Palmedagen 2010: Finansmarknaden som dominospel

Om denna beskrivning och vad som i grunden behöver göras var de eniga om, Göran Färm, europaparlamentariker för Socialdemokraterna, och Björn Elmbrant, journalist och författare och ledarskribent på Dagens Arena. De diskuterade temat ”Gemensam säkerhet i finanskrisens tider – hur bygger vi ett säkert ekonomiskt system” under ett av Palmedagens seminarier.

Att ekonomi är en central dimension i gemensam säkerhet rådde heller inget tvivel om. Göran Färm påpekade att den globala finansiella väven, där såväl svenska banker som stora globala finanskoncerner ingår, har förbättrat möjligheterna för tillväxt och utveckling samtidigt som riskerna ökat. (Och trots sänkta löner med 30-40 procent i Baltikum och miljoner amerikaner som tvingats lämna sina bostäder, så har finanskrisen slagit hårdast mot låg- och medelinkomstländerna).

Förändrad dagordning hos alla aktörer

Hur skall reformerna av finansmarknaden se ut och finns förutsättningar för att världssamfundet kommer att lyckas?

Här fanns små men viktiga skillnader i de båda deltagarnas svar. Göran Färm hade en positivare syn på möjligheterna att hitta fungerande regelverk medan Björn Elmbrant tog fram historiska exempel på misslyckanden.

– Vi kan inte se bakåt, inledde Göran Färm och menade med det nationella lösningar. Tyskland ägnar sig för närvarande åt ett farligt lapptäcke med åtgärder som innebär en finanspolitik med ogynnsamma effekter för övriga EU-länder.

– Det positiva, fortsatte Göran Färm, är att finanskrisen förändrat dagordningen hos alla viktiga aktörer, EU inte minst. EU har på kort tid fattat fler beslut om regler för finansmarknaden än under de gångna 20 åren.

– Just nu står det och väger, både när det gäller vad som skall regleras och om det skall ske på nationell, europeisk eller global nivå. Det är intressant att se att Belgiens liberale premiärminister lägger fram förslag om en transnationell skatt på finansiella transaktioner inför G20.

Björn Elmbrant delade synen att problemen bäst kan hanteras på global nivå. Han gav emellertid utrymme åt en ideologisk dimension på finanskrisen och pekade på historiska erfarenheter:

– Kapitalismen misslyckades med att reformera sig själv på 1920-talet, under mellankrigstiden. Det ledde till fascism, kommunism och ett nytt världskrig.

”Företagen måste vara samhällsbyggare”

En utgångspunkt för Björn Elmbrant är att företag måste vara samhällsbyggare. De kan inte ha ett ensidigt fokus på aktievärdet. Det nuvarande finanssystemet är inriktat på att pengar jagar pengar, alltså fjärran ifrån syftet att finansiera produktiva investeringar som skapar stabila arbeten och välfärd. Det måste socialdemokratin förstå.

Men finns det medvetenhet om hur skadligt det nuvarande systemet är även hos andra? Kanske, till viss gräns. Jo, menade Björn Elmbrant.

– Den brittiska arbetsgivarföreningen kräver att den nya toryregeringen gör investeringar i den offentliga sektorn. Samtidigt har det brittiska ekonomistyrningsverket räknat ut att nedskärningarna i budgeten innebär att 600 000 jobb i den offentliga sektorn försvinner. Experter tror att detta leder till att den privata sektorn reduceras med 700 000 jobb, berättade Björn Elmbrant.

– Om nu både staters och individers skuldsättningar måste saneras samtidigt som arbetslösheten i Europa är 18 procent, vem skall då konsumera? undrade han retoriskt.

Avregleringar av ondo?

Björn Elmbrant ifrågasatte vidare om avregleringarna haft de positiva resultat som de flesta politiker och ekonomer påstår.

– Den engelska ekonomen John Eatwell har i en jämförelse kommit fram till att under den senaste 25-årsperioden har tillväxten varit lägre, produktiviteten lägre och arbetslösheten högre i Västeuropa jämfört med den föregående 25-årsperioden. Han har förvisso inte bevisat vetenskapliga orsakssamband men han slår fast att det inte finns något samband mellan avregleringar och ökade investeringar och tillväxt.

Göran Färm och Björn Elmbrant enades om att diskussionen om åtgärderna för att reglera finansmarknaden måste utvidgas till andra områden än att kontrollera bankernas solvens. EU har gjort en del, till exempel inför bonusregler för finanssektorn och skapat en europeisk finanstillsynsmyndighet.

Men det måste till regelverk för hedge- och riskkapitalfonder och andra tjänster som derivathandel.

Text: Jocke Nyberg, Context