrörelsen blev resultatet att jag slängdes ut 2002.

I Kuba handlade det socialdemokratiska stödet om att samarbeta med ett land som upplevde aggression från en främmande makt, förklarade Pierre Schori.

Intressant nog är USA i dag i färd med att förändra sin utrikespolitik gentemot Kuba och andra Latinamerikanska stater.

President Barack Obama bjuder in till samtal och verkar för avvecklingen av en Berlinmur i Karibien. I ett större historiskt perspektiv står det klart för allt fler, menade Pierre Schori, att den amerikanska handelsblockaden mot Kuba varit missriktad.

– De stater som utsätts för blockader gynnar bara deras regimer. De kan alltid skylla på blockaden för sina misslyckanden, sa Pierre Schori.

Vad gäller Vietnam så fanns varningsflaggor att landet skulle övergå till kommunism en dag.

– Det tänkte vi inte på. Men det var ändå inte fel att stötta vietnameserna i deras frihetskamp. I dag är ju landet en av de asiatiska tigrarna, sa Pierre Schori.

Tydligt självkritisk mot svensk hållning

Elisabeth Dahlin, generaldirektör för Rädda Barnen, var tydligt självkritisk till Sveriges hållning i efterdyningarna av världens olika befrielsekamper.

I alla dessa kamper mot kolonialism och apartheid i Afrika, mot militärkupper i Latinamerika och bombningar i Indokina stod det klart vem ”den dåliga” var. Men hur stödet skulle se ut när staterna blev fria var oklart, menade Elisabeth Dahlin.

Genom långa vistelser i Vietnam har Elisabeth Dahlin sett omfattande våld mot vietnamesiska kvinnor. När hon påpekat det har hon mött hård kritik från sin omgivning.

– Men varför inte stå för grundläggande svenska värderingar om mänskliga rättigheter? frågade hon sig.

Hon hade även föredragit dialog i en rad andra utrikespolitiska scenarier, som när Vietnam invaderade Kambodja och när omfattande korruption uppdagades i Julius Nyereres Tanzania.

– Varför vågade vi inte se det som inte var perfekt? Varför, med våra svenska värderingar, vågade vi inte ställa frågor? Vad var vi för partners egentligen? undrade hon.

I dag finns särskilt en fråga i vilken Pierre Schori anser att Sverige bör tala klarspråk – asylpolitiken och behandlingen av barn. Han fick även medhåll av Elisabeth Dahlin.

När man sökte asyl i Sverige efter militärkuppen i Chile, var attityden mycket annorlunda, menade Pierre Schori.

– Vi borde verka för en mer human asylpolitik i Sverige, även om vi är med i EU. Det är förkastligt att avvisa barn till Irak och Afghanistan när krig pågår där.

Text: Helea Sundman
Foto: Linda Håkansson